Potensgivarna har sålt i över 100 000 exemplar
Karin Brunk Holmqvist började som moderat fritidspolitiker
Karin Brunk Holmqvist är som författare mest känd för romanen Potensgivarna som kommit ut på två förlag, tryckts i 17 upplagor och sålts i över 100 000 exemplar. Det finns en option på filmrättigheterna till Potensgivarna som går ut i mars men blir det inget av finns andra intressenter.
Publicerad: 2007-11-05 09:07 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:59
;)
Karin Brunk Holmqvist kan trolla. Hon började i sex, sju-årsåldern som assistent till sin pappa och när han lade av tog hon över. Ibland lägger hon in ett trick när hon uppträder på författaraftnar eller Bokens dag och det brukar uppskattas mycket.
Foto: Sjunne Holmqvist [Förstora]
Foto: Sjunne Holmqvist [Förstora]
Karin Brunk Holmqvist blev författare på heltid sent i livet. Innan dess har hon bland annat hunnit med att vara fritidspolitiker, statist i Hasseåtage-filmer och arbetat som socionom inom Samhallkoncernen. Och så är hon fru, mor och topprankad skåning.
Och det kanske är lika bra att börja i den änden.
Karin Brunk Holmqvist är 63 år, född i Simrishamn men har bott större delen av sitt liv i Tomelilla. Hon träffade sin man när de båda var tonåringar och paret håller fortfarande ihop.
– Vi var knappt arton fyllda när vi träffades och håller fortfarande ihop. Det funkar bra. Men vi träffas inte så ofta. Vi är ändå grymt olika men det är kanske därför, säger hon med ett skratt och tillägger att var och en gör det den är bra på och sen respekterar vi varandra.
Paret har två barn, en 41-årig son och en 37-årig dotter, och till familjen hör också tre barnbarn, två, fyra och sex år gamla.
Karin Brunk Holmqvist blev politiskt aktiv i 20-årsåldern.
Moderat
– Det kanske låter märkligt men jag hade hört talas om att moderaternas ungdomsförbund hade så roliga fester, säger hon som förklaring till partivalet.
Åren som fritidspolitiker ledde henne bland annat till platser i socialnämnden och fullmäktige i Tomelilla. Hon har också varit nämndeman och arbetat som personutredare inom kriminalvården.
Efter hand känns hennes moderata partitillhörighet inte längre lika självklar.
– Det ändrade sig med tiden, när jag började läsa till socionom. De tyckte att jag blev besvärlig och inte passade in. Jag blev lite av kärringen mot strömmen och då lade jag av med politiken.
Det var en bit in på 1980-talet som hon började på Lunds universitet och 1986 var hon utexaminerad socionom.
– Fram till dess var jag hemma med barnen och hade mitt politiska arbete. Jag satte också upp en del pjäser om mobbning och missbruk inom skolan och hade en del uppdrag åt polisen på frilansbasis.
Det var ungefär vid samma tidpunkt, alltså nåt år in på åttiotalet, som hon såg en annons i en tidning där det söktes dramatiker.
Picassos äventyr
– Jag gick två år på scenskolan i Malmö och skrev dramatik åt Reidar Jönsson och Lars Björkman. Vi skulle skriva och bearbeta texterna tillsamman, säger hon och berättar att detta skedde parallellt med socionomstudierna.
– Vi var i Malmö på helgerna.
– Sen spelade eleverna på scenskolan upp vissa partier och det var en fantastisk upplevelse när de tog ens ord i sin mun. Men det skulle dröja innan jag blev författare på heltid.
Tiden på scenskolan kom efter engagemanget som statist i Hasseåtage-filmen Picassos äventyr som hade premiär 1978.
– När jag var med i Picassos äventyr och fick ett manus i min hand blev jag så fascinerad av det skrivna ordet att jag själv skrev ett manus. Men det stoppades i byrålådan och fick stanna där.
Karin Brunk Holmqvist var även statist i Hasse Alfredsons film Vargens tid från 1988.
– Där var jag stand in för Lill Lindfors. Men det var inte så glamoröst som det möjligen låter. Jag fick göra det Lill Lindfors inte ville göra.
Samhall
Karin Brunk Holmqvist slutade arbeta som socionom för fyra år sedan. Hon säger att det var ett svårt beslut att hoppa av men möjligen bidrog de ständiga omorganisationerna inom Samhallkoncernen.
– Jag började som personalansvarig och arbetade de sista åren som kompetensutvecklare inom Samhallkoncernen och har varit med om massor av omorganisationer.
– I dag skriver jag på heltid. Fast det är en sanning med modifikation eftersom jag är ute alldeles för mycket. Det blir författaraftnar, föreläsningar och liknande arrangemang i snitt tre gånger i veckan, säger hon och berättar att hon har två egna program att erbjuda hugade arrangörer. Ett är mer inriktat på poesi medan det andra ska vara roligare.
– Då kör jag lite stå upp och läser radiokrönikor, tillägger hon och berättar att hon varit krönikör på Radio Kristianstad i tio år.
Karin Brunk Holmqvist debuterade som författare 1996 med diktboken Nära verkligheten. Den gavs ut på ett litet lokalt förlag, eller snarare tryckeri, som hette Autograf.
– Jag bekostade själv utgivningen, för att vara debutant och skriva dikter är ingen bra kombination. Men den sålde slut.
Potensgivarna
Den första utgåvan av Potensgivarna kom 1998, även den på Autograf.
– Jag tror jag bekostade första upplagan själv, sen delade vi på den andra och den tredje stod förläggaren för.
Hon ger ut ytterligare två böcker på Autograf, nämligen Stenhimmel från 1999 och Om mintgrodor och förlorade illusioner från 2001.
Då hade ryktet om Potensgivarnas förträfflighet spritt sig. Karin Brunk Holmqvists nuvarande förläggare Kerstin Aronsson bodde på Kabusa som ligger utanför Ystad. Kerstin Aronsson hör folk berätta om Potensgivarna och går till bokhandeln för att köpa ett exemplar och möts av beskedet slutsålt.
– Så hon kommer hem till mig, ringer på dörren och frågar om hon får köpa ett exemplar och det får hon. En vecka senare kommer hon tillbaka och ber att få trycka en ny upplaga. Jag sade ja och tyckte nästan lite synd om henne eftersom boken redan sålt så bra. Därför undrade jag vem som skulle köpa den men Kabusa böcker, som förlaget heter, har tryckt 14 upplagor och sålt över 100 000 exemplar av Potensgivarna och den säljer fortfarande bra.
Potensgivarna finns som ljudbok med Lena Pia Bernhardsson som inläsare och är översatt till tyska och en option på filmrättigheterna är som sagt såld. Optionen går ut sista mars nästa år och Karin Brunk Holmqvist låter optimistisk. För blir det inget av den gången finns andra som väntar på sin tur.
– Sen gäller det att hitta skånska miljöer, säger hon.
Är den så typisk skånsk?
– Tokiga kärringar finns det väl överallt men den är ju skriven som en mustig skånsk krönika, svarar hon.
Karin Brunk Holmqvist har gett ut ytterligare tre böcker på Kabusa, Rapsbaggarna (2005), Villa Bonita (2006) och i år kom krönikesamlingen Mintgrodornas återkomst där en och annan krönika återkommer från Om mintgrodor och förlorade illusioner.
På turkiska
Villa Bonita finns som ljudbok med Karin Brunk Holmqvist som inläsare och ska även ges ut på tyska och turkiska.
– Det känns väldigt udda, säger hon om den turkiska översättningen.
Karin Brunk Holmqvist kommer till Bokens dag och ämnar genomföra redan inbokade arrangemang men sen sätter hon stopp i almanackan.
– Jag har fått ett litet motorstopp på den bok jag håller på med. Och eftersom det är manusstopp 1 februari om den ska komma ut nästa höst har jag fått lite panik. Det är inte bra med för långa uppehåll mellan böckerna när man har flyt.
– Jag brukar hyra in mig i ett litet gatuhus i Ystad när jag skriver. Dit får ingen komma, inte ens familjen, och då kan jag skriva effektivt. Vi har också byggt ut hemma på tomten och när jag går in i den byggnaden finns jag inte. Och det respekteras av familjen.
Karin Brunk Holmqvist var 2006 en av sextiotalet som nominerats till Årets skåning. Hon röstades fram till en andra plats, tätt efter den inte helt obekante fotbollsspelaren Henke Larsson.
– Men jag kom i alla fall före Anita Ekberg, konstaterar hon.
Och det kanske är lika bra att börja i den änden.
Karin Brunk Holmqvist är 63 år, född i Simrishamn men har bott större delen av sitt liv i Tomelilla. Hon träffade sin man när de båda var tonåringar och paret håller fortfarande ihop.
– Vi var knappt arton fyllda när vi träffades och håller fortfarande ihop. Det funkar bra. Men vi träffas inte så ofta. Vi är ändå grymt olika men det är kanske därför, säger hon med ett skratt och tillägger att var och en gör det den är bra på och sen respekterar vi varandra.
Paret har två barn, en 41-årig son och en 37-årig dotter, och till familjen hör också tre barnbarn, två, fyra och sex år gamla.
Karin Brunk Holmqvist blev politiskt aktiv i 20-årsåldern.
Moderat
– Det kanske låter märkligt men jag hade hört talas om att moderaternas ungdomsförbund hade så roliga fester, säger hon som förklaring till partivalet.Åren som fritidspolitiker ledde henne bland annat till platser i socialnämnden och fullmäktige i Tomelilla. Hon har också varit nämndeman och arbetat som personutredare inom kriminalvården.
Efter hand känns hennes moderata partitillhörighet inte längre lika självklar.
– Det ändrade sig med tiden, när jag började läsa till socionom. De tyckte att jag blev besvärlig och inte passade in. Jag blev lite av kärringen mot strömmen och då lade jag av med politiken.
Det var en bit in på 1980-talet som hon började på Lunds universitet och 1986 var hon utexaminerad socionom.
– Fram till dess var jag hemma med barnen och hade mitt politiska arbete. Jag satte också upp en del pjäser om mobbning och missbruk inom skolan och hade en del uppdrag åt polisen på frilansbasis.
Det var ungefär vid samma tidpunkt, alltså nåt år in på åttiotalet, som hon såg en annons i en tidning där det söktes dramatiker.
Picassos äventyr
– Jag gick två år på scenskolan i Malmö och skrev dramatik åt Reidar Jönsson och Lars Björkman. Vi skulle skriva och bearbeta texterna tillsamman, säger hon och berättar att detta skedde parallellt med socionomstudierna.– Vi var i Malmö på helgerna.
– Sen spelade eleverna på scenskolan upp vissa partier och det var en fantastisk upplevelse när de tog ens ord i sin mun. Men det skulle dröja innan jag blev författare på heltid.
Tiden på scenskolan kom efter engagemanget som statist i Hasseåtage-filmen Picassos äventyr som hade premiär 1978.
– När jag var med i Picassos äventyr och fick ett manus i min hand blev jag så fascinerad av det skrivna ordet att jag själv skrev ett manus. Men det stoppades i byrålådan och fick stanna där.
Karin Brunk Holmqvist var även statist i Hasse Alfredsons film Vargens tid från 1988.
– Där var jag stand in för Lill Lindfors. Men det var inte så glamoröst som det möjligen låter. Jag fick göra det Lill Lindfors inte ville göra.
Samhall
Karin Brunk Holmqvist slutade arbeta som socionom för fyra år sedan. Hon säger att det var ett svårt beslut att hoppa av men möjligen bidrog de ständiga omorganisationerna inom Samhallkoncernen.– Jag började som personalansvarig och arbetade de sista åren som kompetensutvecklare inom Samhallkoncernen och har varit med om massor av omorganisationer.
– I dag skriver jag på heltid. Fast det är en sanning med modifikation eftersom jag är ute alldeles för mycket. Det blir författaraftnar, föreläsningar och liknande arrangemang i snitt tre gånger i veckan, säger hon och berättar att hon har två egna program att erbjuda hugade arrangörer. Ett är mer inriktat på poesi medan det andra ska vara roligare.
– Då kör jag lite stå upp och läser radiokrönikor, tillägger hon och berättar att hon varit krönikör på Radio Kristianstad i tio år.
Karin Brunk Holmqvist debuterade som författare 1996 med diktboken Nära verkligheten. Den gavs ut på ett litet lokalt förlag, eller snarare tryckeri, som hette Autograf.
– Jag bekostade själv utgivningen, för att vara debutant och skriva dikter är ingen bra kombination. Men den sålde slut.
Potensgivarna
Den första utgåvan av Potensgivarna kom 1998, även den på Autograf.– Jag tror jag bekostade första upplagan själv, sen delade vi på den andra och den tredje stod förläggaren för.
Hon ger ut ytterligare två böcker på Autograf, nämligen Stenhimmel från 1999 och Om mintgrodor och förlorade illusioner från 2001.
Då hade ryktet om Potensgivarnas förträfflighet spritt sig. Karin Brunk Holmqvists nuvarande förläggare Kerstin Aronsson bodde på Kabusa som ligger utanför Ystad. Kerstin Aronsson hör folk berätta om Potensgivarna och går till bokhandeln för att köpa ett exemplar och möts av beskedet slutsålt.
– Så hon kommer hem till mig, ringer på dörren och frågar om hon får köpa ett exemplar och det får hon. En vecka senare kommer hon tillbaka och ber att få trycka en ny upplaga. Jag sade ja och tyckte nästan lite synd om henne eftersom boken redan sålt så bra. Därför undrade jag vem som skulle köpa den men Kabusa böcker, som förlaget heter, har tryckt 14 upplagor och sålt över 100 000 exemplar av Potensgivarna och den säljer fortfarande bra.
Potensgivarna finns som ljudbok med Lena Pia Bernhardsson som inläsare och är översatt till tyska och en option på filmrättigheterna är som sagt såld. Optionen går ut sista mars nästa år och Karin Brunk Holmqvist låter optimistisk. För blir det inget av den gången finns andra som väntar på sin tur.
– Sen gäller det att hitta skånska miljöer, säger hon.
Är den så typisk skånsk?
– Tokiga kärringar finns det väl överallt men den är ju skriven som en mustig skånsk krönika, svarar hon.
Karin Brunk Holmqvist har gett ut ytterligare tre böcker på Kabusa, Rapsbaggarna (2005), Villa Bonita (2006) och i år kom krönikesamlingen Mintgrodornas återkomst där en och annan krönika återkommer från Om mintgrodor och förlorade illusioner.
På turkiska
Villa Bonita finns som ljudbok med Karin Brunk Holmqvist som inläsare och ska även ges ut på tyska och turkiska.– Det känns väldigt udda, säger hon om den turkiska översättningen.
Karin Brunk Holmqvist kommer till Bokens dag och ämnar genomföra redan inbokade arrangemang men sen sätter hon stopp i almanackan.
– Jag har fått ett litet motorstopp på den bok jag håller på med. Och eftersom det är manusstopp 1 februari om den ska komma ut nästa höst har jag fått lite panik. Det är inte bra med för långa uppehåll mellan böckerna när man har flyt.
– Jag brukar hyra in mig i ett litet gatuhus i Ystad när jag skriver. Dit får ingen komma, inte ens familjen, och då kan jag skriva effektivt. Vi har också byggt ut hemma på tomten och när jag går in i den byggnaden finns jag inte. Och det respekteras av familjen.
Karin Brunk Holmqvist var 2006 en av sextiotalet som nominerats till Årets skåning. Hon röstades fram till en andra plats, tätt efter den inte helt obekante fotbollsspelaren Henke Larsson.
– Men jag kom i alla fall före Anita Ekberg, konstaterar hon.
