Giftskandalen rullar vidare – kommunen svarar på kritiken
Karlskoga: Miljöförvaltningen tror inte på dumpningsuppgifter
– Vi har fått kritik för att vi varit sena men vi ville plocka fram ett bakgrundsmaterial innan vi svarade på frågor, säger Ulf Wilén, ordförande i myndighetsnämnden, som förklaring till de uteblivna svaren gällande tomten vid Centralparken där Sagabio en gång stod.
Publicerad: 2007-05-16 21:32 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:29
;)
Ulf Wilén, ordförande i myndighetsnämnden, och Ann Eriksson, förvaltningschef i samhällsbyggnadsförvaltningen, redogjorde på onsdagen för förvaltningens agerande gällande tomten vid Centralparken.
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
Ulf Wilén lämnar därefter över ordet till förvaltningschef Ann Eriksson som har med sig Kristin Södergren, avdelningschef, samt Ulf Borén och Martin Lindström som båda är miljö- och hälsoskyddsinspektörer och alla tre fungerar som sakkunniga.
Ann Eriksson redogör för ärendet som inleddes 18 mars 2004 när handläggare från miljö- och hälsoskyddskontoret besökte Kilsta 3:208 och upptäcker att cirka 200 ton rivningsmassor från Ringduvan 4 och 5 finns upplagt på området.
Anmälan
Ringduvan 4 och 5 är tomterna vid Centralparken som ägs av Åsa och Mats Göransson.
6 april lämnar miljö- och hälsoskyddsavdelningen in en anmälan till åklagaren med misstanke om otillåten miljöverksamhet. 12 november samma år läggs förundersökningen ned.
Bakgrundsmaterialet avslutas 18 december 2006 när miljö- och byggnadsnämnden fått in alla begärda uppgifter från Mats Göransson. Han fick i augusti samma år ett föreläggande där det framgick att han senast 31 december 2006 skulle avsluta all mellanlagring av rivningsmassor från Ringduvan 4 på Kilsta 3:208. I föreläggandet ingick också att Göransson skulle ha sorterat och återvunnit eller forslat bort rivningsmassorna. Gör han inte det ska han betala vite på 25 000 kronor i månaden från 1 januari 2007.
Men med de transport- och mottagardokument som miljö- och byggnadsnämnden fick 18 december 2006 lät man sig nöja och ärendet var efter närmare tre år att betrakta som avslutat.
Polishandräckning
– Kommunikationen med Göransson har i huvudsak skett med hjälp av polishandräckning, säger Ann Eriksson och understryker att det alltså inte räckt med att skicka rekommenderade brev. Och det här sättet att kommunicera har fördröjt handläggningen.
I mitten av januari i år inleds det som lett till de aktuella frågorna kring förvaltningens agerande.
– Vi fick via en journalist som hade en tipsare veta att det skulle dumpats elva ton kalciumoxid och PCB-oljor på Sagabiotomten, säger Ann Eriksson och tillägger att i förvaltningens ögon handlade det om tredjehandsuppgifter. Förvaltningen hade ingen möjlighet att komma i kontakt med journalistens tipsare.
– Vi vet inte vem källan är eller när det skulle dumpats, säger Ann Eriksson.
Miljöhandläggarna prövar dock uppgifterna baserade på den erfarenhet som finns inom förvaltningen.
– Skulle det inte märkts om elva ton kalciumoxid, som även kallas bränd eller osläckt kalk, dumpats på tomten? frågar sig Ann Eriksson och svarar själv att det är såpass stor mängd att det inte skulle gått obemärkt förbi.
Marken kokar
I all synnerhet inte som kalciumoxid reagerar kraftigt med vatten, markfukt och luftfukt. Ulf Borén säger att om det funnits elva ton kalciumoxid på tomten borde marken närmast kokat och såvitt vet har ingen observerat något liknande fenomen.
– Vi måste agera utifrån miljöbalkens lagar och regler och får inte gå ut på annans mark och ta prover utan markägarens tillstånd, säger Ulf Borén och tror att det finns en missuppfattning hos allmänheten att tjänstemännen på miljökontoret är miljöpoliser som kan åka runt och ta prover hur som helst.
– Då hade vi gjort oss skyldiga till egenmäktigt förfarande.
Förvaltningschef Eriksson får frågan om den tidning som gjort egna prover i så fall gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande och svarar att det vill hon inte kommentera.
Kan man då med säkerhet veta att all mellanlagring på Kilsta upphört och att tomterna vid Centralplan är rena från gifter?
Inga egna prover
Svaret blir nej. Martin Lindström pekar på ett problem och det är att rivning av stålverket i Kilsta fortfarande pågår och att hela det aktuella området i Kilsta i princip är att betrakta som rivningsområde. Och att då särskilja från vilket hus rivningsmassorna kommer låter sig inte göras.
– Transportdokument kom in och vi har fått mottagardokument från bland annat Stena Metall och Mosserud, säger Martin Lindström och medger att efter det har förvaltningen inte gjort någon kontroll på plats.
Och som det nu är med inledd förundersökning om miljöbrott ser inte förvaltningen några skäl att agera.
– Vi avvaktar förundersökningen och är dem behjälpliga på alla sätt och vis men tänker inte ta några egna prover, säger Ann Eriksson.
Och såvitt Martin Lindström visste skulle polisen ta prover under onsdagen.
Ann Eriksson redogör för ärendet som inleddes 18 mars 2004 när handläggare från miljö- och hälsoskyddskontoret besökte Kilsta 3:208 och upptäcker att cirka 200 ton rivningsmassor från Ringduvan 4 och 5 finns upplagt på området.
Anmälan
Ringduvan 4 och 5 är tomterna vid Centralparken som ägs av Åsa och Mats Göransson.6 april lämnar miljö- och hälsoskyddsavdelningen in en anmälan till åklagaren med misstanke om otillåten miljöverksamhet. 12 november samma år läggs förundersökningen ned.
Bakgrundsmaterialet avslutas 18 december 2006 när miljö- och byggnadsnämnden fått in alla begärda uppgifter från Mats Göransson. Han fick i augusti samma år ett föreläggande där det framgick att han senast 31 december 2006 skulle avsluta all mellanlagring av rivningsmassor från Ringduvan 4 på Kilsta 3:208. I föreläggandet ingick också att Göransson skulle ha sorterat och återvunnit eller forslat bort rivningsmassorna. Gör han inte det ska han betala vite på 25 000 kronor i månaden från 1 januari 2007.
Men med de transport- och mottagardokument som miljö- och byggnadsnämnden fick 18 december 2006 lät man sig nöja och ärendet var efter närmare tre år att betrakta som avslutat.
Polishandräckning
– Kommunikationen med Göransson har i huvudsak skett med hjälp av polishandräckning, säger Ann Eriksson och understryker att det alltså inte räckt med att skicka rekommenderade brev. Och det här sättet att kommunicera har fördröjt handläggningen.I mitten av januari i år inleds det som lett till de aktuella frågorna kring förvaltningens agerande.
– Vi fick via en journalist som hade en tipsare veta att det skulle dumpats elva ton kalciumoxid och PCB-oljor på Sagabiotomten, säger Ann Eriksson och tillägger att i förvaltningens ögon handlade det om tredjehandsuppgifter. Förvaltningen hade ingen möjlighet att komma i kontakt med journalistens tipsare.
– Vi vet inte vem källan är eller när det skulle dumpats, säger Ann Eriksson.
Miljöhandläggarna prövar dock uppgifterna baserade på den erfarenhet som finns inom förvaltningen.
– Skulle det inte märkts om elva ton kalciumoxid, som även kallas bränd eller osläckt kalk, dumpats på tomten? frågar sig Ann Eriksson och svarar själv att det är såpass stor mängd att det inte skulle gått obemärkt förbi.
Marken kokar
I all synnerhet inte som kalciumoxid reagerar kraftigt med vatten, markfukt och luftfukt. Ulf Borén säger att om det funnits elva ton kalciumoxid på tomten borde marken närmast kokat och såvitt vet har ingen observerat något liknande fenomen.– Vi måste agera utifrån miljöbalkens lagar och regler och får inte gå ut på annans mark och ta prover utan markägarens tillstånd, säger Ulf Borén och tror att det finns en missuppfattning hos allmänheten att tjänstemännen på miljökontoret är miljöpoliser som kan åka runt och ta prover hur som helst.
– Då hade vi gjort oss skyldiga till egenmäktigt förfarande.
Förvaltningschef Eriksson får frågan om den tidning som gjort egna prover i så fall gjort sig skyldig till egenmäktigt förfarande och svarar att det vill hon inte kommentera.
Kan man då med säkerhet veta att all mellanlagring på Kilsta upphört och att tomterna vid Centralplan är rena från gifter?
Inga egna prover
Svaret blir nej. Martin Lindström pekar på ett problem och det är att rivning av stålverket i Kilsta fortfarande pågår och att hela det aktuella området i Kilsta i princip är att betrakta som rivningsområde. Och att då särskilja från vilket hus rivningsmassorna kommer låter sig inte göras.– Transportdokument kom in och vi har fått mottagardokument från bland annat Stena Metall och Mosserud, säger Martin Lindström och medger att efter det har förvaltningen inte gjort någon kontroll på plats.
Och som det nu är med inledd förundersökning om miljöbrott ser inte förvaltningen några skäl att agera.
– Vi avvaktar förundersökningen och är dem behjälpliga på alla sätt och vis men tänker inte ta några egna prover, säger Ann Eriksson.
Och såvitt Martin Lindström visste skulle polisen ta prover under onsdagen.
