"Målar när jag ska göra mig själv lycklig"
KARLSKOGA: Vernissage för Sinikka Holma Otter har idag
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
;)
Foto: Benny Abrahamsson [Förstora]
– Jag har valt att jobba med vatten och kust till den här utställningen. Men för att folk ska känna igen mig har jag också med några färgrika och glada målningar, säger Sinikka Holma Otter och berättar att hon seglade i somras och under tre dagar inte såg land.
– Då upptäckte jag att jag är motorbåtsmänniska för jag vill inte vara med om att inte se land på tre dagar. Ingen sol, allt var blågrått och därför ser målningarna ut som de gör, tillägger hon.
Sinikka Holma Otter avslöjar att kusten alltid legat henne nära och att vatten är hennes element.
– När jag behöver vara ifred och tänka har jag alltid sökt mig till vatten. Det ger mig ro. Ljudet. Och när man tittar på vatten vet man aldrig var vattnet varit förut. Vatten kan vara helt stilla men också representera en våldsam kraft.
– Det är en häftig upplevelse att se på vatten när det stormar. Om man är trygg, tillägger hon snabbt.
Och gör klart att hon ingalunda gjort slut med sina nakna och frejdigt färgglada kvinnor.
– De bilderna ploppar upp i januari, februari varje år när man längtar bort från snön och behöver ny energi.
Sinikka Holma Otter arbetar sedan dussintalet år tillbaka som säljare och inköpare på Arenareklam. Det ser hon som ett kreativt yrke där hon får hjälpa andra att lösa problem. Men även om konsten inte är hennes yrke är det mer än en hobby.
Rensar sig själv
– Jag har målat hela mitt liv och de senaste 20 åren har jag jobbat aktivt på att vidareutveckla mig själv. Och jag har ingen annan medicin än att åka till ateljén och måla när jag ska göra mig själv lycklig, säger hon.
– Det är under de stunderna man rensar hela sig själv.
Hon var med och startade Aqvagruppen under första halvan av 1990-talet men började relativt snart prova även olja. Till den här utställningen har hon experimenterat med oljan och försökt få den att rinna som akvarellen.
Och hon säger också att hon tydligare än tidigare visar känslor i bilderna. Ett tidigt uttryck för detta kom i bildsviten Tankar om kärlek som ställdes ut i konsthallen julen 2002. Hudlöst i sin nakna öppenhjärtighet, färg och rörelse piskar fram visionen av en närmast extatiskt glödande kärlek. Det är som om den brinnande kärlekens låga runnit rakt ur handen på papperet. Och så den avslutande bilden med kalla blå droppar, askgrå, ett krackelerat hjärta är ord från min recension den gången.
Inte farligt
– Det var då jag började förstå att det inte är farligt att lämna ut sig själv. Och bara för att tavlan är färgglad behöver man själv inte vara glad och uppåt. De färgglada bilderna kan komma när man känner sig som mest liten och för att man ska få positiv energi, säger hon.
Den glödande energin finns fortfarande kvar i hennes målningar men de bilder hon visar i Campus Alfred Nobel vittnar också om någon slags lugn eller mognad. Det är kort sagt en fin utställning och ett inte obetydligt steg framåt i Sinikka Holma Otters konstnärskap.
