Politiskt beslut inte verkställt
KARLSKOGA: Bevarandet av vattenhjulen som industrihistoriskt minnesmärke är en lång historia
;)
Foto: Bengt Björk [Förstora]
;)
Foto: Bengt Björk [Förstora]
Förslaget är egentligen fortsättningen på en mycket lång historia där alla verkar överens om värdet av ett bevarande, men där det ändå varit väldigt svårt att komma till skott.
Redan 1989 omtalas området och vattenhjulen intill forsen i Timsälven som ett skyddsvärt objekt i inventeringen ”Natur och kultur”. Efter det har många ansträngningar gjorts för att fästa uppmärksamheten på det historiska värdet och det som kan sägas utgöra de äldsta kvarvarande spåren av Bofors ursprung.
Mellan stolar
Det är faktiskt så att kommunfullmäktige i Karlskoga den 31 mars 2008 fattade beslut om ett bevarande. En del insatser har också gjorts, men inte tillräckligt, Verkställandet av beslutet har hamnat mellan stolar eller på annat sätt kommit ur hanteringen. Personer som tidigare varit engagerade har slutat eller bytt jobb.
Ulf Engström som är en av de som under lång tid verkat för ett bevarande tycker det är tråkigt att kommunen inte tar tillvara på Karlskogas industrihistoria på ett bättre sätt.
– Man har inte gjort vad man borde göra med ett så stort kulturminne och det är synd, säger han.
Engagerade
Engström tror att frågan dött därför att man inte riktigt vet vilken förvaltning inom kommunen som ska äga frågan. Kanske kan formuleringen i beslutet i fullmäktige vara en del av problemet. Där står att ”kommunfullmäktige överlåter till kultur- och föreningsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden att i samråd med andra intresserade parter, prioritera vad som ska göras.
Flera tidigare tjänstemän inom kultur- och föreningsförvaltningen har varit engagerade. Det gäller till exempel Hans Lundell och Monica Näsman och en som också gjort insatser är stadsträdgårdsmästaren Sif Eklund.
Övre delen
Ett initiativ i frågan togs redan 2006 då Turistföreningens Ulf Engström tillsammans med förre landsantikvarien David Damell i en rapport beskrev den gamla hammarsmedjans och vattenhjulens unika värde där de stod vid den övre delen av Timsälvens forssträcka ner mot Möckeln.
”De två vattenhjulen befinner sig på sina ursprungliga platser och skapar därigenom en tydlig bild av hur viktig vattenkraften en gång var för industriverksamheten vid Bofors med rötterna i 1600-talet”, skriver de.
Tak nödvändigt
Även Örebro Läns Museum genomför en utredning och en vattenhjulsgrupp bildas för att titta på frågan. Informationstavlor som berättar platsens historia, trappor, sittplatser, gångväg, belysning, rensning av den gamla strömfåran och ett skyddande tak föreslås.
– Ett tak är nödvändigt för att hindra förfall, förklarar Ulf Engström.
Centerpartisten Lars-Erik Berglöf skriver den motion som så småningom leder till fullmäktigebeslutet 2008. Under 2009 presenteras en skiss och det kallas till ytterligare möten innan det hela så småningom stannar av.
Historisk led
Trots allt hoppas Ulf Engström att det inte är för sent att en gång för alla hitta en bra lösning för ett bevarande och att platsen blir en fin besöksplats med hög tillgänglighet som knyter ihop historien och stråket upp mot Korpkullen, Kôlboa, järnvägsstationen och vidare upp längs älven förbi nya humlegården och ända upp till Björkborns herrgård.
– Ett fint stråk i båda riktningarna. Det är ju ett väldigt vackert område som man skulle kunna gå som en historisk vandringsled, säger han.
1989 Omnämns som skyddsvärt objekt i inventeringen Natur och Kultur.
2003 Kommunen förvärvar den mark som vattenhjulen är belägna på.
2006 Ulf Engström och David Damell dokumenterar områdets industrihistoriska värde.
2007 Lars-Erik Berglöf (C) föreslår i en motion att en kalkyl tas fram för restaurering och bevarande av vattenhjulen. Örebro Läns Museum översänder sin dokumentation av vattenhjulen vid Bofors och bedömer att det är ett riksintresse. En vattenhjulsgrupp bildas. Hans Lundell skriver i ett remissvar på motionen att vattenhjulen bör restaureras på plats.
2008 Kommunfullmäktige i Karlskoga beslutar i enlighet med Berglöfs motion att vattenhjulen ska bevaras. Fullmäktige överlåter frågan till kultur- och föreningsnämnden och samhällsbyggnadsnämnden att samordna vad som ska göras och att ordna med finansiering. En tidig kalkyl visar att det kommer att kosta mellan 600 000 och 700 000 kronor.
2009 En detaljerad skiss om olika insatser presenteras. Bland annat rensning av den gamla fåran, infotavlor om smältsmedjan, mumblingshammarna och vattenhjulen, belysning, sittplatser, gångväg i stenmjöl samt att öka tillgängligheten på andra sätt. Visst renoveringsarbete utförs.
2011 Mumblingsveckan sätter fokus på området. Länsstyrelsen lämnar bidrag till informationsskyltar.
2012 Ännu inga infoskyltar på plats och fortfarande återstår mycket av det renoveringsarbete som behövs för att rädda vattenhjulen. Ett medborgarförslag lämnas in om restaurering och bevarande av området. Genom medborgarförslaget kommer frågan att behandlas politiskt ännu en gång.
Källa:
