
Knut gav A2 en historisk inramning
GRYTHYTTAN: Antikexperten pratade så att stolarna fick liv
I torsdags kväll besökte han Grythyttan för att hålla föredrag om en klassisk trädgårdsstol, och visst blev också detta en livfull och engagerande berättelse.
Bland annat förklarade han hur det kom sig att fåtöljen A2 lyckades i en tid när ny design egentligen var ganska ”ute”.
Foto: Lena Richardson [Förstora]
Foto: Lena Richardson [Förstora]
Foto: Lena Richardson [Förstora]
Man brukar prata om brytningstider och slutet av 1800-talet var en sådan. Då poppade massor av nya företag och industrier fram – och det var ingen slump, berättar Knut Knutsson.
1846 upplöstes skråväsendet och vilken bondpojke som helst fick lov att starta eget.
Det släppte fram entreprenörerna.
En av dem var smeden Carl Lindqvist, som 1895 startade hästskoltillverkning, ett företag som så småningom utvecklades till det som idag är Grythyttans stålmöbler. Det var Carls son Artur som kom fram med idén om en trädgårdsstol. Han ritade den och gjorde den i hästskostål.
1930 tog han sin skapelse till Stockholmsutställningen och mot alla odds blev det en succé.
Inspirerad av Bauhaus
För egentligen var det inte så mycket som talade för A2-stolen i begynnelsen. Att priset var högt var en sak, en annan att ny design i denna tid inte var efterfrågat av den breda massan. Bland dem som hade råd och som styrde samhället och företagen och ville visa att de lyckats var det antikviteter som gällde. Modern design förknippades snarare med socialister.
– Anledningen till att den här trädgårdsstolen slog, var att det var en trädgårdsmöbel, slår Knut Knutsson fast.
Inomhusmöblerna hade folk i allmänhet en bestämd uppfattning om hur de skulle se ut, och det var knappast Bauhaus-inspirerade böjar som gällde för etablissemanget, utan stolar av gammaldags snitt, gärna antika.
Men trädgårdsmöbler, det var något nytt. I trädgården fanns inga färdiga ramar för hur en stol skulle se ut:
– På 30-talet fick vi en lag som sa att vi skulle ha semester. Och genom att vi fick semester behövde vi något att sitta på, när vi skulle sitta ute och ha semester. Och där fick det vara modern formgivning, förklarar Knut Knutsson.
Träffade rätt i tiden
Han prisade Artur Lundqvists mod, och funderade på om Lindqvistarna ens förstod hur rätt i tiden de låg med sin produkt.
– Att ta beslutet att gå med sin produkt till Stockholmsutställningen och att göra det på det här sättet, det är rätt vågat. Det stora flertalet var lite tveksamma till det där med semester och var inte vana att sitta ner på det här sättet, framförallt inte på en stol som inte ens hade några ben!
Han tror att Artur var en typisk entreprenör, inte minst för att han gav sig ut i Europa för att se vad som var på gång där.
– Att vara entreprenör är inget man lär sig, utan att vara entreprenör är något man drabbas av och när man väl drabbats av att vilja något, att vilja skapa något, att vilja vinna något, då är det fruktansvärt svårt att hålla emot!
Vad blir nästa steg?
Knut Knutsson visade också publiken hur stolen ändrats genom åren, och funderade på vilka kliv nuvarande VD Karl Lindqvist vill ta framöver.
Inte helt oväntat prisade antikexperten den äldsta A2:an på podiet.
– Den är så otroligt vacker! Ta upp den igen! Men gör också något nytt ihop med någon av vår tids främsta formgivare; gör en ny Grythyttestol, så att det finns potential för företaget att leva vidare!
Till sist måste man ju bara fråga, precis som på Antikrundan – vad tror du att den är värd, den där ur-A2:an?
– Får jag in en fin Grythyttestol till auktionshuset skulle jag inte ha något emot att sälja den. Och en av de första tror jag att man skulle kunna få 100 000 för, säger han.
Och, för den som undrar, visst har Grythyttestolen varit med i Antikrundan:
– På sätt och vis, säger Karl Lindqvist. De var på en soptipp och Knut ryckte upp ett stålrörsstativ ur en container och sa ”veeeeemm har slängt den här – det är ju en Grythyttestol”.








































































