Elisabeth tar klivet in i politiken
FILIPSTAD
Efter några år i södra Sverige har hon nu bestämt sig för att Filipstad är platsen hon vill kalla hemma.
Bengt Sjöberg, Peter Johansson och Elisabeth Moberg. Det är de tre toppnamnen för Kristdemokraterna i Filipstad. De två första är välkända inom lokalpolitiken, men Elisabeth Moberg är ett nytt namn i sammanhanget. Elisabeth är född och uppvuxen i Filipstad med flyttade från stan till förmån för Blekinge och studier under 2002.
– Jag stack ner dit för att börja plugga och där läste jag en mastersexamen i statsvetenskap och engelsk litteratur.
Genom vad hon själv förklarar som på ett bananskal, fick hon under tiden arbete som konsulent på juniorsidan hos organisationen IOGT-NTO. Där har hon arbetat mycket med internationella projekt och brinner mycket för alkoholpolitiska frågor.
– I Blekinge jobbade jag mycket med projekt för barn till missbrukare och att det ska finnas stödgrupper för dem. Det finns inte så mycket av det i dag.
Så sent som för någon vecka sen kom hon tillbaka efter att ha varit i Bryssel och lobbat för organisationens räkning och i fredags började hon arbeta som organisationsutvecklare i Karlstad. Valet av bostadsort föll på uppväxtstaden Filipstad.
– Vad säger man. Det är rötterna och tillfällen som har gjort det så. Men jag älskar Värmland och det är skönt att höra värmländskan vid kaffebordet igen.
Motsatt riktning
För Kristdemokraterna hoppas hon kunna bidra med kunskap och engagemang. Kunskap bland annat när det gäller EU-bidrag, som hon har arbetat mycket med att hitta och söka.
– Det är väldigt mycket pengar som aldrig blir sökta, säger Elisabeth.
Men framför allt är det kanske alkoholfrågorna och de problem som alkoholen för med sig, som gjorde att hon sökte sig till politiken.
– Jag känner att det är en viktig fråga att lyfta upp på bordet igen. Vi har haft en bra alkoholpolitik men den håller på att luckras upp och man kan se att medan andra EU-länder blir mer restriktiva så går Sverige åt motsatt håll, säger hon.
För ungdomarna
För Filipstads del så hoppas hon kunna ge draghjälp till ungdomarna. Hon säger att hon vill att kommunpolitiken ska använda ungdomarna som en resurs och hjälpa dem till aktiviteter och engagemang för sin hemkommun.
– Man ser inte ungdomar som en resurs och räknar nästan med att de ändå ska flytta härifrån. Jag vill inte att det ska vara så utan att man ska se till att det finns potential för dem att stanna kvar.
Att ge sig in i lokalpolitiken och där få chansen att påverka är därför något som hon ser fram emot.
– Jag ser det som en utmaning att få sätta sig in i frågor som betyder något för mig och bidra med min del även om jag vet att man inte kan förändra allt på en dag. Men jag tar det här uppdraget på stort allvar.









































































