;)
;)
;)
;)
Vem skulle inte vilja veta vad hunden eller katten därhemma egentligen tänker?
Djurkommunikatören Gunilla Jansson hjälper dig att få veta.
FT träffar henne på Konstbutikens café och med vid mötet finns Midas, Björne och Pajas, tre glada hundar som fått följa med matte på utflykt hemifrån Hektorshyttan.
Men det var tack vare en fjärde hund, Moa, som Gunilla upptäckte sin förmåga att kommunicera med djuren.
– Moa, som inte finns längre, började bära sig lite annorlunda åt. Jag tog kontakt med en djurkommunikatör i Degerfors och åkte dit. Då säger Moa till henne att det här känns inte bra, för det här kan min matte. Då började jag söka kunskap, berättar hon. Jag hittade en bok och en film som jag jobbade med och sen gick jag en utbildning. Man kan ju inte plugga sånt här, men man kan träna sig.
Men hur går det till när man kommunicerar med djuren?
– Det handlar mycket om att slappna av och vara här och nu, och att släppa vardagstankarna. För en tid sedan gick jag en kurs med jobbet i mindfulness, och då tänkte jag faktiskt att det är ju precis vad det här handlar om också.
Kroppen känner
När Gunilla säger att en katt eller en hund ”säger” något till henne, så är det inte prat på samma sätt som du och jag skulle ha mellan oss.
– Det som kommer först till mig är känslan i kroppen. Om ett djur har ont, så får jag också det. Sen kommer det andra i bild och i ord – fast det kommer ju naturligtvis inte ord från hunden, men det är som att det blir översatt, säger hon.
I början var hon osäker på om det verkligen var en översättning, eller om hennes egen hjärna kunde ha hittat på, men med tiden har hon blivit säkrare.
– Det är alltid det första som kommer. Jag ska ta in det och inte låta min hjärna tolka det, säger hon.
Säkerheten kommer också av att hon många gånger fått bekräftat att det hon fått från ett djur stämmer. Som att en häst berättat att hon har ont i en hov och så har man hittat en svullnad precis där.
Djur tar kontakt
Men vill alla djur prata? Nej, det är lite olika, berättar Gunilla, och hon tvingar sig aldrig på någon.
– Jag ska vara respektfull mot djuren och fråga om de vill. Ska jag kommunicera med en häst, sätter jag mig i boxen i ett hörn. Fast en gång var det en häst som sa till mig att ska du prata med mig, får du faktiskt komma hit och ta i mig!
Det händer också att djur själva tar kontakt. Ungefär som att en hund utanför Konsum skulle ropa ”du där, kom hit, jag har nåt att berätta”.
Men nej, hon faller inte för frestelsen att gå fram och ta ett snack med en främmande hund. Hon vill ha djurägaren med i bilden vid en kommunikation.
Obekväma sanningar
Djurägare söker upp henne för att de vill ha svar på vissa frågor om sina djur. Det kan handla om ett problem av något slag som dykt upp och som man vill ha svar på, till exempel varför en hund beter sig på ett visst sätt.
Har det hänt att djur sagt något som deras ägare inte gillat riktigt?
– Ja, och då får man nu försöka tänka sig för och presentera det på ett bra sätt för ägaren. Man kan inte säga det hur som helst, men jag vill ju inte hålla igen helt heller.
Om ett djur till exempel säger att ”jag vill inte bo här” försöker hon få reda på varför. Kanske handlar det om att det är något specifikt som djuret inte trivs med i hemmet och då är det ju bättre att ta upp grundproblemet med djurägaren, så att den kan ändra om så att djuret trivs igen.
Och annars, vad brukar djuren berätta om?
– En häst berättade jättemycket och efter en stund vart han som lite busig och sa att jag skulle fråga om en skottkärra. När jag sa det till hans matte skrattade hon och berättade att dan innan hade hon snubblat vid gödselluckan och tappat ut skottkärran genom gluggen. Det tyckte hästen var roligt!
Djuren kan också berätta ifall de har ont nånstans, hur de trivs med livet, vad de tycker om sina kompisar därhemma och om saker de är glada över.
Gunilla vill inte att djurägarna berättar en massa i förväg om djuren, tvärtom.
– Jag vill veta så lite som möjligt.
Därför är det också lite svårare tycker hon att ”prata” med djur hon känner väl. Men visst har hon en del diskussioner igång med sina egna djur.
– Björne är fortfarande ledsen över att Moa försvunnit och Midas är väldigt mån om att vara en duktig hund, berättar hon.
”Bara att träna”
Själv upptäckte hon sin förmåga lite av en slump, och hon tror att det finns fler som skulle kunna göra detsamma.
– De som utbildar i det här hävdar bestämt att det här är något som alla har, det gäller bara att jobba fram det. Det är bara att träna!
Och tränar gör hon själv fortfarande. I veckan som gick ”pratade” hon för första gången med katter. Hur det gick – jo, det blev ett spännande möte, se artikeln här bredvid!
WEBB-TV: Dejefamilj svårt plågad av mygg
– 
