;)
;)
;)
I nästan ett halvt sekel har de funnits med i byns olika föreningar, både i styrelser och med ordförandeposter. Nu slutar de med uppdragen. Ingrid har hunnit bli 80 och Lars är 82 och nu tycker de båda makarna att det dags att andra får axla deras mantlar.
– Ja nu får någon annan ta över efter oss, ingen är oumbärlig, säger Ingrid Carell som inte vill göra stort väsen av sitt arbete för Nordmarksborna.
Ett rent helvete
Lars Carell var anställd som platschef vid Nordmarks gruvor, och var den siste att vara bergsingenjör vid gruvorna när verksamheten lades ner 1973. Redan innan nedläggningen började han att ta vara på gamla saker och redskap från gruvorna. – Det fanns redan en del gamla saker ihopsamlade och jag fortsatte att ta vara på allt jag kunde hitta. Det är synd om allt skulle gå förlorat och om allt slit som män, kvinnor och barn utförde skulle glömmas bort. För många var tillvaron på den tiden ett rent helvete.
Lars Carell är noga med att påpeka att han inte varit ensam i det ideella arbetet med Nordmarks museum. Det är många som varit med i hembygdsföreningen och som ställt upp när det behövts. Att han satt som ordförande under en 25-års period tycker han inte är så märkvärdigt.
Hembygsdsföreningen är dock inte det enda han har ägnat sin fritid åt. Han har suttit med i styrelsen och som ordförande i mycket annat. Han har varit med i skytteföreningen, Nordmarks flickskolefond, trädgårdsföreningen, till och med i något som heter Klas och Karolinas nödhjälpsfond. En fond där kyrkan hjälpte till att skänka lite åt de allra fattigaste.
– Föreningslivet har varit ett bra sätt att lära känna människorna i byn. Jag tror förresten att jag är hedersmedlem i Husmodersföreningen också, tillägger Lars Carell.
Blickar hela tiden framåt
Urprungligen kommer paret från Skövde. Båda utbildade sig i Stockholm, han till bergsingejör och hon blev folkskollärare. Senare utbildade sig Ingrid Carell vidare på GCI (Gymnastiska Centralinstitutet) och blev gymnastikdirektör. Makarna Carell mellanlandade några år i Persberg. Slutligen förde arbetet vid gruvorna dem vidare till Nordmark 1960. Nu lämnar de byn för att bosätta sig i Karlskoga.Lars och Ingrid Carell menar att huset har blivit alldeles för stort för dem nu när de blivit äldre. De tycker att Karlskoga ligger ganska centralt och att de har nära till mycket. De har också anhöriga där.
• Men kommer ni inte att sakna nordmark?
– Nej, jag har aldrig tittat i backspegeln, jag blickar hela tiden framåt, svarar Lars Carell.
Fast det är klart han kommer att titta till Gruvmuseumet ibland, och Ingrid är fortfarande med i Röda Kors-kretsen i Nordmark.
– 
