Synskadade Stefan tränar hårt för eget välbefinnande
PERSONLIGT
På vänsterögat har han starkt nedsatt syn, den har försämrats med åren.
Vistas han själv utomhus på centrala platser använder han blindkäpp.
Men trots sitt svåra handikapp är Stefan en stor kämpe.
;)
;)
;)
I hemmet klarar han för det mesta att laga egen mat. Han städar. Det är egentligen bara med tvätten han behöver assistans av sin mor.
Kämpatakterna finns där i den långa och gängliga ryggen.
Han har strålande fysik, han offrar sig för det egna välbefinnandet. Han är humoristiskt lagd och ibland skojar han med sin ledsagare Christian Alexandersson.
Frasen, eller ett uttryck han lite på skämt ibland återkommer till är ”jag känner mig inte en dag äldre än 20 år...”
Det är ord som Christian numera får höra ganska ofta.
– Det är nästan så man tror honom. Rent kroppsligt stämmer det nog också, säger Christian uppskattande.
Han beundrar hans framåtanda på gymmet, där crosstrainern, som man pumpar benen upp och ner på, är favoritredskapet.
Ungefär en timma vill Stefan avverka på den under ett träningspass. Efteråt visar han upp en genomsvettig ryggtavla.
Egentligen vill Stefan med sitt go, sin framåtanda, visa att man trots
ett svårt handikapp inte behöver bli sittande hemma overksam i bostaden.
– Jag är övertygad om att många med funktionshinder, somliga sitter i rullstol där hemma, borde ges möjlighet att aktivera sig mera. Men de kanske inte vet hur man ska gå tillväga för att få ett bättre liv. Dem tycker jag synd om, säger Stefan.
Två, eller tre gånger i veckan, befinner han sig på gymmet på Kasernhöjden i Karlstad. Christian hämtar då Stefan i bostaden.
– Jag gillar det här gymmet. Jag gillar lugnet här. På det gym jag befann mig tidigare spelades hård musik. För hård för mina öron. Jag hatar det.
I något yngre år simmade och paddlade Stefan ofta.
– I 18 år, mellan jag var 14 och 32 år simmade jag för KSS. Jag blev inspirerad att göra det av två kusiner som bor i Norrland. För det mesta långa distanser. 1 500 meter var en favorit. Men den gången jag som 18-åring tävlade i handikapp-SM i Täby utanför Stockholm blev jag typiskt nog tvåa på distansen 100 meter.
Nils Liedberg, Lennart ”Bamse” Ericsson och Elisabeth Wiklund var på den tiden tränare och goda rådgivare vid bassängkanten, som bland annat puffade på Stefan att delta i den långa Tynässimningen, vilket också blev av.
Men efterhand steg intresset att paddla kajak.
– En dag söktes jag upp av Per-Inge Bengtsson i paddlarklubben. Han sa till mig att simning inte var någon sport för mig, utan ansåg att jag med min muskelstyrka i stället skulle testa kanot. Och så blev det. Under totalt fem års tid deltog jag i tävlingar. Det gick bra i början med tanke på att jag då ännu hade ungefär 40 procent syn på ena ögat.
Stefan blev till och med så entusiasmerad att han beslöt sig för att köpa dåvarande landslagsmannen Kalle Sundqvists enmanskajak. Det skedde tack vare paddlarklubbens Niklas Dahlström som tipsade om förvärvet.
– Men nu är den såld, fast jag har ändå en annan egen kajak inne i lokalerna på Kanikenäset, berättar Stefan.
Men ska han i dag ge sig ut på en motionstur i älvfåran får det ske med
en kompis i en tvåmanskajak.
Promenader går han ofta tillsammans med Christian.
– Då drar vi till Kilene, jag trivs i den terrängen. Här finns på sommaren blomdofterna, fågelkvittret, förklarar Stefan.
Stefan berättar att han under åren både studerat och jobbat. På universitetet har han gått datakurs och även studerat kost och hälsa.
Innan han nått 20-årsåldern var han en kortare tid på kibbutz i Israel.
– Det blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Jag jobbade på en plastfabrik.
Annars har han flera somrar jobbat på olika platser inom industrin.
Vid sidan av att bygga upp den egna fysiken läser Stefan mycket böcker.
Lånar cd-böcker från biblioteket. Facklitteratur intresserar honom mest.
Meditation ägnar han sig också åt ibland.
Vad är sämst i ditt liv i dag?
– Jag bor ju ensam, och ibland kan jag tycka att dagarna blir långa. Men totalt sett är jag ändå ganska nöjd med mitt liv.
Säger Stefan samtidigt som han kör vidare med redskapen inne på gymmet.
Fyller: 40 år den 15 september.
Uppväxt: I Stodene, Skåre. Sedan boende i Haga fram till 22 års ålder.
Bor i dag: Sedan tre år tillbaka i Hagaborg, Karlstad, i egen tvårumslägenhet.
Stödhjälp: Ledsagare Christian Alexandersson vid tre träffar i veckan. Joakim en träff. Övrigt stöd av i första hand modern Gunvor och fadern Kent.
0-24 år: Född blind på höger öga. 30-40 procent syn på vänster öga.
24-32 år: Synen på vänsterögat nedsatt till tio procent.
32-40 år: Har varierande en till tre procent syn på vänsterögat.
