Eva stickar vackra berättelser
ARVIKA: Allt har sin historia
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
;)
Foto: Karin Sidenvall [Förstora]
Att komma in i Eva Uppvall och maken Lasses hem är som att åka på en resa till en annan värld.
I köket står en kanapé och två fåtöljer med varsitt fårskinn och en fotpall i sammet där Eva lägger upp sin bara fötter när hon stickar.
– Köksbordet slängde vi ut när barnen var utflugna och ingen satt vid det längre.
Och när Lasse, som är kinesiolog, och hon dricker kaffe eller äter frukost, så sitter de i den generösa soffan i det stora rummet.
Allt har en historia
– Hur kan man vara kär i en soffa, säger Eva och skrattar när hon berättar hur den kom in i deras liv.
Allt har en historia i Evas värld: Islandshästen som hon köpte för att den bad henne (?) fast hon alltid varit livrädd för hästar.
Mössan som hon stickar efter att ha pratat med en blomma som heter blodrot (!). ”Vem är du?” hade Eva frågat.
– Och det kom en väldig kvinna med jätterumpa måttar Eva, som hade talat om för henne vilka färger hon skulle använda.
För att inte tala om stickmönstret som kom inflygande genom fönstret – i Evas värld – och landade på en klient som hon höll på att energibehandla.
– Där låg det som ett ark med svart på vitt.
Och när klienten hade gått var det bara för Eva att kasta upp och sticka. Hon kallar det för Livets träd.
Fantastisk energi
– Det är en sån fantastiskt energi i detta mönster att det måste ut, säger hon.
Därför har hon gjort ett på-riktigt-mönster så att alla som vill kan sticka Livets träd i tröjor och mössor eller vad de vill.
Eva använder det schamanska sättet att arbeta. Somliga kallar det nog för hokus-pokus. Men när det gäller hennes stickade alster kan de inte bli mer närvarande än de är.
Hon har stickat sedan tonåren och efter ett vuxenliv som undersköterska innan hon öppnade hälkostbutik, gifte sig och fick barn och nyligen sålde butiken, har det blivit så mycket att det räcker till en hel utställning.
Fjäderkappan i babyjakull spunnet med fjädrar hade Eva till Mallorca. Nu har den en ny spekulant.
Fjädertoppen hade hon till ett silverfodral på en nyårsfest. Och fågelbona som hon kallar väskorna, har hon stickat på stora stickor och tovat i tvättmaskin.
Pricken över i
Ponchon i handspunnen ull, som kallas Jokkmokk, har hon stickat på en bilsemester i Norrland och halsduken i mullbärssilke är pricken över i.
– Det ska alltid vara nånting extra, säger Eva.
Så när barnen var små fick de både prinsessklänning och snickarbyxor i stickat.
Under en vecka kan allmänheten glädjas och inspireras av Evas stickade berättelser på Galleri 39 i Arvika.
Och om du vill, så stickar hon dina berättelser med.
