Släktgården blev familjens drömhem
FAMILJ
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
;)
Huset, som varit i släktens ägo sedan någon gång på 1800-talet, byggdes troligen på 1700-talet och har byggts ut och på i omgångar.
– Min mormor och morfar och moster Ulla bodde här före oss, berättar Peter. Mormor dog 2004 i en bilolycka och året efter flyttade morfar till Nickkällan och moster Ulla köpte hus i Kedjeåsen.
Sent på hösten 2005 satte Peter och Therese, som då bodde i den ombyggda drängstugan i huset bredvid, i gång.
– Fast vi hyr ju av min mor Siw, som äger gården, säger Peter. Hon har väl haft ett ord med i laget under renoveringens gång, men i princip har de bestämt och byggt själva.
Det var ett rejält projekt att sätta händerna i.
– Min morfars far Erik Eriksson var bergsman och innovatör och ville vara först med allt, men mormor var tvärtom och tyckte det var bättre förr, säger Peter.
– Jag minns att hon strök med ett gammalt järn som hon värmde på spisen! säger Therese.
Det var innanfönster, kökspanna, vedspis och element uppåt
väggarna. De började i rummet med kakelugnen på andra våningen och sedan har
det varit två steg framåt och ett tillbaka och fullt med sådana där
överraskningar som gamla hus plägar bjuda på i stora mått.
– Det var till exempel en jädra tur att vi bröt upp köksgolvet, säger Peter.
Det visade sig ligga direkt på backen och ovanpå en gammal jordkällare som fick rivas. Therese minns med en rysning kratern i köksgolvet. Det fick bli sugbilen igen, den som tidigare sugit bort gammal takisolering i form av damm, lort och stybb, fick nu suga bort jord och annat skräp för att ge plats åt i tur och ordning sand, duk, singel och en gjuten platta, som nu är underlag för värmeslingorna i det nya golvet.
Alla fönster har bytts, liksom ytterdörrarna och all el och vvs.
Murstocken har fått rör, taket har isolerats och utbyggnadens före detta
maskinrum, där separatorn stod, har blivit ett toppmodernt badrum med
bubbelbad.
Kvar är sneda väggar, profilerade lister, spegeldörrar och breda plank, såväl i golv som i tak.
– Det var förstås papp i taken, säger Therese med en suck.
Alla som varit med om att riva ner ett papptak vet vad det betyder av tusentals pappnubb att rycka ut och sedan lika många spikhål att spackla igen och inte minst springor att fylla.
– Vi har köpt lådvis med målarfog och hinkvis med färg, för att inte tala om hur mycket spackel som gått åt, fortsätter hon.
Hela processen finns dokumenterad i ett album och tidvis har det varit
tufft och åsynen av slipdamm och skruvdragare har stått dem upp i halsen. De
har ju arbeten också, Peter jobbade tidigare som anläggare men har nu
skogsmaskin och Therese är lärare i Degerfors. Dessutom har de barnen, Isac
som blir sex i år och Annie som är tre.
Ändå har de haft fördelen att bo nära men inte mitt i röran, plus goda kontakter i byggbranschen och släkt och vänner som ställt upp, inte minst med barnpassning.
– Det är så roligt att folk har varit så villiga att ställa upp, säger Therese tacksamt.
På slutet blev det bråttom eftersom en hyresgäst skulle in i deras lägenhet. Men det gick och den 15 september förra året kunde familjen flytta in och I november var de bröllop och öppet hus i det nya hemmet.
Som blivit precis som de tänkt sig: modernt men med gammal atmosfär. Mycket ligger i detaljer som gammaldags svarta lysknappar, spegeldörrar, breda golvlister och sparkklossar.
– Vi har tagit hjälp av hantverkare till sådant som är viktigt ur försäkringssynpunkt: el, vvs, kakelsättning. Av dem har vi också fått många bra tips, säger Peter.
Therese står för färgsättningen.
– Men jag har haft vetorätt, säger Peter. En rätt som han inte behövt använda sig av. Det mesta går i vitt och beige. Utom kontoret, men det är en sak för sig: där täcks väggarna av målningar från det gamla bondelivet av konstnären Wilhelm Bergewing, som var bror till Peters mormors far.
Det stora köket som tar upp halva nedervåningen är en blandning av
gamla takbräder och rostfri kyl/frys, vedspis från Husqvarna vapenfabrik och
supermodernt, uppfällbart eluttag i köksön, pärlspont och spiskåpor. Bredvid
ligger det soliga lekrummet och kontoret. Andra våningen upptas till största
delen av ett stort vardagsrum med öppen spis och där samsas hörnsoffa och
platt-TV med gammal kristallkrona och stolar som varit med i Antikrundan.
Där finns också barnens sovrum och föräldrasovrummet med den gröna kalugnen.
Den fungerar inte, men den öppna spisen med sin insats och vedspisen i köket
är guld värda
– När man bor så här får man inte bli strandsatt om strömmen går, säger Peter. V'ärmen får man annars från vedpanna och ackumulatortank i ett särskilt pannrum.
Hur känns det nu?
– Vi är supernöjda! Nu njuter vi av att kunna umgås med barnen och slippa dåligt samvete, säger Therese.
– Jag hade tänkt jaga lite. Men först hällregnade det, sedan fick hunden, Bamse, rävskabb och sedan blev det 25 grader kallt, säger Peter och lägger in i vedspisen, medan Therese dukar bordet för fika.
Än återstår några dörrar som ska målas och några lister som ska upp.
– Men annars samlar vii kraft till nästa projekt. Vi ska göra i ordning en uteplats. Och garage.
