Inget kan stoppa George
SÄFFLE
George fortsätter också att driva sitt rit- och layoutföretag och har inga planer på att leva något pensionärsliv.
;)
Foto: Claes Österman [Förstora]
;)
Foto: Claes Österman [Förstora]
George Wall har flera gånger blivit utdömd av läkare. Redan 1969 var det en läkare som dömde ut honom som idrottsinvalid sedan han trasat sönder ena knäet i en fotbollsmatch.
– Han sa att jag möjligtvis kunde prova på lite golfspel. Det är väl en bra sysselsättning men någon sport är det ju inte, tänkte jag och började träna upp knäet.
Slutar inte att träna
Knäet blev inte bra förrän den kvällen då George ramlade ur en fåtölj. Han föll illa, det knäppte till i knäet och när han reste sig var allt bra. George spelade fotboll i 40 år till.
Numera handlar det mest om innebandy som han spelar fyra-fem gånger i veckan.
– Det finns ingen anledning att sluta spela. Tvärtom. Det finns all anledning att fortsätta. Hjärtat är en muskel som behöver träning och innebandy är en rolig träningsform. Så länge jag är måttlig så mår jag bara bra...
Han fick nämligen en hjärtinfarkt för exakt två år sedan. Men det tog inte mer än tre månader efter bypass-operationen förrän han började spela innebandy igen.
– Läkaren sa att jag absolut inte skulle sluta träna. Men han tyckte att jag borde tänka mig för så jag inte ansträngde mig på fel sätt.
Bypass-operation
Hjärtinfarkten höll på att passera förbi honom obemärkt men han anade oråd sedan han efter en innebandykväll kände hur en smärta spred sig upp i käken. Han trodde att det kunde röra sig om en lunginflammation, tog det säkra före det osäkra och besökte sjukhuset. Därifrån skickades han – efter tre timmar i väntrummet – till Centralsjukhuset i Karlstad som upptäckte att han hade fått en hjärtinfarkt och skickade honom vidare till Örebro för en omedelbar sprängning.
– Det gjordes en bypass-operation. Jag fick tre nya kranskärlförbindelser i hjärtat och en ny ledning från stora kroppspulsådern. Det var som att reparera en bilmotor och efteråt sa läkaren att jag var i betydligt bättre skick än innan, berättar George.
Föddes för tidigt
Viss oro skapade naturligtvis infarkten. Framför allt funderade George på varför han – som skött sin kropp med regelbunden träning, måttlig alkoholkonsumtion och goda kostvanor – låg i riskzonen.
– Jag tror att en del i förklaringen kan ligga i att jag föddes tre månader för tidigt och därmed fick en störning i lungsystemet, säger han.
Den alldeles för tidiga födseln skedde under svåra förhållanden en smällkall vinternatt i Finland under andra världskriget. Det är ingen vågad gissning att den starten på livet kom att sätta viss prägel på gossen. Uthållighet, styrka och jäklaranamma är nämligen egenskaper man förknippar med den här mannen som alltid satt vedertagna begrepp på skam.
Idrottat i 60 år
George berättar att han mycket riktigt orkar betydligt mer nu än innan operationen och i George Walls fall betyder det en hel del. Han har nämligen varit aktiv idrottsman i över 60 år. Det började med skidåkning och fotboll under barndomen i Elofsbyn. Han spelade sin första A-lagsmatch som 15-åring och hade fyllt 40 när han spelade den sista.
– Jag minns, när jag närmade mig 30, att jag började gruva mig för att sluta med fotbollen eftersom jag inte visste vad jag skulle hålla på med. Jag började med bowling men det var ju inte alls samma sak som fotboll...
Nåväl, George spelade vidare i Nysäters IK till dryga 40 – han gjorde dessutom fem säsonger i Sifhälla – och fortsatte sedan spela fotboll, innebandy, rinkbandy och annat i Korpen. Numera är det innebandy för hela slanten och han spelar inte precis mot jämnåriga.
– Nej, merparten av de som jag spelar mot är inte äldre än att de kunde vara mina barnbarn. Och ännu är det ingen av dem som kört ut mig ur hallen, säger han.
Axeln gick sönder
Han tycker att det roligt att spela matcher och älskar att vinna.
– Många säger att det är viktigt att ha bra medspelare men jag tycker det är minst lika viktigt att ha bra motspelare så man tvingas ta i lite, säger han.
Inget har som sagt kunnat stoppa honom. Hjärtoperationen är inte det enda besvärliga som hänt honom på senare år. Riktigt besvärligt blev det för några år sedan då han förstörde en axel under en fotbollsmatch.
– Jag föll mot en sarg och fick en spelare över mig så jag bröt nyckelbenet. Det läkte ju förstås men smärtan försvann aldrig och när rörligheten började försämras blev jag fundersam, berättar han.
Som att sy i frigolit
Då hade det gått över ett år och George kunde inte längre lyfta armen. En idrottsläkare i Linköping undersökte den och upptäckte att alla muskler och senor i axelfästet var avslitna. Han förklarade att operation inte var möjlig.
– Det var som att sy i frigolit, sa han...
I Karlstad var man dock villiga att göra den svåra operationen. Läkaren hoppades att George skulle kunna röra armen inom en månad.
– Men jag var igång och spelade igen efter en månad. Läkaren sa att det var något slags världsrekord, skrattar George.
Använde ett hundben
Småskador som brutna revben och kroppsdelar som gått ur led, har sällan bekommit honom. En gång föll han så illa i en fotbollsmatch att tummen gick ur led och pekade åt fel håll. Då bröt han tillbaka den i rätt läge, spelade vidare och åkte hem och spjälade upp tummen med hjälp av ett tuggben för hundar. Också den gången var läkaren förbluffad över veteranens goda läkekött.
Det finns alltså inget som kan få honom att sluta spela boll.
– Nej, tänk bara vilken suverän träning innebandy är för koordination och reflexer. Det är ju egenskaper man förlorar med åren men kan träna med hjälp av klubba och boll. Nej, jag fortsätter spela så länge jag kan träffa bollen, säger han.
Kom från Finland
George föddes alltså i Finland och kom som ettårigt krigsbarn till Sverige med en adresslapp runt halsen. Han hamnade hos en fosterfamilj i Elofsbyn dit banden har varit starka starka sedan dess. För drygt 20 år sedan köpte han boningshuset på den gård där han växte upp. Där tillbringar han och hustrun en stor del av sommarhalvåret.
– Vi har gjort en omfattande renovering av huset och trivs väldigt bra däruppe...
Driver företaget
Sedan George pluggat på verkstadsskolan i Arvika hamnade han i Säffle där han en dag stegade in på Källe för att söka arbete. Han fick jobb direkt och visade omgående att han hade lärt sig att hantera de svåraste maskinerna. George hann jobba på flera av de olika avdelningarna innan han hamnade på ritkontoret. Han jobbade kvar på företaget i 36 år innan han – vid 54 års ålder – startade eget.
– Jag startade ett rit- och layoutföretag och driver det fortfarande med bland annat min gamla arbetsgivare och några andra starka Säffleföretag som kunder, berättar han.
Eget välbefinnande
George vet hur han ska nå sitt eget välbefinnande och råder andra människor att försöka tänka likadant:
– Jag vill visa andra att det alltid finns möjligheter. Det är lätt att gömma sig bakom sjukdomar eller skador men man klarar alltid mer än man tror. Det finns läkare som sagt åt mig att jag aldrig mer skulle kunna springa eller aldrig mer kunna lyfta högra armen. Jag visade att de hade fel.
Han har inga planer på att varva ned. Eller som han själv brukar säga:
– Jag tar tio år i taget...
Ålder: 69 år.
Yrke: Ingenjör och egen företagare.
Bor: Villa i Säffle.
Familj: Hustrun Anette, barnen Susanne, Lotta och Peter samt sju barnbarn.
Favoritmat: Kyckling.
Favoritdryck: Proviva, nästan nödvändigt med de mediciner jag äter.
Läser: Facklitteratur.
Lyssnar på: Countrymusik.
Senast på bio: Rallybrudar.
Intressen: Sport och utomhusliv.
Mina bra egenskaper: Uthållig. Jag ger mig aldrig.
Mina sämre egenskaper: Egoist, fast med glimten i ögat.
Det gör mig arg: Jag blir sällan arg och när det sker så går det över direkt.
Det gör mig glad: Min familj.
Mest stolt över: Att jag orkat genomföra så mycket trots alla skador och sjukdomar.
Motto: Om man skapar en allians så ska den innehålla en helhet.
Framtidsplaner: Fortsätta idrotta och driva företaget så länge jag inte blir en belastning för andra.
