"Sammen" hör samman med Färjestads-hockeyn
JUBILAREN
Välförtjänt sitter sedan december 1998 också tröja 2 i taket i Löfbergs Lila Arena. Upphissad samtidigt som Thomas Rundqvists 9:a.
;)
Foto: Agne Byström [Förstora]
;)
Foto: NWT Arkiv [Förstora]
Året var 1966 när Mariestads-hockeyn började dräneras på spelare som fann Karlstad och Färjestad som tillflyktsort. Det började med Harald Lückner, fortsatte med Tommy, sedan Gert Johansson, Staffan Lundh, Peter Ottosson och Per Lundell i nämnd ordning.
Tio år efter att Lückner anlänt till Karlstad fick FBK:s värvningschef, på den tiden, Karl-Olof Hjalmarsson, nys om att det fanns ett löfte som han borde titta närmare på i Skaraborg.
Kontentan av det blev att Tommy värvades som blott 16-åring.
– På den tiden hade jag redan debuterat i pojklandslaget för Mariestad, men jag stod ändå i valet och kvalet om det var hockeyn eller fotbollen jag skulle satsa på. Som 15-åring var jag kallad till ett elitpojkläger i fotboll, och fick samtidigt förfrågan från IFK Göteborg om en övergång. Den skulle i så fall kombineras med hockey i IFK Bäcken. Det tyckte i varje fall Anders Bernmar som på den tiden var värvarbas för både fotbolls- och hockeylaget.
Men du föll alltså för Hjalmarssons och FBK:s locktoner?
– Det kan man gott säga. Fast jag fick ett ultimatum. Jag skulle fortsättningsvis bara satsa på hockey. Det tog jag till mig inte minst beroende på att jag fick närmare till föräldrarna, som var skilda. Jag hade mamma i Mariestad, pappa i Kristinehamn, och så förhåller det sig fortfarande, berättar Tommy idag.
Till FBK kom han i en paketlösning som också innehöll Munkforsspelarna
Börje Ottosson och Jan Hedell.
Tommy hade absolut ingen tanke på att han redan året efter värvningen, 1977, skulle få A-lagsdebutera. Men så blev det.
– Jag fick chansen en februarikväll när vi mötte Modo hemma. Bildade backpar med FBK-legendaren Karl-Johan Sundkvist. Det kändes tryggt och bra och vi nådde 2-2 i själva matchen.
När vi för samtalet vidare hemma i Tommys och hustrun Madelens trerummare (105 kvadrat) på Sundsta, glider samtalet för en stund över på familjeförhållande.
Backar vi tiden till nyårsafton 1984 var det en mycket speciell familjedag. Tommy låg på Centralsjukhuset och blev akut blindtarmsopererad. Sambon Madelen fanns samtidigt på BB med förvärkar inför en förestående tvillingfödsel, som kom att inträffa 12 februari.
Fyra år senare skedde giftermål i juli månad i Stora Kils kyrka.
– Det minns jag också av ett annat skäl det året. Jag bröt högerarmen för andra gången i hockeysammanhang, säger Tommy.
Han tycker annars att han skademässigt klarat sig relativt helskinnad
från alla åren med hockeyn.
– Kan bara erinra mig att jag därutöver råkat ut för två mindre skador. Den ena under säsongen i Luzern 96/97 när jag fick ett ben under ena ögat skadat av en klubba. Den andra är betydligt närmare i tiden, eller den där pucken jag träffades av i tinningen under en FBK-träning i Kobbs Arena. Det var så att Martin Sevc i ett försök att lägga ut pucken från försvarszonen, fick den att träffa en skarv på sargen varefter pucken gick rakt ut på banan och träffade mig i ansiktet. Det blev sju stygn på sjukhuset. Många kanske kommer ihåg. Det fanns ju bilder på mig med bandage över pannan på väg i ambulans till sjukhuset.
När det gäller skador ser vi ju annars att många elitseriespelare är fattiga på framtänder. Mattias Tedenby i HV är ett exempel på det. Din kommentar till det!
– Det är klart att det inte kan vara kul att behöva gå tandlös redan som junior. Men mellan matcherna kan man ju täta till det, trots allt. Själv har jag faktiskt klarat mig från tandskador. Jag har alla tänder kvar.
I ett och ett halvt år har Tommy och Madelen bott på Sundsta. Men jag
passar ändå på att fråga honom om han inte fått långa armar.
– Nja, vad menar du med det, undrar Tommy.
Jag tillägger snabbt att familjen varit ganska flyttbar under åren i Karlstad. Efter nio år i villa på Kronoparken (mitt emot Håkan Loobs hus) har flyttfärden gått vidare till Färjestad, sedan Jägartorpet och Anneberg.
Och nu är det visst dags igen?
– Ja, så är det. Vi har rivit vårt sommarhus vid Gapern och får ett nytt hus på tomten där. Räknar med att flytta in fram på vårkanten. Vi har gjort ungefär som Perra (Johnsson), som har sitt hus 300 meter från oss. Han rev sitt sommarhus och byggde nytt året runt-hus. Han har förresten hunnit med att flytta dit.
Hockey igen, Tommy, det är turbulens i klubben med mycket poängtapp under en månads tid. Kan det ändå bli aktuellt med en förlängning av tränarkarriären efter fyra år som huvudtränare i FBK?
– Oj, det har jag i nuläget ingen susning om. Vi ska väl pratas vid så småningom, men just nu vet jag inget, det går inte att kommentera.
Blir det inte fortsatt FBK så är du inte främmande för klubb-byte?
– Jag har energi och bensin kvar att fortsätta träna lag på den här nivån. Men hur än framtiden avlöper ska vi ha huset vid Gapern kvar, det har vi bestämt. Men händer inget nytt på tränarfronten får jag väl gå tillbaka till mitt gamla jobb som grovsnickare.
En känd sportjournalist på en kvällstidning vill se dig och Perra som nya tränare/ledare för ”Småkronorna”.
– Jaså, jaha, men det är ju andra som bestämmer det. Tränarfrågan lär överhuvudtaget inte lyftas om inte Per Mårts själv vill sluta, eller om han får förfrågan och är villig att ta över Tre Kronor.
Hur är förresten ditt förhållande till Perra på fritiden?
– Vi försöker hålla isär det här med hockey och fritid. Vi vill inte gnaga på varann jämt. Men det kan bli en grillkväll eller en kopp kaffe tillsammans någon gång då och då.
Okej Tommy, vilket är ditt bästa hockeyminne från de år som varit?
– Det måste vara 1986 när vi vann elitserien, SM och jag själv fick Guldpucken. Samma år var vi också i VM-final mot ryssarna i Moskva, föll knappt med 3-2. Men det var ändå ett bra minne med tanke på hur nära vi var en skalp.
Sämsta minnet?
– Säsongen 1987-1988 när FBK var utanför elitserien. Etsat sig fast har också en enskild match. När vi förlorade mot Djurgården med 13-0, och det sas att Karlstad med det fått nytt riktnummer, 013.
Till sist, kan ni bryta den negativa trenden i elitserien just nu?
– Vi måste, kan inte ha annat för ögonen. Annars kan det till och med bli bekymmersamt att nå kvartsfinal i SM-slutspelet.
Ålder: 50 år den 12 januari.
Yrke: ishockeytränare.
Bor: hyreslägenhet på Sundsta i Karlstad, sommarhus vid Gapern.
Familj: hustrun Madelen, tvillingarna Emmelie och Daniel, 25 år. Hundarna Agnes och Keaton.
Firar: öppet hus på 50-dagen för släkt och vänner på ett matställe i Karlstad.
Som spelare
OS: brons i Lake Placid 1980 och Calgary 1988
VM: silver 1981, 1986 och 1990
SM: guld 1981, 1986 och 1988
Guld, som FBK-tränare: 2002 och 2009
Canada Cup: brons 1987
Junior-EM: guld 1977
Guldpucken: Tilldelad ax Expressen säsongen 1985-1986
Antal landskamper: 215
Aktiva år inom FBK: 1976-1994/1995
Antal matcher i laget: 674 under 19 säsonger
Därutöver som spelare: Wiener EC 1995-1996, CS Luzern 1996-1997, Wiener EC 1997-1998. Avslutade karriären i Wienlaget vid 38 års ålder
Tränaruppdrag
HC Tirol (Innsbruck) 2004-2005, Skellefteå 2005-2006 (laget gick till elitserien), Färjestad 2006-2010 (utgår i april). Sista tvåårskontraktet skrev i mars 2008.
VM-guld 2006 som assisterande landslagstränare i Riga (Jörgen Jönssons historiska segertrippel under samma säsong fastställdes i och med VM:et).
