Håkan hamnade i Dömle efter Carlstad United
FAMILJ
Mitt tuffaste år som idrottsledare.
Så beskriver Håkan Andersson år 2003 när han satt som spindeln i ett något glest ledarnät för att rädda Carlstad United undan konkurs.
Så beskriver Håkan Andersson år 2003 när han satt som spindeln i ett något glest ledarnät för att rädda Carlstad United undan konkurs.
Publicerad: 2008-12-17 07:00
;)
Håkan Andersson med en tv-skärm framför sig. Här har han som vd full koll på allt inom Dömle herrgård.
Foto: Agne Byström [Förstora]
Foto: Agne Byström [Förstora]
;)
Välkommen hit, hälsar Håkan Andersson, när han bjuder in till Dömle herrgård.
Foto: Agne Byström [Förstora]
Foto: Agne Byström [Förstora]
I dag kan han däremot sitta lätt tillbakalutad på en stol i receptionen på Dömle herrgård där han bokar in konferenser, kurser, bröllop och privata besök.
Fast så där lagom bekvämt ändå, ska sägas. Är man en modern vd med inte alltför stor personalstyrka finns många trådar att dra i.
– Jag rycker in på allt möjligt. Ibland diskar jag, ibland är jag ute i snösvängen. Jag tar tag i bitar där det behövs handtag, försäkrar han.
Snöflingorna faller tätt den här förmiddagen jag besöker herrgården. Håkan bjuder på kaffe och vi slår oss ner i den stora vestibulen för samtalet. Ägaren Johan Danielsson har också anlänt, och är i färd med de dagliga uppdateringarna kring företaget.
– December är en ganska jobbig tid för oss. Det är mycket julbord och konferenser. Just i dag har vi besök av Forshagabostäder. Almi kommer senare och ska övernatta med ett antal personer. I kväll gästas vi av Swebus som brukar besöka oss med olika personalgrupper.
Men vi ska kanske återknyta till just 2003 då det brann i knutarna kring Carlstad United och Håkan Andersson som satt på föreningens ordförandepost.
– Egentligen var det en fruktansvärd tid. Jag visste i och för sig om skuldsättningen just då, men någon måste ju agera och det blev jag. Satt i telefon hela dagarna, mejlade ibland, och fick eller gjorde besök hos sponsorer. Det var så att skulle inte våra leverantörer medverka till att skriva av 2,2 miljoner kronor skulle föreningen gå i konkurs. Vi var skyldiga vår storsponsor Thomas Mill, Stadium, bussbolag och restauranger och flera andra stora summor.
Men klubben levde ju vidare. Du lyckades få ner skuldnivån?
– Ja, och det är jag glad för än i dag. Men det var ju många vi var skyldiga och ovanpå det även skatter som vi inte kunde komma undan.
Du har inget ont att säga om United i dag med tanke på att du lämnade klubben efter det här året?
– Nej, inte alls, jag har alltid tyckt om idén med att profilera Carlstad United alltsedan vi var sju föreningar som gick samman med mottot att satsa på ett bra lag i stan. Så jag lever fortfarande för klubben även om jag inte är delaktig på något sätt.
Att Håkan själv en gång blev fotbollsledare hade samhörighet med dottern Helens intresse för flickfotboll i Norrstrand. Tillsammans med Jan Zetterström var han med om att bilda en damsektion, och den resan ledde fram till att bli ordförande i damsektionen. Blev kvar på posten i tre års tid.
– Det var en tid riktigt surt hos gamla ledare i NIF när jag sa att jag tänkte gå vidare och ingå i en satsning på en ny stark förening i Karlstad. Jag bröt upp från NIF 1999, tror jag det var. Den första verksamhetstiden i United var förknippad med att få igång en p 16-lag. Jag satt inledningsvis på en adjungerad plats som sekreterare, men när ordinarie Magnus Hildebrand försvann till Stockholm för att vidareutbilda sig, fick jag 2000 överta hans syssla. Efterhand framkom det också att ordförande Anders Edman skulle sluta, och 2002 fick jag växla över till att ta hans post. Det innebar i praktiken att vi var två man som jobbade för United just då, jag och Johan Danielsson som jag lärt känna tidigare.
Förhållandet, gemenskapen mellan dig och Johan fanns alltså långt tidigare, säger du?
– Första gången vi träffades var 1995 då jag åtagit mig ett sidojobb åt Värmlands fotbollsförbund i samband med att dam-VM för nio nationer arrangerades på Tingvalla. Johan var en av sponsorerna och bjöd bland annat på de 3 000 ballonger som gick mot skyn.
Efter den tiden har Johan och Håkan fungerat som parhästar. Johan, som förut haft krogverksamhet på Värdshuset Dal, sålde i juni 2008 de tre kvarvarande McDonalds-restauranger som varit i hans ägo. Köpare av hela komplexet var Patrik Hjelte.
Gemenskapen mellan Johan och Håkan förtydligades ytterligare när det stod klart att Karlstads Stift, som ägt Dömle Stiftsgård sedan 1946, ville göra sig av med den.
– 2003 var vi där för att titta på gården. Johan var fascinerad av vad han såg, och efter en lång process gick köpet i hamn i maj nästkommande år. Då hade jag vid köpetillfället blivit tillfrågad av Johan om jag kunde tänka mig bli vd, och det hade jag inget emot. Och på den vägen är det alltså fortfarande.
Efter köpet har mycket pengar investerats i att fräscha upp herrgården med tillhörande byggnader. Mycket utrustning har köpts in.
– Ja, varenda nettokrona sitter i byggnaderna. Och kyrkan ingick också i affären. När någon har intresse av att veta mera om den brukar jag inflika att vi har Sveriges enda privatägda kyrka. Den finns inom Nedre Ulleruds församling.
Dottern Helen tog dig en gång in i fotbollen. Hur förlöpte dagarna i övrigt på den tiden?
– Jag har varit säljare i 25 års tid, därav nio år på Järn & Maskin i Karlstad. En tid hade jag även eget företag.
I,dag är han dagligen på resande fot, och har i och för sig inget emot det.
– Jag har 3,5 mil till jobbet. Innebär 35 minuter i bil i vardera riktningen. Ägnar den tiden åt att tänka igenom dagliga spörsmål kring företaget som jag inte riktigt hunnit med förut. Väl hemma har jag sköljt av mig det mesta i hjärnkontoret.
Fotbollen i dag består mycket av att följa Carlstad Uniteds vidare öden.
– Jag kommer alltid att vara en fan av den klubben, var så säker, säger han.
Fast så där lagom bekvämt ändå, ska sägas. Är man en modern vd med inte alltför stor personalstyrka finns många trådar att dra i.
– Jag rycker in på allt möjligt. Ibland diskar jag, ibland är jag ute i snösvängen. Jag tar tag i bitar där det behövs handtag, försäkrar han.
Snöflingorna faller tätt den här förmiddagen jag besöker herrgården. Håkan bjuder på kaffe och vi slår oss ner i den stora vestibulen för samtalet. Ägaren Johan Danielsson har också anlänt, och är i färd med de dagliga uppdateringarna kring företaget.
– December är en ganska jobbig tid för oss. Det är mycket julbord och konferenser. Just i dag har vi besök av Forshagabostäder. Almi kommer senare och ska övernatta med ett antal personer. I kväll gästas vi av Swebus som brukar besöka oss med olika personalgrupper.
Men vi ska kanske återknyta till just 2003 då det brann i knutarna kring Carlstad United och Håkan Andersson som satt på föreningens ordförandepost.
– Egentligen var det en fruktansvärd tid. Jag visste i och för sig om skuldsättningen just då, men någon måste ju agera och det blev jag. Satt i telefon hela dagarna, mejlade ibland, och fick eller gjorde besök hos sponsorer. Det var så att skulle inte våra leverantörer medverka till att skriva av 2,2 miljoner kronor skulle föreningen gå i konkurs. Vi var skyldiga vår storsponsor Thomas Mill, Stadium, bussbolag och restauranger och flera andra stora summor.
Men klubben levde ju vidare. Du lyckades få ner skuldnivån?
– Ja, och det är jag glad för än i dag. Men det var ju många vi var skyldiga och ovanpå det även skatter som vi inte kunde komma undan.
Du har inget ont att säga om United i dag med tanke på att du lämnade klubben efter det här året?
– Nej, inte alls, jag har alltid tyckt om idén med att profilera Carlstad United alltsedan vi var sju föreningar som gick samman med mottot att satsa på ett bra lag i stan. Så jag lever fortfarande för klubben även om jag inte är delaktig på något sätt.
Att Håkan själv en gång blev fotbollsledare hade samhörighet med dottern Helens intresse för flickfotboll i Norrstrand. Tillsammans med Jan Zetterström var han med om att bilda en damsektion, och den resan ledde fram till att bli ordförande i damsektionen. Blev kvar på posten i tre års tid.
– Det var en tid riktigt surt hos gamla ledare i NIF när jag sa att jag tänkte gå vidare och ingå i en satsning på en ny stark förening i Karlstad. Jag bröt upp från NIF 1999, tror jag det var. Den första verksamhetstiden i United var förknippad med att få igång en p 16-lag. Jag satt inledningsvis på en adjungerad plats som sekreterare, men när ordinarie Magnus Hildebrand försvann till Stockholm för att vidareutbilda sig, fick jag 2000 överta hans syssla. Efterhand framkom det också att ordförande Anders Edman skulle sluta, och 2002 fick jag växla över till att ta hans post. Det innebar i praktiken att vi var två man som jobbade för United just då, jag och Johan Danielsson som jag lärt känna tidigare.
Förhållandet, gemenskapen mellan dig och Johan fanns alltså långt tidigare, säger du?
– Första gången vi träffades var 1995 då jag åtagit mig ett sidojobb åt Värmlands fotbollsförbund i samband med att dam-VM för nio nationer arrangerades på Tingvalla. Johan var en av sponsorerna och bjöd bland annat på de 3 000 ballonger som gick mot skyn.
Efter den tiden har Johan och Håkan fungerat som parhästar. Johan, som förut haft krogverksamhet på Värdshuset Dal, sålde i juni 2008 de tre kvarvarande McDonalds-restauranger som varit i hans ägo. Köpare av hela komplexet var Patrik Hjelte.
Gemenskapen mellan Johan och Håkan förtydligades ytterligare när det stod klart att Karlstads Stift, som ägt Dömle Stiftsgård sedan 1946, ville göra sig av med den.
– 2003 var vi där för att titta på gården. Johan var fascinerad av vad han såg, och efter en lång process gick köpet i hamn i maj nästkommande år. Då hade jag vid köpetillfället blivit tillfrågad av Johan om jag kunde tänka mig bli vd, och det hade jag inget emot. Och på den vägen är det alltså fortfarande.
Efter köpet har mycket pengar investerats i att fräscha upp herrgården med tillhörande byggnader. Mycket utrustning har köpts in.
– Ja, varenda nettokrona sitter i byggnaderna. Och kyrkan ingick också i affären. När någon har intresse av att veta mera om den brukar jag inflika att vi har Sveriges enda privatägda kyrka. Den finns inom Nedre Ulleruds församling.
Dottern Helen tog dig en gång in i fotbollen. Hur förlöpte dagarna i övrigt på den tiden?
– Jag har varit säljare i 25 års tid, därav nio år på Järn & Maskin i Karlstad. En tid hade jag även eget företag.
I,dag är han dagligen på resande fot, och har i och för sig inget emot det.
– Jag har 3,5 mil till jobbet. Innebär 35 minuter i bil i vardera riktningen. Ägnar den tiden åt att tänka igenom dagliga spörsmål kring företaget som jag inte riktigt hunnit med förut. Väl hemma har jag sköljt av mig det mesta i hjärnkontoret.
Fotbollen i dag består mycket av att följa Carlstad Uniteds vidare öden.
– Jag kommer alltid att vara en fan av den klubben, var så säker, säger han.
Fakta
FAKTA Dömle herrgård
Ägare: Johan Danielsson som också är bolagets styrelseordförande.
Omsättning räkenskapsåret 2006-2007: cirka 8, 5 miljoner.
Ägarförhållanden: Karlstads Stift ägde stiftsgården (tidigare namnet) fram till 15 maj 2004. Johan Danielsson köpte då gården, som var utanonnserad, för 7,5 miljoner.
Byggbeståndet (9 ha yta): Fem byggnader, som bland annat inkluderar två flyglar till huvudbyggnaden (herrgård i dag). 12 konferensrum, 52 rum och 83 bäddar, samt kyrka för 120 personer. Tre stugor.
Antal anställda: 6 och en halvtid. Dessutom 10-15 personer som inrings när behovet finns.
Omsättning räkenskapsåret 2006-2007: cirka 8, 5 miljoner.
Ägarförhållanden: Karlstads Stift ägde stiftsgården (tidigare namnet) fram till 15 maj 2004. Johan Danielsson köpte då gården, som var utanonnserad, för 7,5 miljoner.
Byggbeståndet (9 ha yta): Fem byggnader, som bland annat inkluderar två flyglar till huvudbyggnaden (herrgård i dag). 12 konferensrum, 52 rum och 83 bäddar, samt kyrka för 120 personer. Tre stugor.
Antal anställda: 6 och en halvtid. Dessutom 10-15 personer som inrings när behovet finns.
Fakta
Håkan Andersson
Ålder: 55 år.
Yrke: Vd på Dömle herrgård.
Bor: Lägenhet i Karlstad.
Familj: Hustrun Agneta Tjus, sonen Erik, 30, dottern Helen, 27.
Nöjen & evenemang
