Åtta decennier med måleriet – Georg Suttner fyller 85
Jubilaren
I dag den 26 juli är det på pricken 85 år sedan han föddes, konstprofessor Georg Suttner. I Laxarby, nuvarande Bengtsfors kommun.
Efter skolan var det nära att han fortsatt en bana som kommunalkamrer. Men han reste sig, tog penslarna och drog.
Efter skolan var det nära att han fortsatt en bana som kommunalkamrer. Men han reste sig, tog penslarna och drog.
Publicerad: 2007-07-26 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:41
;)
Under nästan hela sitt konstnärsliv har Georg Suttner också undervisat andra. På akademier, konsthögskolor, Gerlesborgsskolan. På Baldersnäs har han också kurser sedan många år. Här pågår resonemang kring målningar av Ingemar Roman, en av deltagarna den
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
;)
Under nästan hela sitt konstnärsliv har Georg Suttner också undervisat andra. På akademier, konsthögskolor, Gerlesborgsskolan. På Baldersnäs har han också kurser sedan många år. Här pågår resonemang kring målningar av Ingemar Roman, en av deltagarna den
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
;)
Under nästan hela sitt konstnärsliv har Georg Suttner också undervisat andra. På akademier, konsthögskolor, Gerlesborgsskolan. På Baldersnäs har han också kurser sedan många år. Här pågår resonemang kring målningar av Ingemar Roman, en av deltagarna den
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
;)
Georg Suttner, konstnär, 85 år i dag.
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
Foto: Maria Rygaard Eriksson [Förstora]
Det var 1947 och behovet att måla hade blivit obetvingligt. En resa till norska fjällen året före med den äldre målarkollegan Karl Ragnar Johannesson blev avgörande.
Georg Suttner började måla i skolan, ställde ut redan på 1930-talet och 1941 lades grunden för den senare så namnkunniga Bengtsforsgruppen.
– Då var det Algot Galle, Carleinar Tellwe och jag. Senare anslöt sig Lizzie Olsson Arle och Arne Isacsson.
Om han de åren tvekade inför att välja konsten som profession var det inte en karriär i det kommunala som var alternativet utan musiken. Georg och hans tre bröder, han på bas, turnerade med dans- och jazzbandet Casaloma.
– Men måleriet växte fram. Jag kände att jag kunde formulera mig bättre i måleriet.
Det finns mycket skrivet om Georg Suttner och hans art som konstnär. Ljus, luft, färg, rytm. Det händer att han sjunger sina målningar, nynnar rytmen. Hans måleri bottnar i den egna personligheten.
– Jag använder hela kroppen: intellekt och känsla, intuition och så reptilkänslan - hugget! Då man känner att det sitter.
De som har honom på nära håll får del av hans integritet, värme och generositet i måleriet och pedagogiken. Lång egen utbildning, lång karriär som målare, pedagog och administratör plus experimentlusta och upptäckarglädje är den grund han har som alltjämt aktiv målare och lärare. Det är drygt fyrtio år sedan han uppkäftigt ställde ut hela Gamla Stan och samtidigt hade en dödsannons över ”konstnärens självmord” i DN som ett inlägg i den rådande konstdebatten. Men han lever än, lika aktiv och ung i sinnet och handen som alltid. Många kurser, fyra bara i år, och ständigt aktuell med nya utställningar.
Meritlistan är synnerligen diger. Konstprofessor dubbelt upp, chef för merparten av landets konsthögskolor, studier vid utländska akademier, för Legér under svältår i Frankrike. Och så Gerlesborgsskolan, denna anrika livaktiga institution som Arne Isacsson och Georg Suttner födde fram under 1940-talet och som förde Suttner till Frankrike som chef för utlandsavdelningen. Största stoltheten bland meriterna?
– Franska hederslegionen, det är den finaste utmärkelse man kan få och den är känd över hela världen. Men också Dalslandsmedaljen, säger Suttner, för alltid dalslänning med två boplatser i Bengtsfors om än mestadels bosatt i Stockholm.
För fyra år sedan förlorade han sin hustru Solange. Känns fortfarande ofattbart, säger han. Men måleriet finns där, ständigt pågående. Även när han har elever, som nu för andra veckan på Baldersnäs, Dals Långed.
– Det är viktigt som pedagog att hela tiden jobba själv, påpekar han.
Som lärare lotsar han fram sina elever och samtidigt sig själv. Att tvingas formulera en erfarenhet i ord kan också vara ett klargörande för pedagogen. Men vem vänder sig Georg Suttner till om han kör fast i måleriet?
– Då frågar jag duken! ”Varför är du så motsträvig, vad vill du egentligen!?”
Inte heller i dag på 85-årsdagen blir det paus i arbetet, då finns han bland eleverna på Baldersnäs. Men i kväll blir det kalas med elever, vänner och familjen hemma i herrgården i Gustavsfors.
Georg Suttner började måla i skolan, ställde ut redan på 1930-talet och 1941 lades grunden för den senare så namnkunniga Bengtsforsgruppen.
– Då var det Algot Galle, Carleinar Tellwe och jag. Senare anslöt sig Lizzie Olsson Arle och Arne Isacsson.
Om han de åren tvekade inför att välja konsten som profession var det inte en karriär i det kommunala som var alternativet utan musiken. Georg och hans tre bröder, han på bas, turnerade med dans- och jazzbandet Casaloma.
– Men måleriet växte fram. Jag kände att jag kunde formulera mig bättre i måleriet.
Det finns mycket skrivet om Georg Suttner och hans art som konstnär. Ljus, luft, färg, rytm. Det händer att han sjunger sina målningar, nynnar rytmen. Hans måleri bottnar i den egna personligheten.
– Jag använder hela kroppen: intellekt och känsla, intuition och så reptilkänslan - hugget! Då man känner att det sitter.
De som har honom på nära håll får del av hans integritet, värme och generositet i måleriet och pedagogiken. Lång egen utbildning, lång karriär som målare, pedagog och administratör plus experimentlusta och upptäckarglädje är den grund han har som alltjämt aktiv målare och lärare. Det är drygt fyrtio år sedan han uppkäftigt ställde ut hela Gamla Stan och samtidigt hade en dödsannons över ”konstnärens självmord” i DN som ett inlägg i den rådande konstdebatten. Men han lever än, lika aktiv och ung i sinnet och handen som alltid. Många kurser, fyra bara i år, och ständigt aktuell med nya utställningar.
Meritlistan är synnerligen diger. Konstprofessor dubbelt upp, chef för merparten av landets konsthögskolor, studier vid utländska akademier, för Legér under svältår i Frankrike. Och så Gerlesborgsskolan, denna anrika livaktiga institution som Arne Isacsson och Georg Suttner födde fram under 1940-talet och som förde Suttner till Frankrike som chef för utlandsavdelningen. Största stoltheten bland meriterna?
– Franska hederslegionen, det är den finaste utmärkelse man kan få och den är känd över hela världen. Men också Dalslandsmedaljen, säger Suttner, för alltid dalslänning med två boplatser i Bengtsfors om än mestadels bosatt i Stockholm.
För fyra år sedan förlorade han sin hustru Solange. Känns fortfarande ofattbart, säger han. Men måleriet finns där, ständigt pågående. Även när han har elever, som nu för andra veckan på Baldersnäs, Dals Långed.
– Det är viktigt som pedagog att hela tiden jobba själv, påpekar han.
Som lärare lotsar han fram sina elever och samtidigt sig själv. Att tvingas formulera en erfarenhet i ord kan också vara ett klargörande för pedagogen. Men vem vänder sig Georg Suttner till om han kör fast i måleriet?
– Då frågar jag duken! ”Varför är du så motsträvig, vad vill du egentligen!?”
Inte heller i dag på 85-årsdagen blir det paus i arbetet, då finns han bland eleverna på Baldersnäs. Men i kväll blir det kalas med elever, vänner och familjen hemma i herrgården i Gustavsfors.
