Maaliihk gav upp Svenssonlivet och gick på luffen
DEGERFORS: Musiken, konsten och det indianska ursprunget för henne vidare
– Jag älskar snö och värme men det är klart att det vore inte fel att leva på en tropisk ö.
Foto: Ellinor Isaksson [Förstora]
Foto: Ellinor Isaksson [Förstora]
För bara några dagar sedan kom Maaliihk vandrande till Degerfors. Gick in på affären och träffade folk som hon talar med och berättar bland annat att hon har dansat med Roger Pontare.
Hon blev genast upplyst om att de som skrivit låten När vindarna viskar mitt namn bor i Degerfors.
Och sedan har allt rullats upp som på ett band. Maaliihk fick kontakt med Linda och Peter Dahl och nu Kanske det blir en skiva tillsammans med dem.
– Jag är artist och dansare också, berättar Maaliihk.
Fäders spår
Maaliihk har indianskt påbrå förutom att hon har både zigenarblod och samiskt blod i sina ådror.
– Jag har alltid sedan jag var liten känt av det andliga livet. Som liten umgicks jag mycket med naturen var för det mesta för mig själv, berättar Maaliihk.
På den vägen är det nu när hon går i sina fäders spår på den andliga vägen.
– Jag vet aldrig vart jag hamnar, men jag vet alltid att det kommer att bli något bra, säger Maaliihk.
Bra Svenssonliv
Maaliihk är född i Skåne där har hon haft ett bra Svenssonliv, med två barn, man, villa och företag.
– 2003 bröt jag upp med Skåne och tog mig till Norrland där jag hade vänner. Jag har inga vänner kvar i Skåne de har brutit kontakten med mig. Mina barn, en flicka som just nu flyttar till Skottland och en son i Blekinge som går på gymnasiet har jag förstås kontakt med ofta, säger Maaliihk.
– En mor ger aldrig upp sina barn, menar hon.
Utför ett stup
Vildmarken är Maaliihks liv. Hon gillar inte storstäder och att sova i en lägenhet som hon gör nu hör inte till vanligheterna.
– Jag packar mina två ryggsäckar med det nödvändigaste och vandrar dit andarna för mig. Maten består av mycket torrvaror. Jag är vegetarian. Jag håller mig lite utanför städer men ibland som nu måste man in till staden och handla som andra.
Hur kändes det första gången du gav dig iväg?
– Som att kasta sig utför ett stup. Jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen.
– Jag har livnärt mig på min konst sedan 1989. Tavlorna är det enda som finns kvar i Skåne. Där har jag ett 25-tal motiv som jag ibland ställer ut.
Maaliihk målar gärna djurmotiv bilder som finns i hennes inre – indianska bilder med djur.
– Realistiska och surrealistiska motiv, säger Maaliihk.
Lungcancer
Det var på 90-talet som Maaliihk, eller Carina, som hon hette då började med healing och kristaller.
– Så blev jag sjuk hade förstadiet till lungcancer som jag botade med healing, berättar Maaliihk.
Nu har healingen nästan blivit hennes levebröd. Vart än hon kommer så söker folk upp Maaliihk för att få vara med på hennes andliga metoder.
– Jag har förlorat mycket, det trygga sociala livet, släkten... men inte min själ, säger Maaliihk innan vi tar farväl.

















































