Hund dödad av varg i Mullhyttan
HASSELFORSREVIRET
När Lars Carlbom i Hinderstorp, Mullhyttan var ute och jagade hare med hamiltonstövaren Arrak i tisdags försvann hunden och kom aldrig tillbaka. Dagen efter hittade Lars honom död – han hade blivit angripen av en varg.
Det var det sjätte angreppet i det så kallade Hasselforsreviret.
Det var det sjätte angreppet i det så kallade Hasselforsreviret.
Publicerad: 2008-09-26 07:36 | Uppdaterad: 2008-10-01 13:31
;)
Här i skogen ligger Arrak begravd.
Foto: Sisela Rosén Ignatkova [Förstora]
Foto: Sisela Rosén Ignatkova [Förstora]
Lars Carlbom sitter hemma vid köksbordet och tittar på ett fotografi av sina två stövare. Nu är bara den ena kvar. Hunden Arrak har han begravt en bit upp mot skogen på sin tomt, intill två andra hundar som han haft tidigare.
– Jag ville ha hem honom, säger Lars.
Sändare på sig
Det var i tisdags på förmiddagen som Lars gav sig ut med Arrak för att jaga. Hunden fick upp en hare och drog iväg utom hörhåll.
Arrak hade en så kallad pejl – en liten sändare – i halsbandet, men sprang så långt bort att signalen från den försvann.
Först sent på kvällen fick Lars åter kontakt med pejlen. På mottagaren syntes det att hunden var stilla och han fruktade därför det värsta.
– Men det var så mörkt ute att det inte gick att leta då, utan jag gav mig iväg på morgonen istället.
Så småningom hittade han Arraks halsband.
– Det var lite blod på marken där det låg. Det konstiga var att spännet till halsbandet var öppet. Jag gissar att vargen har råkat bita till precis där när den först anföll.
Lars ringde till en jaktkamrat som har hund för att han skulle hjälpa till att spåra och de hittade till slut Arrak cirka 75 meter från halsbandet, vid den lilla sjön Tunntappen.
De förstod direkt att det var en varg som hade angripit, det syntes på skadorna, säger Lars.
– Det var i princip ingenting kvar av honom. Bara huvudet och benen. Och mycket blod.
Enstaka spår
Lars Carlbom ringde till länsstyrelsen direkt. Besiktningsmannen Christer Moberg hade ingen svårighet att konstatera att det var en varg som stått för angreppet på hunden.
Lars har sett enstaka spår förut och även en varg en gång, på nästan samma plats där Arrak hittades. Det var i vintras och han kom i bil.
Kanske är det samma varg, kanske inte.
– Men det är väl antagligen någon från Hasselforsreviret.
Han tycker att det borde vara mer skyddsjakt på varg.
– Jag tror att situationen skulle lösas om vi finge ta bort dem som går på hundar. Jag inte vill ha varg, det ska jag inte sticka under stol med. Det är bara så det är.
Lars Carlbom har jagat i många år, mest hare men även älg.
– Det är över 50 år sedan jag sköt min första hare.
De senaste åren har alltså Arrak varit med. Han brukade också sova hos Lars.
– Han var min sängkamrat i fem år.
Tjusning med jakt
I vintras fick Lars överta en annan hamiltonstövare från en bekant.
– Den hade jag tänkt satsa på i höst. Men nu efter det här är det som att luften har gått ur mig totalt. Tjusningen med jakt tycker jag är samspelet med hunden. Annars kan det kvitta.
Han kommer att få viss ersättning för förlusten av hunden från Jägarförbundet och försäkringsbolaget.
– Men det är ju inte pengarna det handlar om.
– Jag ville ha hem honom, säger Lars.
Sändare på sig
Det var i tisdags på förmiddagen som Lars gav sig ut med Arrak för att jaga. Hunden fick upp en hare och drog iväg utom hörhåll. Arrak hade en så kallad pejl – en liten sändare – i halsbandet, men sprang så långt bort att signalen från den försvann.
Först sent på kvällen fick Lars åter kontakt med pejlen. På mottagaren syntes det att hunden var stilla och han fruktade därför det värsta.
– Men det var så mörkt ute att det inte gick att leta då, utan jag gav mig iväg på morgonen istället.
Så småningom hittade han Arraks halsband.
– Det var lite blod på marken där det låg. Det konstiga var att spännet till halsbandet var öppet. Jag gissar att vargen har råkat bita till precis där när den först anföll.
Lars ringde till en jaktkamrat som har hund för att han skulle hjälpa till att spåra och de hittade till slut Arrak cirka 75 meter från halsbandet, vid den lilla sjön Tunntappen.
De förstod direkt att det var en varg som hade angripit, det syntes på skadorna, säger Lars.
– Det var i princip ingenting kvar av honom. Bara huvudet och benen. Och mycket blod.
Enstaka spår
Lars Carlbom ringde till länsstyrelsen direkt. Besiktningsmannen Christer Moberg hade ingen svårighet att konstatera att det var en varg som stått för angreppet på hunden. Lars har sett enstaka spår förut och även en varg en gång, på nästan samma plats där Arrak hittades. Det var i vintras och han kom i bil.
Kanske är det samma varg, kanske inte.
– Men det är väl antagligen någon från Hasselforsreviret.
Han tycker att det borde vara mer skyddsjakt på varg.
– Jag tror att situationen skulle lösas om vi finge ta bort dem som går på hundar. Jag inte vill ha varg, det ska jag inte sticka under stol med. Det är bara så det är.
Lars Carlbom har jagat i många år, mest hare men även älg.
– Det är över 50 år sedan jag sköt min första hare.
De senaste åren har alltså Arrak varit med. Han brukade också sova hos Lars.
– Han var min sängkamrat i fem år.
Tjusning med jakt
I vintras fick Lars överta en annan hamiltonstövare från en bekant. – Den hade jag tänkt satsa på i höst. Men nu efter det här är det som att luften har gått ur mig totalt. Tjusningen med jakt tycker jag är samspelet med hunden. Annars kan det kvitta.
Han kommer att få viss ersättning för förlusten av hunden från Jägarförbundet och försäkringsbolaget.
– Men det är ju inte pengarna det handlar om.
Sisela Rosén Ignatkova
