P-Floyd gav järnet i Valsverket
;)
Bakom den mäktiga rökridån kan publiken ana P-Floyds medlemmar som silhuetter uppe på scenen. Welcome to the Machine öppnar kvällens konsert under jubel och ett pampigt ljus läggs över scenen. En backdrop med projektor är riggad i bakgrunden och bilder och animationer spelas upp i takt med musiken. Det är en effektfull inledning på alla sätt.
Skön stämning
Det välkända ljudet från kassaapparaten i låten Money rasslar till och den sittande publiken svarar med att klappa i takt och sjunga med. Låtar från albumet Dark Side of the Moon dominerar konsertens första avdelning. Vissa ivägsvävande intron kan stundtals kännas onödigt långa och får somliga ur publiken att ta en runda till baren i väntan på något mer.
Halvvägs in i konserten hörs så det inledande introt till Another Brick in the Wall. Ett av repertoarens säkraste kort som givetvis kittlar publiken. Med effekter som helikopterpropellrar i bakgrunden och sökande strålkastare över publiken sprids en påtagligt skön stämning inne i Valsverket.
Skickliga solon
– Det här är otroligt duktiga musiker, säger en hänförd Ola Jansson i pausen. Har man lyssnat en del på Pink Floyd så hör man att det är väldigt likt.
Ingemar Simonsson från Sälen har varit på 24 konserter med P-Floyd.
– Jag tycker de är helt fantastiska, säger han och får medhåll av sitt sällskap.
Under andra akten spelas de mer välkända låtarna i en strid ström utan något direkt mellansnack av sångaren Hans Lundin. Det bjuds på skickliga solon och en personlig presentation av bandet. Finalen toppas med en av de mest efterlängtade låtarna, Comfortably Numb, innan det blir dags för inrop. P-Floyd kommer tillbaka, spelar Wish You Were Here i en akustisk version där de sedan tystnar och låter en stående publik ta över sången.
P-Floyd tog publiken så nära originalet de kunde och med hjälp av en påkostad ljud- och ljusshow, som helt klart var en upplevelse i sig, blev helhetsintrycket närmast perfekt.
