Krisberedskap från grunden
Signerat:
;)
Hur ser den svenska beredskapen att hantera kriser och katastrofer egentligen ut? Under kalla kriget fanns en omfattande och välövad organisation som kunde hantera den tidens hotbild. Men vilka resurser och vilka planer finns det i dag? Tyvärr får man som medborgare intrycket av att politikerna i Sverige inte tar särskilt hårt på samhällets grundläggande uppdrag att skapa skydd mot yttre hot.
Då är det tur att det finns engagerade medborgare som tar egna initiativ. I veckan arrangerade frivilligorganisationen Försvarsutbildarna tillsammans med stöd av bland andra länsstyrelsen och Försvarshögskolan en tvådagarskonferens i Karlstad. Ämnet var krisberedskap. Bland deltagarna syntes forskare, militärer, politiker och tjänstemän i den offentliga förvaltningen.
Ämnet krishantering är förstås mycket stort. Beredskap för kris innebär egentligen att vara förbered för det man aldrig hade kunnat förvänta sig, som en av talarna sa. En globaliserad värld har gjort hotbilderna än mer oförutsägbara.
Förmågan att värja sig från allehanda hot börjar alltid i det lokala samhället, och i de regionala myndigheterna. Den centrala nivån är nödvändig för att samordna, men det är ute i landet som det måste finnas organisation och kunskaper att hantera hot och risker.
Det är svårt att överdriva betydelsen av att lokala och regionala aktörer också får sätta sig ned tillsammans och diskutera krisberedskap. Det riktigt intressanta med konferensen i Karlstad var att den kom till tack vare ett lokalt initiativ. Försvarsutbildarna var arrangörer och gästerna hälsades välkomna av bland andra Bengt Fransson och Rune Johansson från Värmlandsförbundet.
Man kan ana att ganska många ideella timmar låg bakom konferensen. Men å andra sidan; om man kan fixa förplägnad åt soldater i fält kan man uppenbarligen också arrangera konferenser för politiker och akademiker.
Det är intressant hur frivilligorganisationerna ofta klarar att ställa om för att hantera nya uppgifter och nya situationer. Försvarsutbildarna är ett utmärkt exempel. De har fler uppgifter än någonsin, och betydelsen för försvarsförmågan är sannolikt också större än tidigare. Man stödjer Försvarsmakten med rekrytering av olika specialistkompetenser och informerar allmänheten om försvars- och krisberedskapsfrågor. Dessutom utbildar man militär personal inom territorialförsvaret och civil personal med uppgifter inom den civila krishanteringen. Verksamhetsfältet är större och mer komplicerat än under kalla kriget.
Konferensen i Karlstad kan ses som ett steg mot ytterligare en roll för Försvarsutbildarna. Genom att bjuda samman de som fattar beslut och de som har kunskap om krishantering blir förbundet en drivande kraft som verkar även uppåt i hierarkin. Det är den försvarsvänliga allmänheten som uppmärksammar myndigheter och politiker om deras plikter, inte tvärt om.
För Värmlands del är det en obetalbar styrka att ha en levande frivilligrörelse. Men den behöver förstås aktiva medlemmar. I dag firas Frivilligrörelsens dag på Sandgrundsudden. Där kommer hemvärnet och de olika avtalsorganisationerna att visa upp sig, och där kan man få mer information om vilka möjligheter det finns att engagera sig i hembygdens krisberedskap.
Mathias Bred
Svenska Nyhetsbyrån
