Välfärden behöver sina riskkapitalister
Signerat:
Riskkapitalism är en ganska enkel sak. Människor som vill skapa nya företag möts. Det är riskkapitalister som har pengar, men saknar idéer och företagare som har idéer, men saknar pengar. De samarbetar och nya företag föds.
Företag utgör grunden för en dynamisk ekonomi, men på senare tid har populistiska attacker mot riskkapitalister som pengaskövlande opportunister lagt sig som ett täcke över den politiska debatten. Hur den svenska välfärden ska finansieras när demografin skapar svåra utmaningar är den stora inrikespolitiska frågan framöver.
Det stora misstaget man då kan göra är att fastna i driftsform. Det som är viktigt och relevant för människor är innehållet och kvaliteten. Entreprenörer lägger ner kraft och tid i sina verksamheter, och man hejar på dem när det lönar sig. Men man missar att se den risk riskkapitalister tar genom att investera i entreprenörer, och när riskkapitalister gör vinst antar många att det är dåligt och omoraliskt.
När företagare, med hjälp av riskkapitalister, tar nya idéer och omvandlar dem till nya produkter och företag, skapas jobb. Riskkapitalstödda företag genererar ett stort antal kvalificerade jobb, eftersom företag som behöver finansiell kraft för riskkapital vanligen kräver kunnig och utbildad arbetskraft.
Men medan de privata investerarna kan gå och komma, är så inte alltid fallet för välfärdsanvändarna. På grund av denna asymmetri bör man ta i beaktande även andra aspekter vid bedömningen av den roll riskkapital bör ha i välfärdssektorn. Ett alternativ som då ställs mot riskkapitalism är den ideella sektorn. Och idealism i all ära, men att utpeka det som det stora alternativet till privata aktörer i välfärden är i Sverige ett önsketänkande som stämmer illa med verkligheten.
Svensk välfärdspolitik har i decennier handlat om offentlig sektor, och de senaste 15 åren också om privata företag. Men en tradition av filantropi för välfärd har inte funnits som det gjort i andra länder. De största ideella organisationerna inom svensk välfärd är kyrkor. De har en viktig men marginell roll att spela och kan inte på långa vägar täcka det behov som finns.
Den nya Lagen om valfrihetssystem (Lov) och avdragsrätten för gåvor till ideella organisationer, är reformer som kan bidra till att hjälpa den ideella sektorn att verka för mångfald inom den svenska välfärden. Ett stort hinder för ideella företag är just kapitalbrist och de offentliga upphandlingarna som missgynnar dem.
Om det finns någon chans att Sveriges ekonomi ska fortsätta växa och utvecklas för att finansiera och driva viktig välfärd, kommer det att krävas att våra politiker sätter mer tilltro till företag. Ett bra sätt att börja är att sluta att tala illa om riskkapitalister när det inte finns fog för det.
Jacob Broman
Svenska Nyhetsbyrån
