Tidsenlig men fel
Signerat.:
När riksdagens hemsida presenterar partierna så toppar alla med partiledaren. Sedan har fyra av åtta partier partisekreteraren och sist visar alla riksdagens huvudaktörer – gruppledaren och vice gruppledaren i just riksdagen. Partihierarkierna blir därmed tydliga. Viktigast är partiledaren och hos Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Sverigedemokraterna också partisekreteraren.
Men skall detta gälla för Sveriges högsta beslutande församling? Svaret kan knappast bli annat än nej. I alla fall om man läser innantill i Sveriges viktigaste grundlag, regeringsformen, den börjar med orden all politisk makt utgår från folket. Det persongalleri som partierna visar upp är som partiledare eller partisekreterare inte folkvalda. De är valda respektive utsedda av partierna, vilka är från staten fristående organ.
Verkligheten bakom fasaden är än mer beklämmande. De fyra borgerliga partiledarna deltar inte i det vardagliga riksdagsarbetet, de har bytt riksdagsplatsen mot statsrådsposter. Förvisso deltar de i partiledardebatter och som alla statsråd svarar de på frågor i riksdagen. Men deras nuvarande hemvist är i regeringskansliet där de också presenteras som ministrar. Socialdemokraternas partiledare har än mindre anledning att presenteras han inte närmare riksdagens debatter än åskådarläktaren för han är inte folkvald alls.
Partisekreterarna är partiernas interna högsta tjänstemän men de har ingen funktion enligt grundlagen eller riksdagsordningen. De får presentationsutrymme ändå. I en särskild klass står ånyo Socialdemokraterna när Carin Jämtin presenteras då hon avsade sig sin riksdagsplats efter valet 2010.
Vad riksdagen valt att visa upp på sin hemsida är hur maktstrukturen i partierna ser ut. Partiledarna och partisekreterarna har mer makt än gruppledarna trots att det är gruppledarna som leder arbetet i Sveriges lagstiftande församling. Att riksdagen accepterar den ordningen visar faktiskt hur svag dess reella ställning blivit. Detta trots att det är riksdagsmännen som är valda av folket och tjänstgör som folkets ombud – inte partiledare eller partisekreterare.
Ett annat problem för riksdagen är hur gruppledarna utses. Riksdagen skall inte bara vara lagstiftande och beskattande utan även delta i granskningen av regeringen som verkställande makt. När som i Moderaterna partiledningen med statsministern i spetsen utser gruppledare till riksdagsgruppen innebär det i förlängningen att man påverkar den granskningen.
Ett lika tydligt exempel på partiernas brist på respekt för folkets står Sverigedemokraterna för. När William Petzäll lämnade partiet och blev politisk vilde inledde partiet en process mot riksdagen för att få partistödet för Petzälls riksdagsmandat. Man menade att det var partiets mandat och har därmed inte uppfattat hur vårt valsystem fungerar. Partierna ställer upp med vallistor men det är kandidaterna som blir personligt valda.
Det är knappast någon slump att det är ett av fyra partier som leder utvecklingen mot partiöverhöghet över staten.
Per Selstam
Svenska Nyhetsbyrån
