Tillfälligt uppskov
;)
Foto: Virginia Mayo/AP [Förstora]
Katastrofen lurade om hörnet om inte EU-ledarna kom överens om ett nytt skuldsaneringspaket till Grekland och andra europeiska ekonomier på fallrepet. Så lät det i alla fall inför veckan återkommande toppmöten i Bryssel, och framåt småtimmarna natten mot torsdag hade man sytt ihop en överenskommelse. Vad man mest har gjort är att köpa sig lite tid. Katastrofen lurar alltjämt några hörn framåt.
Den europeiska skuldkrisen har mest fokuserats på Grekland, och det är där som den är mest akut. Men den omfattar många andra länder också och det som EU-ledarna desperat försöker göra är att begränsa spridningseffekterna. Det är fortfarande oklart om de lyckas. Mycket tyder på att de inte gör det, alla nöjda tillrop från Bryssel till trots.
Grekland har kapitalt misslyckats med att reformera sin ekonomi. I somras så skrevs skulderna ned med 21 procent och nya nödlån betalades ut. Men det har inte gått så bra med budgetsanering och privatiseringar. Landet verkar kroniskt oförmöget att ta itu med sina problem, och storstrejker i protest är periodiskt återkommande när man väl försöker. I praktiken har Grekland redan gjort statsbankrutt, men ingen vill säga det högt. Med vad annat kan man kalla ett land som nu skall få 50 procent av sina skulder nedskrivna enligt den senaste överenskommelsen.
Fast någon halvering blir det inte i själva verket. 30 procent av skulden står grekiska banker och institutioner för, så det gör varken från eller till; 30 procent står andra euro-länder, den Europeiska Centralbanken ECB och valutafonden IMF för, och deras skulder får man inte skriva ned. Återstår då 40 procent att skriva ned, vilket gör att det bara blir runt en sjättedel av Greklands skulder som försvinner. Hur det skall få statsskulden att sjunka från 160 till 120 procent av BNP fram till år 2020 kan man ju undra.
Det blir de europeiska banker som lånat ut pengar till Grekland genom till exempel köp av statsobligationer som drabbas. För att undvika att dessa går omkull (att vara med på nedskrivningen är dock frivilligt) så kommer staterna och i sista hand den Europeiska krisfonden EFSF att skjuta till medel. EFSF:s kassa kommer också att växa till svindlande 1000 miljarder euro för att försöka agera brandvägg runt fler krisande länder, genom att i någon mån agera ”försäkringsbolag” för de som lånar ut pengar till exempelvis Italien och Spanien.
Det är dock högst osäkert om de här manövrarna lyckas. Systemproblemen är alltför stora och genomgående för att kunna lösas enkelt. Det finns egentligen inga patentlösningar. En omställning för de länder som under lång tid levt över sina tillgångar kommer att bli smärtsam och utdragen.
Euron har förvärrat läget eftersom många länder med den gemensamma valutan har kunnat rida på andras skötsamhet och även de fått förmånliga krediter till låg ränta. Frågan är om euron ens kommer att överleva den här skuldkrisen. En lösning, som också är förenad med stora svårigheter och risker, är att låta krisande länder som Grekland att lämna euron. Så här i efterhand kan vi nog vara glada över att Sverige aldrig gick med.
