Skulden för terrordåden
;)
Foto: Frank Augstein [Förstora]
Vilka bär skulden för terrordåden i Norge? Frågan kan synas befängd. Det var Anders Behring Breivik som hänsynslöst sprängde bomben i centrala Oslo och massakrerade ungdomar på Utøya. Det är han som bär skulden. Han är ansvarig för sina avskyvärda handlingar, och har också erkänt det.
Men det finns de debattörer som i kölvattnet av denna tragedi vill plocka politiska poänger genom att spänna skuldnätet mycket vidare. Trots att Breivik av allt att döma agerade ensam så finns där vår förmåga till kollektivt skuldbeläggande. Det är sant att Breivik har hängt på obskyra platser på nätet med andra extremister, men i slutändan var det ändå han som begick dåden och ingen annan.
Breivik har kallat sig ”kulturkonservativ” och ”kristen” men det gör inte att kristna konservativa har någon medskuld till hans dåd, i all synnerhet som de inte hade något med vare sig konservatism eller kristendom att göra. Att han är motståndare till muslimer och ”islamiseringen av Europa” gör inte att alla som är kritiska till islamismen (den extrema politiserade islam) eller för bristerna i integrationspolitiken till medskyldiga. Att vara kritisk eller till och med motståndare till invandring gör heller inte någon till medskyldig.
Det borde vara självklarheter, men är det dessvärre inte. Det hävdas från en del håll att Breivik dykt upp i ett specifikt samhällsklimat med framväxten av främlingsfientliga partier runt om i Europa. Det må så vara men det gör inte stora grupper av människor medskyldiga till terrordåd. Det vore som att göra alla dem som med liv och lust deltog i vänstervågen på 1960- och 70-talen till ansvariga för Röda Arméfraktionens terrordåd. Bara för att en katolsk nordirländare vill ha självständighet från Storbritannien gör inte vederbörande till ansvarig för IRA:s terrorattentat. Och så vidare.
Det måste i ett öppet samhälle gå att argumentera och debattera för sin sak även om den för många kan tyckas apart eller rent av extrem utan att för den skull misstänkliggöras för att hysa sympatier för terrorister och våldsverkare, än mindre vara medansvarig för deras handlande. Extrema åsikter möts bäst i öppen och fri debatt, inte med censur.
Vi måste se upp så att vi inte medverkar till att locket läggs på i debatten på grund av det som hänt. Vi måste kunna diskutera till exempel integrationsproblematiken utan att riskera att anklagas för att gå sådana som Breviks ärenden. Dock är det viktigt att påpeka hur debatten förs. Vi har alla ett ansvar för att den sker civiliserat och städat, utan överord och personangrepp.
Även om det är våldsverkarna som ytterst har ansvaret för sina handlingar så finns ett visst mått av delansvar hos de som sprider hatet, ofta anonymt på nätet. Att komma åt den här undervegetationen på nätet är dock i stort sett ogörligt, ens om vi skulle vilja, och den sortens censur är vi inte betjänta av i ett öppet samhälle med yttrandefrihet. Sedan borde vi ha en bättre uppsikt över vad som sker där, och det är en grannlaga uppgift för olika länders säkerhetstjänster, även om det blir svårt att identifiera de som skulle kunna gå från ord till handling. Men det är en annan sak.
