Valfrihet för barnfamiljer
;)
Foto: Hasse Holmberg / SCANPIX [Förstora]
Valfriheten i barnomsorgen har ökat, om än marginellt, på senare år. Det finns privata daghem och i runt 100 svenska kommuner finns det också ett vårdnadsbidrag. Men ändå så är det inte mycket val som Sveriges föräldrar har när det gäller hur de egna barnen skall tas om hand. En överväldigande majoritet är hänvisad till de oftast kommunala daghemmen.
Man kan tycka att det borde vara en stor borgerlig profilfråga att öka valfriheten och låta föräldrarna själva bestämma om hur omsorgen om de egna barnen skall se ut. Men i stort sett är det bara Kristdemokraterna som driver frågan, och till och med de börjar göra det mer och mer halvhjärtat. Folkpartiet är rent fientliga då de sätter den heliga jämställdheten främst, och för att uppnå det målet så får valfriheten stryka på foten i detta förment liberala parti.
Tidigare kunde man lita på att Moderaterna också skulle driva frågor om vårdnadsbidrag och ökad valfrihet, men ju nyare de blivit desto mer har de distanserat sig från sådana tankar. Det andas gubevars något gammelmoderat att vilja öka friheten för barnfamiljer. Därför fick KD det kämpigt när de drev igenom vårdnadsbidraget i regeringen. Det blev av blygsam omfattning och dessutom frivilligt för kommunerna att införa. Följaktligen så är det inte särskilt många föräldrar som velat eller kunnat använda det.
Därför var det förståeligt när KD-ledaren Göran Hägglund tidigare i år sade att man nog skulle släppa vårdnadsbidraget. Den utformning det fått har gjort att det fått liten betydelse för valfriheten i familjepolitiken. Dock, det har varit en stor profilfråga för partiet och man kan ifrågasätta det kloka i att släppa vårdnadsbidraget utan att presentera något man tänker ersätta det med. Därav en del muttranden i KD-leden.
Inför rikstinget som avhölls för några veckor sedan så framkastade en majoritet av distrikten ett förslag om en utökad barnomsorgspeng istället, och som skulle kunna ge bortåt 6 500 kronor i månaden för den som vill använda annan barnomsorg än den kommunala. Principen är att en familj skall kunna få motsvarande den del som kommunen hade gett i bidragssubvention om barnet placerats på daghem. Men partiledningen är numera så kuschad i regeringsställning att den inte ens ville ställa sig bakom ett sådant förslag. Nu blev kompromissen att man i stället skall utreda hela familjepolitiken och lägga fram ett förslag nästa år.
Man får hoppas att de verkligen också gör det och inte begraver den som de gjorde med förslaget om att utreda en frivillig sambeskattning (och som årets riksting tog tillbaka). Om KD vill spela en större roll så måste de våga ta för sig och ta strid inom alliansen, och med sin gamla profil inom familjepolitiken så är just ökad valfrihet i barnomsorgen en sällsynt god sådan fråga. Nu när de också skall fokusera på ”barns och ungas uppväxtvillkor” passar det än bättre att driva det här.
Svenska föräldrar vill själva bestämma över sin barnomsorg, det sägs i alla opinionsmätningar, så frågan borde vara en valvinnare. Det märkliga är egentligen att de andra borgerliga partierna är så avvisande eller ointresserade. Det är kanske det största bidraget som KD har att ge den borgerliga alliansen, men då måste de våga ta striden med de andra.
