www.jobbskatteavdrag.se
;)
Ordning och reda, löning på fredag! hette det en gång i tiden. Men sedan störde först månadslönen till det. Varpå stat och kommun också började dra in så mycket i skatt att bidragstalonger från Försäkringskassan för många hushåll blev minst lika viktiga som innehållet i lönekuvertet. ”Den 25:e” innebär också än idag för många mer av en tillfällig lättnad över att man lyckats hanka sig fram i ytterligare en månad, än av en möjlighet att kunna börja spara och investera för framtiden. Och detta trots att nästan alla som jobbar de senaste fyra åren fått en extra månadslön!
Så stort är nämligen det jobbskatteavdrag som Alliansregeringen till tonerna av gråt och tandagnisslan från Mona Sahlin och andra infört efter regeringsskiftet 2006. Och trots att det redan från början specifikt utformades för att vanliga människor skulle få behålla mer av sin lön än Danderydsdirektörerna, så fortsatte klagosången vänsterifrån. Fram tills för en månad sen.
För nu är valår och då vågar inte ens Lasse Ohly längre öppet kräva att sjuksköterskor, polis, industriarbetare och andra vanliga människor skall betala en hel månadslön mer i skatt. De rödgröna säger tvärtom nu att de inte alls skall ta bort jobbskatteavdraget om de vinner (förutom för de rika, vilket dock givetvis som alltid bara är kanslisvenska för de som tjänar extra på att uppfinna och företaga och på så sätt skapar jobb till resten av befolkningen). Och det kan man ju tro på. Om man vill.
Tittar vi på historien vore dock detta lika klokt som att förlita sig på löften från en skorpion. För då vänsterns grundsyn är att privat egendom i allmänhet och privata pengar i synnerhet egentligen nog är stöld, så anser de att det är ”rättvist” att dra in pengar till stat och kommun. Deras företrädare älskar därför skatter. Ju fler, ju högre, ju bredare, desto bättre!
Under socialdemokraternas evighetsstyre 1932-76 steg typiskt nog också skatterna oavbrutet. I början visserligen lite försiktigt, men efter att både moms och arbetsgivaravgifter (som inte syns i lönekuverten) införts 1960 utbröt straxt det dårskapens tidevarv i svensk historia när skattetrycket i Sverige periodvis skulle stiga med 2 procent - om året! Varpå inte bara alla incitament till att arbeta, spara och utbilda sig försvann, utan många också med mössan i hand tvingades börja tigga tillbaka sina egna pengar i form bidrag för att kunna överleva.
Välfärd? Knappast. Men enligt dom till vänster alltså ”rättvisa”. Att dessa nu plötsligt, några fjuttiga månader före ett val, skulle ha tänkt om framstår därför som lika trovärdigt som den där teorin om att humlan inte kan flyga. Lyssnar man på vad Sahlin & C:o faktiskt säger inser man också genast att de fortfarande tror på att det finns ett spikrakt samband mellan höga skatter och nivån på välfärden. Vi kan därför lugnt utgå ifrån att staten - även om själva jobbskatteavdraget kanske formellt skulle förbli oförändrat - efter ett regimskifte omedelbart kommer att börja plocka av oss lika mycket pengar som förr. Minst. De kommer bara att hitta andra vägar att dra in pengarna. Men dessa leder alla, förr eller senare, till medborgarnas plånböcker.
Varför Alliansregeringen hittills varit så usel på att marknadsföra jobbskatteavdraget att många inte ens känner till det är härför ett stort mysterium. Så stort, att en privatperson i Uppsala förra året beslutade sig för att själv sprida budskapet genom den webbsida som adressen ovan leder till. Dit kan alla surfa som vill veta hur mycket mer pengar de tjänar idag än de gjorde under Göran Persson. Liksom de som vill få ett hum om hur mycket de riskerar att förlora om Mona Sahlin och Lars Ohly kommer till makten.
Känsliga personer varnas i synnerhet för det senare...
