Olyckligt beslut om folkmord
;)
Foto: Jessica Gow/Scanpix [Förstora]
Med hjälp av fyra borgerliga ledamöter lyckades riksdagen med en rösts övervikt få igenom en resolution som fastslog att det skedde ett folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker i det Ottomanska riket 1915. Betyder det att det inte skedde ett folkmord om bara en ledamot röstat annorlunda? Självklart inte, men det visar på det absurda med att rösta om sådant i Sveriges riksdag.
Ingen seriös historieforskare utanför Turkiet förnekar att det som skedde för 95 år sedan var ett folkmord på olika kristna minoriteter, framförallt armenier, i det dåvarande Ottomanska riket som sedan blev dagens Turkiet, och då så mycket som 1,5 miljoner människor fick sätta livet till. Även om riksdagen är suverän att fatta vilka resolutioner man vill bör det knappast vara en parlamentarisk uppgift att tolka historien och sätta sig till doms över olika historiska skeenden. Det görs lämpligtvis inom den historiska forskningen.
Genom att på detta sätt politisera historieskrivingen så riskerar man att öppna dammluckorna. Vad kan man besluta om härnäst? Var går gränsen? Var det rätt att avsätta Gustaf IV Adolf? Skall vi fördöma de svenska korstågen i Finland under medeltiden? Vilken ätt hade mer rätt till den engelska tronen under Rosornas krig – York eller Lancaster?
Att riksdagsbeslutet kom nu har att göra med att den socialdemokratiska partikongressen körde över partiledningen och tvingade fram en ny hållning. Lämpligt nog var socialdemokraternas ”skuggutrikesminister” Urban Ahlin utkvittad i omröstningen och han har inte gjort någon större hemlighet att han inte gillar beslutet. Så när utrikesminister Carl Bildt (M) inte kommer att låtsas om omröstningen så kommer förmodligen Ahlin också att göra likadant om han får flytta in i Arvfurstens palats.
Sedan är det en helt annan sak att det är ett stort problem för Turkiet och deras relationer till omvärlden att de inte själva förmår att ta sitt ansvar och erkänna folkmordet. Den turkiska staten har också, som den brukar, grovt överreagerat genom att kalla hem sin ambassadör och ställa in ett planerat Sverigebesök av premiärminister Recep Tayyip Erdogan. Liknande reaktioner kom när ett amerikanskt kongressutskott för några veckor sedan antog en motsvarande resolution. När skall Turkiet inse att det här inte främjar landets rykte eller kontakter med omvärlden?
Även om det formellt inte är uppe på agendan när Turkiet förhandlar om medlemskap i EU så är deras förnekande ett svårt hinder. Och så länge de inte förmår att göra upp med sin historia så bör de heller inte släppas in. Det finns också andra anledningar till varför Turkiet inte är moget för EU och det rör inte bara deras förhållande till minoriteter som kurderna eller de brister som finns i landets demokrati.
Det brukar heta att den nya islamiska regeringen arbetar för demokratiska reformer mot ett gammalt maktkomplex inom militären och rättsväsendet. Men det är en sanning med modifikation. Faktum är att det snarare är ett nytt islamistiskt maktkomplex, med den fundamentalistiska Fetullah Güllen-rörelsen i spetsen, som strävar efter att göra om Turkiet från en sekulär stat (under militärens beskydd) till en islamisk republik. Ett sådant Turkiet bör inte heller beredas någon plats vid det europeiska bordet.
