Miljöpartiet de vänstra
;)
Foto: Leif R Jansson/Scanpix [Förstora]
Även om försprånget har krympt så leder fortfarande de rödgröna oppositionspartierna i opinionsmätningarna. Och i huvudsak är det Miljöpartiets framgångar som förklarar siffrorna. Socialdemokraterna ligger fortfarande runt det usla valresultatet och särskilt bra går det heller inte för Vänsterpartiet. Även om det är S som är den stora huvudmotståndaren för borgerligheten så vore det nog bäst att ta MP på allvar.
Dessvärre så har Miljöpartiet sluppit mycket av den kritiska granskning man borde kunna förvänta sig. Istället har de kunnat framstå som någon sorts oberoende experter, i synnerhet när det har handlat om miljö- och klimatfrågorna. Sålunda fick språkröret Maria Wetterstrand i media mer eller mindre recensera förberedelserna och förhandlingarna inför höstens klimattoppmöte i Köpenhamn, inte som partisk politiker utan som klimatexpert. Men bara för att de har ordet ”miljö” i namnet så betyder inte det att de i någon objektiv mening har den bästa miljöpolitiken.
Miljöpartiet har också gynnats av att de fått framstå som en sorts tredje kraft i politiken. Därför var en del storstadsliberalers flirt med partiet i höstas rejält kontraproduktivt. Att vädja till några förment liberala drag hos MP i hopp om att eventuellt kanske kunna locka över partiet att stödja de borgerliga gav MP bara legitimitet hos en del osäkra mittenväljare. Men den tydligaste utvecklingen hos MP på sistone är att de rört sig kraftigt åt vänster.
När man i olika politiska debatter hör ledande miljöpartister skulle det lika gärna kunna vara socialdemokrater eller vänsterpartister som uttalade sig. Kritiken mot alliansregeringen kommer nästan alltid från vänster och tonläget är ofta hårt. Wetterstrand brukar kunna skruva ned det, vilket förmodligen klokt av taktiska skäl och en förklaring till hennes personliga popularitet. Men språkrörskollegan Peter Eriksson skruvar snarare upp det.
Att MP bundit upp sig så hårt i det rödgröna samarbetet förklarar en del, men det hade aldrig gått om inte partiet i sig rört sig vänsterut. Tidigare har man kunnat lita på partiets mer positiva inställning till friskolor och småföretag, men hur blir det framöver? Så fort Lars Ohly satte ned foten om att avskaffa rut-avdraget så följde både MP och S efter utan att bråka, trots att ekonomiska talespersonen Mikaela Valtersson (MP) ville avvakta. Då S också vek sig så snabbt kan man undra om det är V som håller i den rödgröna taktpinnen.
Vilka andra frågor kommer man inte att ta strid för och kompromissa bort? Mycket har MP redan gjort själv. En rapport från Skattebetalarnas förening visar att den tidigare så framhållna gröna skatteväxlingen (höga energiskatter och sänkta skatter på arbete) blivit en ren skattehöjning. MP:s skattehöjningsförslag är faktiskt dubbelt så höga som S.
Nej, Miljöpartiet är ingen oberoende tredje kraft i mitten. De är ett vänsterparti och skall behandlas som ett sådant. En röst på Maria Wetterstrand är en röst på Mona Sahlin och Lars Ohly, och egentligen inte ens en röst på Maria Wetterstrand. Hon och Peter Eriksson måste nämligen enligt partireglerna avgå som språkrör bara några månader efter valet.
