;)
I botten ligger det
förslag som lades fram i förra veckan av finansminister Henry Paulson och chefen för Federal Reserve (den amerikanska centralbanken) Ben Bernanke, om att låta den amerikanska staten ta över de dåliga lån som nu pluggar igen hela det finansiella systemet och som gjort att det inte finns någon likviditet – ingen vill köpa eller sälja någonting. I princip ungefär som den svenska bankakuten fungerade i början av 1990-talet när staten tog över dåliga fordringar som de sedan satte i särskilda bolag. Den svenska staten fick faktiskt tillbaka sina pengar i slutändan, och rätt hanterat så kan det också bli så för den amerikanska.Det är dock inte med något glatt hjärta som anhängaren av en fri marknadsekonomi välkomnar Paulsonplanen. Att privatisera vinsterna men socialisera riskerna är långsiktigt ingen strategi att rekommendera. Men nu ligger patienten på bordet och behöver en akut operation. Dessutom var det inte alls så att det var den otyglade kapitalismens girighet som ledde till den här situationen. Som vi skrev i torsdagens ledare var det just statlig inblandning som orsakat finanskrisen genom att tvinga fram utlåning till personer utan tillräcklig kreditvärdighet. Och eftersom (den amerikanska) staten orsakat det är det inte mer än rätt att den ser till att fixa det hela också.
Tyvärr har det de
senaste dagarna varit en hel del politiskt spel och manövrerande mellan demokraterna och republikanerna i kongressen. Beskyllningar och motbeskyllningar har kommit. Den republikanske presidentkandidaten John McCain spelade högt när han tillfälligt ställde in sin kampanj för att åka till Washington, men det fick demokraten Barack Obama på defensiven.Demokraterna, som har majoritet i kongressen, har i princip slutit upp bakom Bushs räddningsplan. Det är republikanerna, främst i representanthuset, som är mer tveksamma. Nu skulle demokraterna i kraft av sin majoritet kunna driva igenom räddningspaketet själva, men de vill inte riskera att sitta med Svarte Petter och behöver därför få med sig republikanerna också.
Djävulen sitter i
detaljerna och den ursprungliga Paulsonplanen var långt ifrån perfekt. Bland annat saknades tillsyn och övervakning över finansdepartementet, som skall administrera hela denna ”bail-out”. Det är bland annat därför det nu manglas igenom av kongressen.De tveksamma republikanerna spelar dock högt. Det är en sak att agera så att man förbättrar räddningsplanen. En annan är att ställa sig utanför och därmed antingen riskera att den sänks – med allt vad det innebär för finansmarknaderna – eller att det hängs på en massa kontraproduktiva idéer från vänsterdemokraterna. Det har till exempel från demokraterna talats om att en rejäl bit av statsstödet skulle gå till den sortens bostadsföreningar som sett till att mindre bemedlade kunnat få bolån och som därmed orsakat själva finanskrisen. Det är viktigt att räddningsplanen blir en tillfällig åtgärd och inte en ursäkt för att lägga på nya mer eller mindre socialistiska hämskor på ekonomin.
– 
