Statlig inblandning bakom finanskrisen
25 september
Så här i kölvattnet efter den exploderande finanskrisen i Amerika så har det pratats en hel del om ”kapitalismens misslyckande” och vikten av att reglera marknadsekonomin mera. Men det är just statlig inblandning och styrning som är den direkta orsaken till kollapsen på finansmarknaderna.
Publicerad: 2008-09-25 06:00 | Uppdaterad: 2008-10-08 16:24
LÄS OCKSÅ:
;)
Det amerikanska bolåneinstitutet Freddie Mac.
Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP [Förstora]
Foto: Pablo Martinez Monsivais/AP [Förstora]
Mekanismerna bakom finanskrisen är många, långa och komplexa, men huvudingrediensen är inblandningen från den federala maktens sida. Gamla ärevördiga finansinstitutioner går nu i konkurs, köps upp av andra eller tas över av den amerikanska staten. Det hade inte behövt gå så här långt, ens efter den tidigare statliga inblandningen, om det inte hade varit för kollapsen för bolåneföretagen Fannie Mae och Freddie Mac.
Detta berodde i sin tur på att man var tvungen. Under Clintonadministrationen omtolkades en lag som politiserade utlåningen – allt i namn av att motverka diskrimineringen. Detta var något som drivits på av företrädare för olika minoriteter och samhällsorganisatörer (presidentkandidaten Barack Obama började sin bana som just en sådan).
I utbyte fick bolåneinstituten sälja vidare och förpacka om dessa så kallade subprimelån med andra, mer kreditvärdiga, lån. På så sätt kunde riskerna spridas, men det är också det som nu orsakat den stora kraschen då dessa mer stabila lån smittats av de dåliga lånen. När bopriserna sjönk och räntorna gick upp var det fler och fler som inte kunde betala sina lån och den stora kraschen blev ett faktum.
Att andra finansbolag gick med på det här berodde på att Fannie och Freddie har särskild status som ”regeringsstödda företag”. Med dessa garantier i ryggen kunde de inte bara växa och totalt kommer att dominera den amerikanska bolånemarknaden (ungefär som två gigantiska SBAB), de ansågs också vara så stora och viktiga att de inte skulle tillåtas gå omkull. Och nu har de också mycket riktigt helt också tagits över av staten.
Denna utveckling mot kollaps hade kunnat stoppas 2005, då ett lagförslag, som stöddes av den republikanske presidentkandidaten John McCain, låg på senatens bord som skulle tvinga fram en ny översyn över Fannies och Freddies lånepraxis. Men det stoppades av demokraterna, som tagit emot stora kampanjbidrag från just dessa bolåneföretag. Intressant nog i sammanhanget kan man konstatera att Barack Obama är den demokratiska senator som tagit emot näst mest bidrag från dem. Endast ordföranden i senatens bankutskott, Chris Dodd, har tagit emot mer. Fannie Mae-chefen Franklin Raines är för övrigt också en av Obamas ekonomiska rådgivare.
När det nu skylls
mycket på girigheten på Wall Street är det värt att komma ihåg att kollapsen beror på att man lånat ut pengar till personer som egentligen inte borde ha fått några lån. Drömmen om ett eget hem är förvisso en hedervärd strävan, så det är förståeligt att man velat underlätta för människor att köpa sig en egen bostad. Problemet är att man gick alldeles för långt och gav bostadslån till alltför många med låg kreditvärdighet, få tillgångar och liten eller ingen egen kontantinsats.Detta berodde i sin tur på att man var tvungen. Under Clintonadministrationen omtolkades en lag som politiserade utlåningen – allt i namn av att motverka diskrimineringen. Detta var något som drivits på av företrädare för olika minoriteter och samhällsorganisatörer (presidentkandidaten Barack Obama började sin bana som just en sådan).
I utbyte fick bolåneinstituten sälja vidare och förpacka om dessa så kallade subprimelån med andra, mer kreditvärdiga, lån. På så sätt kunde riskerna spridas, men det är också det som nu orsakat den stora kraschen då dessa mer stabila lån smittats av de dåliga lånen. När bopriserna sjönk och räntorna gick upp var det fler och fler som inte kunde betala sina lån och den stora kraschen blev ett faktum.
Att andra finansbolag gick med på det här berodde på att Fannie och Freddie har särskild status som ”regeringsstödda företag”. Med dessa garantier i ryggen kunde de inte bara växa och totalt kommer att dominera den amerikanska bolånemarknaden (ungefär som två gigantiska SBAB), de ansågs också vara så stora och viktiga att de inte skulle tillåtas gå omkull. Och nu har de också mycket riktigt helt också tagits över av staten.
En annan bidragande
orsak, och som i efterhand kastar en skugga över den hyllade tidigare centralbankschefen Alan Greenspan, är att denna bolånekarusell uppmuntrades av de låga räntor – från 6,5 till 1 procent – som infördes för att hålla ekonomin igång efter den 11 september och IT-bubblan.Denna utveckling mot kollaps hade kunnat stoppas 2005, då ett lagförslag, som stöddes av den republikanske presidentkandidaten John McCain, låg på senatens bord som skulle tvinga fram en ny översyn över Fannies och Freddies lånepraxis. Men det stoppades av demokraterna, som tagit emot stora kampanjbidrag från just dessa bolåneföretag. Intressant nog i sammanhanget kan man konstatera att Barack Obama är den demokratiska senator som tagit emot näst mest bidrag från dem. Endast ordföranden i senatens bankutskott, Chris Dodd, har tagit emot mer. Fannie Mae-chefen Franklin Raines är för övrigt också en av Obamas ekonomiska rådgivare.
Allt detta bör man
ha i bakhuvudet när man skall bedöma de åtgärdsförslag som lagts fram för att stävja finanskrisen. Det finns förmodligen lite annat val än att låta den amerikanska staten komma till undsättning, även om det skickar fel signaler om risktagande på sikt. Det var trots allt staten som skapade den här härvan från början.
Nöjen & evenemang
