I går utsågs Birgitta Ohlsson (FP) till ny EU-minister. Det är ett inte helt okontroversiellt val. Ohlsson har gjort sig känd som en stridbar feminist och bland annat velat kvotera föräldraförsäkringen. Hon var också kritisk till FRA-lagen och tycker inte om monarkin. Så man kan undra hur hon nu skall kunna representera hela regeringen. Men hon är också en stark Nato-anhängare och en stor vän av staten Israel.
Man kan också fråga sig om det egentligen behövs en särskild EU-minister, särskilt nu när ordförandeskapet är över. Alla ministrar har ju numera i princip att hantera EU-frågor och är de särskilt brinnande är det en uppgift för stats- eller utrikesministern. Cecilia Malmström borde ha blivit den sista EU-ministern. Nu kanske Ohlsson blir det istället.
– 
