De senaste tio åren har partiernas politiskt anställda blivit dubbelt så många och pressekreterarna tre gånger fler. Detta har skett samtidigt som medlemstalen fortsatt att falla drastiskt. En kartläggning som TT, Tidningarnas Telegrambyrå, gjort visar att för tio år sedan fanns 161 politiska sakkunniga, rådgivare och pressekreterare hos riksdag och regering. Nu har antalet ökat till 331.
Medan medlemstalet minskar krävs hela tiden ökat partistöd för att anställa fler och därmed nå ut bättre till väljarna, som det brukar heta. Är det verkligen rätt sätt att tackla det här problemet på? Nej, så är det knappast. För medan politikerna kräver ökad sparsamhet inom en rad områden av väljarna gör de undantag för sin egen sektor. Och det blir inte ens debatt om detta för vem vill inte slå vakt om sitt revir!
Demokrati är förvisso viktig och den måste få kosta. Men det borde då också vara dags att se över systemet och se om inte också partipolitiken kunde reformeras och bli effektivare. I själva verket är det hög tid för detta. För nya trender platsar inte riktigt in i den ålderdomliga struktur som gäller. Och så länge mer pengar tas till för att lösa problemet, ja så länge kan vi vara säkra på att det inte blir någon förändring och nydaning.
Ett tal som tycks vara heligt är att riksdagen skall ha 349 ledamöter. Få politiker vill ändra på det för ingen vill ju rösta bort sig själv. Men Sverige är ett land med nio miljoner invånare och då är detta alldeles för många, 199 vore till exempel mera lagom. För vi befinner oss nu i ett läge när EU i Bryssel börjar ta för sig, vi har riksdag, landsting, regioner och kommuner. Till detta skall alltså läggas att de förtroendevaldas politiska medarbetarstab sväller rejält överallt, liksom att det också finns många tjänstemän. Politiken håller därför på att byråkratiseras och det går fort. Dessa politiska tjänstemän jobbar heller inte direkt för en ledamot, vilket vore bättre och skulle öka självständigheten, utan rekryteras och fördelas sedan av partikanslierna.
I den nyhetsartikel där TT:s kartläggning presenteras (den var införd i NWT 18/1 2010) kommenterar professor Marie Demker utvecklingen och säger att den är logisk. Partierna anställer fler när medlemsbasen eroderar för att på så sätt upprätthålla länken till sympatisörerna. Det är i så fall inte någon bra lösning särskilt som det finns ny teknik i form av it att ta till som inte fanns förr. Du kan som politiker, eller privatperson, lätt nå ut den vägen. Det bör också noteras i sammanhanget att flest medlemmar har de så kallade folkrörelsepartierna tappat, det vill säga Socialdemokraterna och Centern.
Det är på samma sätt som med presstödet, inte har det bevarat mångfalden inom dagspressen. Istället har det försvårat för de självbärande dagstidningarna runt om i landet. Det är också betänksamt att man från etablerade pressekreterare hävdar att kåren måste bli större för att hålla koll på Facebook, Twitter, Youtube och bloggar för även här finns ny teknik att ta vara på i sovring och sammanställning. Dessutom måste ju politikerna bli bättre på att möta väljare! Nej, det är dags att se över partistöd och presstöd och att förnya och förenkla politiken utan att det går ut över en vital demokrati – för den vill vi alla slå vakt om.






















































– 






































