Valrörelsen har börjat
;)
Foto: Bertil Ericson/Scanpix [Förstora]
Gårdagens partiledardebatt i riksdagen signalerade att nu har valrörelsen börjat så smått. Och tyvärr var känslan som infann sig att det dels blir en ganska traditionell sådan med frågor om jobb och välfärd i centrum, kryddat med lite regeringsduglighet (eller brist på sådan). Den kommer förmodligen också att bli rätt smutsig, vilket den senaste tidens sjukförsäkringsdebatt visat prov på, och där regeringen anklagats för att av ren illvilja kasta ut människor från försäkringen.
Men var finns visionerna? Vilken sorts samhälle är det som de respektive blocken vill se? Nog för att det finns två politiska block som står mot varandra och som är oeniga om en hel del sakfrågor, men vad som saknas är den där mer långsiktiga berättelsen som skulle kunna få debatten och väljarna att tända till. Som det nu är verkar det mest vara kring teknikaliteter, om det politiskt-praktiska handlaget, som alternativen står i kring.
Och även när det gäller den praktiska politiken så brister det eftersom de olika partierna inte snackat ihop sig ännu. Det gäller särskilt de rödgröna och därför är just deras regeringsalternativ osäkert. Det är också här frågan om regeringsduglighet kommer in. Statsminister Reinfeldt anklagade dem träffande för att bara komma med ”fusköverenskommelser”.
Allianspartierna kan peka på sina år i regeringsställning. Men visst hade det varit bra om de borgerliga också kunde tala om hur de vill gå vidare. De har inte varit så bra på att berätta om vad de har gjort och där måste de bli bättre, men de får då heller inte glömma att val mest vinns på vad man säger sig vilja göra, inte vad man gjort. Nu sitter ett antal arbetsgrupper och filar på nya förslag, och förhoppningsvis kommer det ut något matnyttigt ur dem. Och som sagt, det får inte bara bli en fråga om ett antal sakfrågor. Alliansen måste våga berätta om vilken sorts samhälle de vill se i framtiden och varför.
Risken är annars stor att man grottar ned sig i detaljfrågor eller fastnar i ändlösa debatter om hur förändringar i sjukförsäkrings- och arbetslöshetssystemen slår. Därmed inte sagt att man inte måste ta de debatterna på allvar, men det gäller också att höja blicken och inte låta oppositionens och medias bild av en hjärtlös regering sätta sig. En delikat balansgång, det medges, men inte omöjlig.
