Opinionsmätningar
av olika slag bör alltid tas med en nypa salt. Det är också något som vi här på ledarplats ständigt försöker påminna om. Och vid sidan av de vanliga finns förstås en rad andra, som inte sällan beställs av lobbyorganisationer och PR-konsulter i syfte att försöka få fram ett på förhand givet resultat. Stämmer det inte med den egna uppfattningen, ja då kanske mätningen över huvud taget inte offentliggörs. Här gäller alltså att se upp inte minst därför att det finns seriösa undersökningar och mindre seriösa sådana.Och samtidigt kan alltså opinionsmätningar, rätt använda, ge viktiga bidrag till förståelsen av hur opinionsbildningen faktiskt går till i dagens demokrati, betonar statsvetaren Olof Petersson, som är huvudredaktör för rapporten. En annan statsvetare, Sören Holmberg, har skrivit ett kapitel som heter ”Opinionsmätningarna tar plats”. Han konstaterar där att när han jämför deltagande i opinionsmätningar med andra former av politiskt deltagande visar det sig vara en form som engagerar flest medborgare i Sverige. Mot bakgrund av detta är det utan tvekan en viktig påverkanskanal, argumenterar han.
Och visst är det så att politikerna är mycket känsliga för opinioner i dagens samhälle och själva också beställer undersökningar inför utformningen av politiken. Till bilden ska dock läggas att folk i allmänhet med rätta har lågt förtroende för den här typen av undersökningar. Det är förstås sunt. De som är mest exponerade tenderar också att vara de redan frälsta, noterar Holmberg. Men hur som helst kan vi konstatera att opinionsmätningar har en påtaglig närvaro i den politiska diskussionen.
Socialdemokraterna
var det första partiet som började använda sig av mätningar för att läsa av opinioner och få underlag för valplanering och det skedde faktiskt redan på 1950-talet. Moderaterna hakade så på under tidigt 1970-tal. Idag använder sig alla politiska partier av sådana underlag. Opinionsmätningarna tar därför en allt större plats i den politiska vardagen, noterar Holmberg.Men mätningarna väcker också oro för att de stör den politiska dialogen mellan väljare och politiker, särskilt under valspurten. Det här får vi emellertid stå ut med och för övrigt ska inte väljarna underskattas. Internet är på frammarsch och den direkta dialogen mellan väljare och politiker lär utvecklas rejält till nästa valkampanj. Och detta är förstås positivt för det hjälper till att hålla demokratin levande. Men bäst vore om väljarna också kunde utkräva ansvar av sin politiker, till exempel genom att personvalen stärks väsentligt.



































































– 





































