;)
Mycket tyder
på att kristdemokraterna kommer att försöka satsa sig ur krisen genom att likt socialdemokraterna flörta med nya väljargrupper. De gamla moralkonservativa hjärtefrågorna har det sedan Göran Hägglunds tillträde talats mindre om och kompromisser om aborter för utländska kvinnor, homoäktenskap och liknande har redan genomförts eller är under utformning. Visserligen slår kd nog inga opinionsrekord bara på att motsätta sig samkönade äktenskap, men det politiska koncept man levt, och överlevt med är satt i gungning.Nog för att Hägglund säkert får en del press från sina regeringskollegor, men att på det sätt som hittills skett, smyga undan gamla hjärtefrågor som vore de en pinsam moster från landet, lär knappast öka väljarstödet. Att Hägglund är lojal med alliansen är givetvis positivt, kompromisser behövs om fyra partier skall regera tillsammans, men han bör minnas att övriga partier behöver kd lika mycket som kd behöver dem.
Att bli profillösa
är heller inget bra sätt att attrahera väljare i dagens svenska politik. Det finns i nuläget minst två partier som slåss om mittenväljarna genom att vara minst utstickande. Det behövs knappast ett tredje. Kd bör istället ta tillfället i akt och reflektera en smula över sin historia. Aldrig har partiet varit så stort som runt 1998, när hjärtefrågorna stod i fokus.När vårdnadsbidraget nu är infört och fastighetsskatten om än inte blivit avskaffad så åtminstone minskad och lagd på is, är det dags för kd att lyfta fram något annat som kan engagera väljarna. Kristdemokratiska ungdomsförbundet (kdu) kan kanske innebära ett visst hopp för kd:s framtid. Genom att motsätta sig bland annat jämställdhetsbonus ger man hopp om att kd kan hålla fast vid ett av sina viktigaste fundament, familjen som viktigaste beslutsfattare. Med värmländske Charlie Weimers vid rodret genomgår kdu nu en spännande utveckling som kanske i förlängningen kan rädda kvar kd i riksdagen.
– 
