;)
Helgen tillbringades i Göteborg, maximerad till två heldygn och återresa till Karlstad måndag förmiddag. Planeringen var noga avvägd och genomtänkt så att jag skulle klara av redaktionsarbetet med start redan på tåget. Så blev det, men inte riktigt enligt förväntan. På tåget stötte jag nämligen på Charlie Weimers, vice ordförande för KD i Värmland, gruppledare i Hammarö samt ordförande i Sveriges näst största politiska ungdomsförbund KDU. En ung man som redan spelar roll för Värmland, och som med stor sannolikhet kommer att vara av ännu större betydelse i framtiden.
Weimers reser förstås mycket i jobbet, men nu var han på semester. Vilket utmärkt tillfälle, tänkte jag, att få perspektiv på en riksbekant ung, konservativ, värmländsk politiker som person och inte bara som professionell kristdemokrat! Det gap som de flesta upplever finns mellan medborgare och politiker skulle verkligen må bra av att man fick se dem mer som människor och inte bara i sin byråkratiska maktspelsvardag. Och ringer man en politiker på semestern för att få veta vad de gör som privatpersoner så är det väl dels tveksamt om de ställer upp på intervju, och dels förmodligen väldigt utstuderade svar man får. En sådan här chans är alltså svårfångad.
När jag frågade om han ville ta en kopp kaffe och snacka lite – vi har trots allt setts förut – så var han positiv. Det finns ju ändå olika sätt att fördriva tiden på en tågresa, och att socialisera är inte ett av de sämre. Boken han lade ifrån sig var Jan Guillous senaste Hamilton. Weimers har också själv gjort lumpen, som sambandsgruppbefäl på A9 i Kristinehamn.
Givetvis börjar han prata politik, och vi ägnar någon timme åt betraktelser kring Sverige, Europa och USA. Jag har hört mycket om detta – Weimers är som ett uppslagsverk, hans lika breda som djupa kunskaper står i bjärt kontrast till det faktum att Sveriges riksdag är EU:s minst högutbildade nationella parlament. Weimers satsar själv på en plats i riksdagen 2010 och har redan börjat utarbeta en nytänkande kampanjplan, berättar han.
Det senaste året har varit extremt hektiskt, vilket gått ut lite över hälsan. Hälsa är väldigt viktigt för Weimers. Han är tydligt vältränad, och har goda råd om både träning och hur man ska äta. Samtidigt drar han sig inte för att säga att han druckit ett par öl i samband med U2-konserten på Ullevi som han var på i helgen, och han måste ha sjungit med rätt mycket – att döma av den lite skrovliga rösten. Somliga i partiledningen skulle säkert föredra en delvis annan inriktning, tänker jag.
Konserten, som han såg tillsammans med 55 000 andra, recenserar han som ”magisk” och att ”ingen låt saknades”. Den kvalificerar som topp fem bland det stora antal konserter han har varit på. Men att ha sett Anna Ternheim i en publik på 200 personer var en minst lika stark upplevelse, tillägger han.
Weimers har ett varmt och lågmält skratt, och framstår som fisken i lugna, hemtama vatten. Vi kommer till och med in på sådant som kärleksrelationer och erfarenheter ”två grabbar emellan”. Det här är verkligen en ny sorts kristdemokrat som jag sitter och pratar med, tänker jag. Och känner mig väldigt nöjd med att kunna teckna ett personporträtt som verkligen visar att politiker – även kristdemokrater – kan vara alldeles vanliga människor de också.
– 
