När KD-ledaren Göran Hägglund under Almedalsveckan höll sitt andra tal på kort tid i ny, konservativ anda trodde många att detta är början på någonting nytt, fräscht och politiskt intressant. I en Newsmill-artikel den 6 juli slog Hägglund också ett slag för kulturkonservatismen, och efterlyste en borgerlig kulturpolitik som bygger på kvalitet och traditioner. Ett länge efterlängtat utspel i ett parti som redan företrädaren Alf Svensson under sin tid betecknade som kulturkonservativt.
Men allt som glimmar är inte guld. Samma dag som Newsmill-artikeln gjorde Hägglund också ett utspel om att alkoholskatten ska höjas samt att införselkvoterna borde begränsas kraftigt i hela EU – eller åtminstone i Sverige. Detta bara några dagar efter att han i Almedalen hävdat att tvärtemot vad många tror så är KD inte ett förbudsparti. Sådant här skapar absolut inte förtroende i väljarkåren.
Möjligen bottnar Hägglunds klavertramp i att efter dessa tre konservativa utspel, så har den kristna vänsterfalangen inom partiet krävt viss tribut i gengäld. Det är ju trots allt den gruppen som alltjämt omger Hägglund i partikansliet. Ända sedan partiet bildades 1964 har KD försökt att locka trosfränderna inom vänsterblocket, och gång på gång misslyckats med detta. Släpp det nu, fortsätt istället på den nya inslagna vägen!
Intressa nt nog vågade vice partiordföranden i KD Maria Larsson, tillika folkhälsominister, dagen efter Hägglunds nya förbudsutspel gå ut i Ekot med att hon är för att Sverige exporterar snus. Väl att märka stick i stäv med den förbudslinje ifråga om snus och alkohol som KD drev nu i EU-parlamentsvalet. I Ekot hävdar Larsson att snus förvisso inte är nyttigt men dock nyttigare än alkohol, och hon ser ingen konflikt mellan folkhälsa och mer snus till salu inom EU. Larsson betonar också att hon inte känner sig splittrad i frågan, utan har en ”helgjuten linje”.
Sällan har väl ett partis förstanamn i ett val blivit så överkörd som den unga snusförbudsivraren Ella Bohlin, som innan detta också fick se KD:s enda plats i EU-parlamentet övertas av den framkryssade Alf Svensson. Låt oss hoppas att detta verkligen sätter stopp för den förlegade frikyrkliga förbudsförnyelsen, och fortsätter i riktning mot de fräschare och mer framtidsfrämjande frågorna frihet, familj, flit och företagsamhet – för att parafrasera det nya internnätverket FFFF inom KD som vi skrev om på ledarplats i lördags.
Maria Lars son har länge framstått som en av nyckelpersonerna för att KD ska lyckas modernisera sig. Förutom att vara kvinna personifierar hon med sin bakgrund i småländska Gnosjö den blommande småföretagaranda som Sverige är i så stort behov av. Det är precis där som KD skulle behöva satsa en massa krut, och att Larsson i det här läget visar upp sig verkar mycket lovande. Än lever hoppet, trots Hägglunds fadäs.
Att Hägglund vacklar lite i sina första tydliga steg på den konservativa banan är trots allt inte mer än väntat, givet den besättning som styrt hans skepp fram till den nya vändpunkten och som fortfarande sitter kvar. Alldeles tveklöst behöver en verklig förnyelse inom KD ta sin början i Hägglunds kansli. Föryngring räcker inte. Men partiet har likafullt mycket att lära av det framgångsrika ungdomsförbundet KDU med värmlänningen Charlie Weimers i spetsen.



















































– 







































