;)
Det känns som att ett paradigmskifte är på väg i samhällets syn på vänsterextremismen. Det började med att Alliansregeringen ålade Forum för levande historia att förutom sin forskning och upplysningsverksamhet kring den nazistiska Förintelsen också göra detsamma ifråga om kommunismens brott mot mänskligheten. Uppskattningsvis har 100 miljoner människor systematiskt massmördats under kommunismens röda stjärna, att jämföra med de 10 miljoner som systematiskt massmördats under nazismens hakkors. Det förminskar givetvis på intet vis grymheten i den nazistiska Förintelsen, men att ett sådant påpekande överhuvudtaget måste göras idag säger en del om vårt märkliga debattklimat.
Nu lyfter man i alla fall också frågan om extremvänsterns våld, vilken enligt en ny forskningsrapport är minst lika allvarligt som extremhögerns. Nynazisterna begår våld mot människor av rasistiska skäl. Den så kallade autonoma vänstern begår våld på både människor och egendom av klasskampsskäl. Framför allt är det vänsterextremisterna som genomför organiserade våldsaktioner mot egendom, som kastar sten på polisen och som missbrukar demokratins namn till att sabotera andras (särskilt högerextremisternas) politiska framträdanden. I decennier har både rikspolitiker och media sett mellan fingrarna med vänstervåldet, förmodligen av något slags 1968-nostalgi.
Forskningsrapporten, som både Säpo och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) står bakom, visar nu att vänsterextremismen i själva verket utgör ett större uttalat hot mot politiker och myndigheter än vad högerextremismen gör. Medan högerextremisterna tenderar att begå sin typ av våldsbrott spontant och i onyktert tillstånd, genomför vänsterextremisterna organiserade och välplanerande våldsaktioner. Rapportens slutsats att de vänsterextrema inte ska särbehandlas, välkomnas av integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP).
Utvecklingen är egentligen självklar. Ingen torde ha hyst minsta förståelse om Moderaterna i regeringsställning till äventyrs hade visat sådan tolerans mot högerextremt våld, som Socialdemokraterna så länge har visat vänsterextremt dito. Även om förvisso både M och för den delen den egentliga högern knappast har någonting gemensamt med ”högerextremismen”. Desto större är högerextremismens likhet med vänsterextremismen, och nästa steg är väl att börja debattera den saken.
Något av det mest bisarra – och skrämmande – som skådats på senare år, är de berömda bilderna från den 1 mars 2004 då vänsterextremister till åminnelse av Kristallnatten krossade fönstren i butiken till en judisk resebyrå i Stockholm. Vi får inte sticka under stol med att antisemitismens fula tryne gjort come-back i den svenska debatten. Hotet kommer inte från ett tusental nynazister – utan från en ganska stor och medialt inflytelserik vänster som bland annat tycker att Irans antidemokratiske, antisemitiske, förintelseförnekande president Mahmoud Ahmedinejad är en mysfarbror och folkhjälte.
Demokratin måste försvara sig för att kunna bestå, menade Karl Popper. Allt politiskt våld ska givetvis fördömas. Skillnaden mellan att ta till våld mot en person för dennes etniska eller sociala tillhörighet – eller yrkeskår – är fullständigt irrelevant. Och det är fullständigt otroligt att det än idag sitter kommunister i Sveriges riksdag.
– 
