KD och den livsviktiga förnyelsen
;)
Foto: Leif R Jansson / Scanpix [Förstora]
Igår var det Kristdemokraternas dag i Almedalen. Som tidigare nämnts här på ledarplats höll Göran Hägglund på partiets riksting 25-27 juni ett ur konservativ synpunkt riktigt berömvärt tal – och nu faktiskt ännu ett. Hägglunds Almedalstal var ett generalangrepp på vänstern i alla dess former. Han kritiserade vänsterns totala dominans i samhällslivet, och för att hata ut de som inte lever så som vänstern vill. Talet var samtidigt en lovsång för familjelivet och civilsamhället, och han betonade att etik och moral är viktigt för samhällsordningen. Fantastiskt!
Förutom att detta markerar en vändning i Hägglunds egen officiella bild av partiet, så finns många skäl att känna sig lite förvirrad över vad KD egentligen är respektive vill vara för ett parti. Att partiet har ett stort behov av förnyelse vet nog de flesta, men bilden av vad som är förnyelse och hur den bör gå till respektive den faktiska utvecklingsprocessen skiljer sig markant mellan såväl partiledningen och gräsrötterna som mellan olika journalister.
En populär missuppfattning är att det finns en aktiv intern rörelse för förnyelse, men att denna bekämpas av de konservativa. Denna missuppfattning grundar sig i att ordet ”konservativ” ofta missbrukas till att beteckna de som bara vill bevara någonting som det är. Det blir väldigt fel i KD:s fall.
En mer rättvisande bild är att de förnyare som vill närma sig den i Europa mycket framgångsrika kontinentala form av kristdemokrati som står nära konservatismen körts över av de desto starkare förnyare som vill göra KD till ett socialt ansvarstagande miljöparti, vilket skett med stöd av de gamla KDS-nostalgikerna. Det enskilt största problemet har nog varit just att KD stigmatiseras för en konservatism som partiets företrädare inte stått upp för – och inte velat stå upp för. Även de förmodligen ganska förvirrade om vilka värden etiketten ”konservativ” egentligen innehåller.
Men etiketter är ju inte allt. Ett av de mest lovande nätverken inom KD är det som kallar sig FFFF: Frihet, Familj, Flit och Företagsamhet. Deras uttalade syfte är att vara ett forum för alla som vill förnya KD med utgångspunkt i en genomtänkt borgerlig samhällssyn, bort från den trånga socialliberala mittfåran i svensk politik och från gammal konfessionalism. Igår höll även FFFF ett seminarium i Almedalen.
Medverkade gjorde VD:n på United Minds Marie Söderqvist Tralau, som presenterade en nygjord undersökning om moderna svenskars konservativa åsikter, SvD:s chefredaktör PJ Anders Linder menade att KD varken bör trängas i den överetablerade mitten och inte heller egga gamla KDS:are – och finansmarknadsminister och vice partiordförande Mats Odell talade om vikten av att upphäva jantelagen och släppa fram den enskildes skaparkraft. Som om inte detta vore imponerande nog, har FFFF:arna i samband med seminariet också släppt en självbetitlad bok.
Än finns det alltså hopp för KD, och det är verkligen roligt att se sådan energi och arbetsglädje som FFFF och även Kristdemokratiska Ungdomsförbundet med hammarösonen Charlie Weimers i spetsen uppvisar inte minst nu under Almedalsveckan. Way to go, som man säger!
