Det vore bra om de äldre arbetar längre, argumenterade Mona Sahlin (S) i sitt partiledartal i Almedalen i onsdags. Talar inte det emot hennes tidigare utspel om att vi hör till de EU-länder som har högst ungdomsarbetslöshet? Problemet är att 40-talisterna är så många. Därför behöver staten mer pengar för att kunna försörja dem som pensionärer. Samtidigt innebär ju deras pensionsavgångar räddningen för alla som står inför att ta sitt första steg i yrkeslivet.
Man kommer förstås inte ifrån att det behövs mer pengar till statskassan, det kostar ju mer att pensionera en medborgare än att denne betalar skatt på förvärvsinkomst. Men straffa inte 65-åringarna! Det är faktiskt viktigt att var och en medborgare får några år i pension. När pensionssystemet infördes 1913, då med 67-årsgräns, var medellivslängden 56 år. Idag är medellivslängden 80 år. Att under sådana omständigheter höja pensionsåldern, vilket nu är ett populärt förslag inom både vänster- och högerblocket, är verkligen fel. Man hinner alltså knappt varva ner efter att ha slutat jobba innan man... dör. Detta är i allra högsta grad en välfärdsfråga. Folk ska inte behöva jobba ihjäl sig. Man ska inte heller behöva betala jordens näst högsta skatter och därefter knappt få någonting tillbaka som tack för lång och trogen tjänst.
En helt annan sak är att man gott och väl kan ge möjlighet åt dem som fyllt 65 år att jobba kvar om de vill. Idag jobbar redan 100 000 stycken 65–74-åringar. Onekligen finns goda skäl att uppmuntra äldre att jobba vidare, samtliga i åldern 65+ besitter ju en erfarenhet som i sig är av enormt värde för samhällsekonomin.
Men alla försök att driva på utvecklingen mot att allt fler ska jobba längre än till 65 år är fel och bör kritiseras. Det är helt enkelt osolidariskt. Även om vi lever längre idag så är man likafullt gammal när man är 65 år. Alltför många av oss kommer också att tillbringa det sista tiotalet år i våra liv i senilitetens dimmor, borttynandes i ensamhet. Nej, snälla nå'n! Några goda år i pension ska man allt få lov att ha.
Satsa istället på småföretagandet. Det är ett trängande behov att politikerna i det här läget kommer överens om ett genuint och omfattande ”stimulanspaket” för att gynna Sveriges entreprenörer maximalt. Självförsörjande människor är alltid bättre än människor som blir försörjda av staten, och det är inom småföretagandet som förutsättningarna är bäst för att skapa fler jobb snabbt.
Sverige har idag sin all-time-high ifråga om välutbildad befolkning. Vi kommer inte ha råd framöver att bekosta utbildningen för så många. Förutsättningarna för ett blomstrande småföretagande i Sverige kan helt enkelt inte bli bättre än såhär. Det skulle dessutom ha stor betydelse för att få fart på ekonomin, vilket i sin tur skulle medföra ett rikare samhälle – och ge mer pengar till pensionerna.
En satsning på bättre välfärd i Sverige år 2009 handlar om att sänka skatter, minska arbetsgivaravgifter och med både regelförenkling och ekonomiska incitament främja småföretagandet för en mera dynamisk ekonomisk utveckling. Inte om att tvinga de äldre att jobba kvar och hålla de oerfarna utanför chansen att börja bygga erfarenhet.



















































– 







































