Var är den folkliga förankringen?
;)
Almedalsveckan. Ett alldeles eget universum av stjärnor, meteoritsvärmar och till och med ett och annat ufo. Där träffas politiker, journalister och lobbyister – makteliten – för att göra upp om Sveriges framtid. Och Sveriges invånare får inte ens vara med. Eller rättare sagt: tillställningen är placerad så långt från det svenska fastlandet som man bara kan komma, och priset att ta sig dit håller de flesta hårt beskattade medborgare på tryggt avstånd. Istället är folket hänvisade till att på eget bevåg skörda det axplock som journalistkåren valt ut åt dem: småglimtar av världarnas krig, glödheta solvindar och jagande stjärnkryssare.
Hur kunde det bli så här? Det var 1981 som första politikerveckan i Almedalen ägde rum. Star Wars-hysterins tid – den andra filmen i ordningen, Rymdimperiet slår tillbaka, hade just haft premiär. Då steg rebelledaren fram: Olof Palme. Eller om han egentligen var Rymdimperiets kejsare, men just då befann han sig i alla fall i opposition – och nu ville han ha en samlad styrkedemonstration inför de onda motståndarna på den plats där han sedan 1968 hade hållit sina brandtal mot Den Mörka Sidan. 1981 kom den borgerliga regeringen till Almedalen, varefter man förlorade makten till Sveriges kanske främste – men också grymmaste – politiker under 1900-talet.
Sedan Palmes dagar har politikerveckan i Almedalen vuxit som en supernova. 1982 handlade det hela ”bara” om respektive partiledares tal inramade av en handfull seminarier. När den inträffar nuförtiden är Almedalsveckan verkligen någonting riktigt stort. Inte bara för att omfånget är så enormt – nu är det över 1000 seminarier och cirka 400 journalister på plats. Inte heller för att de som medverkar faktiskt är där, eller för att de själva tycker att det är någonting viktigt. Nej, framför allt är Almedalsveckan av stor politisk betydelse för hela Sverige. Detta är det överlägset största och mest betydelsefulla sammanhanget för opinionsbildning, debatt och utspel kring aktuella samhällsfrågor som vi har. Den som inte syns där finns inte inom politiken. Därför kan det faktiskt beskrivas som något av ett eget universum.
Men är det verkligen bra att någonting så viktigt som Almedalsveckan i praktiken inte är öppen för vanligt folk? Ett bättre tillfälle för folket att träffa de som bestämmer över dem, och ett bättre sätt att odla den demokratiska förankringen, finns ju inte. Självklart bör makteliten lämna Stockholm vid en motsvarande tillställning. Så varför inte istället låta dem tala på Visingsö i Vänern, dit de flesta svenskar kan ta sig – om det nu skall vara en ö? Eller i vårt kära Karlstad, känt för sin sol? Eller i Östersund som ligger mitt i Sverige? Det finns många ställen som är bättre lämpat för ett sådant ändamål än Gotland, som ändå har både sin Stockholmsvecka och Medeltidsvecka att locka turister med.
Så syftet verkar helt enkelt vara just att makteliten skall få träffa varandra, utan att behöva riskera bli störda av att folket kommer emellan med sina intressen. Och vi journalister bestämmer i samband med detta efter eget gottfinnande vad folket får se och läsa. Idag har det varit Socialdemokraternas dag i Almedalen, det enskilt största partiet och ett parti som regerat Sverige i 65 av de senaste 88 åren med en genomgående antiborgerlig politik, fastän S bara kunnat bilda majoritetsregering två gånger. Då kan man göra som såhär, och tala om behovet av politikens demokratiska förankring istället. Helt enkelt därför att det är nu som tidpunkten för sådana utspel är den bästa.
