Irak är på rätt väg
30 maj
Den nu pågående Irakkonferensen i Upplands-Väsby utanför Stockholm är ett positivt sätt att komma vidare. Men alltför många debattörer, opinionsbildare, politiker och mediafolk står fortfarande och stampar i år 2003. Rapporteringen blir därefter, ordentligt verklighetsfrånvänd.
Publicerad: 2008-05-30 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:38
;)
Statsminister Fredrik Reinfeldt flankerad av sin irakiske kollega Nuri al-Maliki och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon på Irakkonferensen.
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix [Förstora]
Foto: Pontus Lundahl/Scanpix [Förstora]
Priset togs nog ändå av socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin (tillsammans med Broderskaparnas Peter Weiderud), som i en debattartikel i Svenska Dagbladet krävde att Sverige borde utnyttja tillfället att på Olof Palme-manér ge Förenta Staterna en ordentlig utskällning för att överhuvudtaget ha befriat Irak från Saddam Husseins tyranni. Så formulerade han sig förstås inte – självaste Saddam lyste avslöjande nog med sin frånvaro i Brännpunktsartikeln. Inte för att Ahlins kritik var den värsta, utanför att han faktiskt borde veta bättre. Också socialdemokraterna tycktes ha lärt sig, i alla fall efter Palme, att man inte kommer någon vart med gapig plakatpolitik.
Cynismen skördar triumfer när med formuleringar som att Sverige inte skall ”vara städpatrull till USA” och att amerikanerna skall ha det huvudsakliga ansvaret för återuppbyggnaden. Samtidigt så kräver de att trupper skall börja dras tillbaka. Det går inte ihop. Det amerikanska engagemanget är långsiktigt och ett förhastat trupptillbakadragande skulle inte bara få det sekteristiska våldet att blossa upp igen, det skulle också omintetgöra alla ansträngningar till återuppbyggnad.
Kritikerna verkar inte ha tagit till sig vad som faktiskt skett i Irak det senaste ett och ett halvt åren. Det dramatiskt förbättrade säkerhetsläget har gått dem förbi. De är fast i en gammal verklighet eftersom den nya inte passar. Det är väl också därför som Ahlin skriver att Sverige inte får ”medverka till att USA:s sätt att karaktärisera läget i Irak får internationellt erkännande.” Så kan man ju också ursäkta att man blundar för verkligheten.
Att nu i förtid, just när den slutliga segern är inom räckhåll, dra sig ur vore ansvarslöst och framförallt vore det att överge det irakiska folket som nu för första gången på mycket länge har chansen till ett lugnare och bättre liv. Det är hur vi går vidare från dessa vinster som Irakkonferensen handlar om, hur vi kan hjälpa till med att bygga vägar och fungerande elförsörjning liksom samhälleliga institutioner.
Viktigast för kritikerna
är inte själva Irak eller en bättre framtid för det plågade irakiska folket. Nej, det är att ständigt göra ned Förenta Staterna. Man må tycka vad man vill om den Amerikaledda invasionen, dess berättigande och dess utförande, men det är föga konstruktivt att fastna där. Ändå krävs det att det amerikanska ”folkrättsbrottet” fördöms (trots att det långt ifrån kan sägas att det var något brott mot folkrätten). I alla händelser hade denna Irakkonferens varit en synnerligen illa vald arena för ett sådant ändamål. Det hade effektivt blivit en käpp i hjulet i återuppbyggnadssträvandena.Cynismen skördar triumfer när med formuleringar som att Sverige inte skall ”vara städpatrull till USA” och att amerikanerna skall ha det huvudsakliga ansvaret för återuppbyggnaden. Samtidigt så kräver de att trupper skall börja dras tillbaka. Det går inte ihop. Det amerikanska engagemanget är långsiktigt och ett förhastat trupptillbakadragande skulle inte bara få det sekteristiska våldet att blossa upp igen, det skulle också omintetgöra alla ansträngningar till återuppbyggnad.
Kritikerna verkar inte ha tagit till sig vad som faktiskt skett i Irak det senaste ett och ett halvt åren. Det dramatiskt förbättrade säkerhetsläget har gått dem förbi. De är fast i en gammal verklighet eftersom den nya inte passar. Det är väl också därför som Ahlin skriver att Sverige inte får ”medverka till att USA:s sätt att karaktärisera läget i Irak får internationellt erkännande.” Så kan man ju också ursäkta att man blundar för verkligheten.
Faktum är att tillvaron
för civila irakier är bättre nu än på mycket länge. Våldet har dramatiskt gått ned tack vara dels amerikanska truppförstärkningar (”the surge”) och dels en förändrad strategi där man verkar ute bland irakierna i deras vardag. Terroriströrelser och andra upprorsmän har kraftigt marginaliserats. Den irakiska befolkningen – kurder, sunniter och shiiter – är alla på amerikanernas sida. Al Qaida har drivits ordentligt tillbaka. Kvarstående fickor finns i och kring Mosul. I Basra i södra Irak har den irakiska armén, med viss amerikansk hjälp, i stort sett besegrat den extreme shia-ledaren Muqtada al-Sadrs Iranstödda milis.Att nu i förtid, just när den slutliga segern är inom räckhåll, dra sig ur vore ansvarslöst och framförallt vore det att överge det irakiska folket som nu för första gången på mycket länge har chansen till ett lugnare och bättre liv. Det är hur vi går vidare från dessa vinster som Irakkonferensen handlar om, hur vi kan hjälpa till med att bygga vägar och fungerande elförsörjning liksom samhälleliga institutioner.
Nöjen & evenemang
Arvika: Såguddens Friluftsmuseum
Karlstad: Kulturkoftorna och Värmlands Museum
Sunne: Kolsnäs
Torsby: Graneviks Folketspark
Karlstad: Best Western Hotel Gustaf Fröding
Karlstad: Karlstads Brukshundklubb
