Grattis Israel 60 år!
14 maj
I dag den 14 maj är det 60 år sedan staten Israel bildades och det har firats på många håll, inte bara i själva Israel. Firandet började redan den 8 maj eftersom självständighetsdagen enligt den judiska kalendern infaller då och kommer att pågå ett tag än. Och visst är det en stat värd att fira.
Publicerad: 2008-05-14 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 17:34
;)
Unga israeler firar den judiska statens 60-årsjubileum.
Foto: Dan Balilty/AP [Förstora]
Foto: Dan Balilty/AP [Förstora]
Israel är Mellanöstern enda demokrati. De araber som bor i Israel har mer frihet och rättigheter än de skulle haft om de bott i något av grannländerna. Det är ett välmående land som fått öknen att blomma och nu har en av världens bästa högteknologiska industrier. Med målmedvetenhet, kunskap och stark vilja har israelerna på 60 år uträttat ett smärre mirakel. Och detta i skuggan av flera krig och terroristattacker.
Ändå är firandet kontroversiellt för en del, precis som själva Israels existens anses kontroversiell. Israel är en av världens få stater som ständigt får sitt existensberättigande ifrågasatt. Innan dess bildande levde judarna i diaspora i tusentals år, förföljda och utan fullvärdiga medborgerliga rättigheter. Då fick judar inte äga land (en orsak till att många kom att ägna sig åt bankverksamhet). Nu ifrågasätts deras rätt till Israels land. Mönstren går igen.
Arabländerna och palestinierna kallar istället det hela för naqba – katastrofen, den tid då ungefär 700 000 araber flydde från Israel. Än idag lever många av dem och deras ättlingar i flyktingläger. Men vad många glömmer bort är att det faktiskt flydde fler judar (cirka 850 000) från arabländerna under samma tid – judar som levt där i tusentals år. De och deras ättlingar, som idag utgör runt 40 procent av Israels befolkning, togs om hand och blev en integrerad del av Israel.
Ödet för de palestinska flyktingarna blev värre. De förpassades till flyktingläger av regimerna i de arabländer hade flytt till. Några ansatser till att göra dem delaktiga i samhället gjordes inte. Vi har den absurda situationen att flyktingskapet gått i arv. All världens flyktingproblem handskas av FN-organet UNHCR, utom det palestinska där det istället finns UNWRA, som faktiskt hjälpt till att administrera den permanenta flyktingstatusen. Arabländerna har medvetet använt palestinska flyktingar som en bricka i spelet mot Israel. Nog var det en katastrof alltid, men skulden ligger mestadels hos arabländerna själva.
Så länge Israels grannar inte ens kan acceptera Israels existens och stävja allt från terroristattacker till antisemitisk indoktrinering i skolor och media, så länge kommer freden att lysa med sin frånvaro. Kanske så länge som 60 år till.
Ändå är firandet kontroversiellt för en del, precis som själva Israels existens anses kontroversiell. Israel är en av världens få stater som ständigt får sitt existensberättigande ifrågasatt. Innan dess bildande levde judarna i diaspora i tusentals år, förföljda och utan fullvärdiga medborgerliga rättigheter. Då fick judar inte äga land (en orsak till att många kom att ägna sig åt bankverksamhet). Nu ifrågasätts deras rätt till Israels land. Mönstren går igen.
Judarnas utsatthet gick
inte att förneka efter nazisternas förbrytelser och mordet på sex miljoner judar under Förintelsen. 1948 bildades efter en FN-resolution den judiska staten Israel på delar av det brittiska mandatområdet Palestina. Theodor Herzls sionistiska dröm blev verklighet. Men Israels arabiska grannar kunde inte acceptera det utan började omedelbart bekriga den nya staten. Israel gick dock segrande och har så gjort under alla israelisk-arabiska krig.Arabländerna och palestinierna kallar istället det hela för naqba – katastrofen, den tid då ungefär 700 000 araber flydde från Israel. Än idag lever många av dem och deras ättlingar i flyktingläger. Men vad många glömmer bort är att det faktiskt flydde fler judar (cirka 850 000) från arabländerna under samma tid – judar som levt där i tusentals år. De och deras ättlingar, som idag utgör runt 40 procent av Israels befolkning, togs om hand och blev en integrerad del av Israel.
Ödet för de palestinska flyktingarna blev värre. De förpassades till flyktingläger av regimerna i de arabländer hade flytt till. Några ansatser till att göra dem delaktiga i samhället gjordes inte. Vi har den absurda situationen att flyktingskapet gått i arv. All världens flyktingproblem handskas av FN-organet UNHCR, utom det palestinska där det istället finns UNWRA, som faktiskt hjälpt till att administrera den permanenta flyktingstatusen. Arabländerna har medvetet använt palestinska flyktingar som en bricka i spelet mot Israel. Nog var det en katastrof alltid, men skulden ligger mestadels hos arabländerna själva.
Freden är avlägsen
så länge det inte finns några seriösa förhandlingspartner för israelerna. Själva tanken på ”land mot fred” has misskrediterats när det visat sig att de landområden som man ändå frånhänt sig kontrollen över dagligen används som bas för att terrorattacker. Som när iranskbyggda missiler skickas från Gaza in mot israeliska städer, eller när man led av återkommande självmordsbombningar (innan man byggde säkerhetsbarriären mot Västbanken).Så länge Israels grannar inte ens kan acceptera Israels existens och stävja allt från terroristattacker till antisemitisk indoktrinering i skolor och media, så länge kommer freden att lysa med sin frånvaro. Kanske så länge som 60 år till.
Nöjen & evenemang
