Vilka är det som bestämmer?
;)
Foto: Drago Prvulovic/Scanpix [Förstora]
Visst kan det finnas anledning att kritisera en inledande passivitet hos polisen, men att det inte blev värre efter lördagseftermiddagens oroligheter kan nog förklaras med att de kravallturister som inte greps istället bussades iväg så de inte skulle hinna eller kunna ta sig tillbaka för att ställa till med mer elände.
Ansvaret för att det hela så förutsägbart spårade ur vilar förstås på de extremistiska våldsverkarna, men demonstrationsarrangörerna och ledande Malmöpolitiker kan inte friskriva sig från ansvar. De har med vett och vilja agerat på ett sätt som legitimerat våldet och hatet. Det är bara patetiskt när talesmän för nätverket Stoppa matchen skyller på medierna för att ha skruvat upp förväntningarna på våld och därmed skall ha triggat igång detta våld.
Antingen är de fullkomligt aningslösa eller också talar de mot bättre vetande – med all sannolikhet det senare. Det är ju inte direkt första gången som sådana här demonstrationer drar med sig en svans våldsverkare. Det är snarare så här det brukar gå till. Inbillar man sig verkligen att de så kallade ”autonoma” grupper man tillät delta i demonstrationen skulle avstå från att kasta gatsten, smällare, tända eldar och ge sig på polisen? Nej, knappast, de vet och accepterar att de är våldsverkarnas möjliggörare. Det är inte för inte som de autonoma marscherade (maskerade förstås) under banderollen ”Det är vi som bestämmer”.
Det blev i alla fall en fin demonstration innan våldsverkarna satte igång, menade en företrädare för Stoppa matchen. Jaså, när då? När man i tåget skanderade antisemitiska slagord och påminde om en av de första massakrerna på judar, år 628 i Khaybar på arabiska halvön?
Den här symbiosen mellan förment fredliga protester och våldsverkare är skadlig på fler sätt en de uppenbara. Det eroderar demokratin och legitima protester. När partiledaren Lars Ohly (V) talar vid en demonstration organiserad av före detta MP-språkröret Per Gahrton som sedan spårar ur legitimerar man våldet.
Malmös ledande politiker, med självaste kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i spetsen, är inte ett spår bättre. Först genom att se till att matcherna spelades inför tomma läktare ”av säkerhetsskäl” fastän man i nästa andetag sade att det var en protest mot Israels krig i Gaza. Sedan när nämnde Reepalu sade att han egentligen inte ville ha Davis Cup-matchen här. Sådana här saker, när kommunalpolitiker leker utrikespolitiker och bidrar till oklarheten om var våra offentliga företrädare står, skapar också en legitimitet åt de våldsamma protesterna.
Då skall all heder ges åt SSU-ordföranden Jytte Guteland, som hade tänkt tala vid demonstrationen men blev förfärad av vad hon såg och åkte hem istället. Det kan tyckas naivt att bli överraskad men hon gjorde i alla fall det rätta. Det är mer än vad man kan säga om hennes partiledare Mona Sahlin (S) som tidigare i vintras inte såg några problem att delta i en demonstration där terrororganisationerna Hamas' och Hizbollahs flaggor vajade, och där det förekom hakkors likställda med Davidsstjärnan.
Det är hög tid att ta avstånd från demonstrationsvåldet inte bara med ord utan också i praktiken, och sluta vara möjliggörare åt odemokratiska extremister!
