Omdefinition av äktenskap
3 februari
Den här veckan har NWT satt frågan om så kallade könsneutrala äktenskap i
fokus. Och då kan det vara på sin plats att visa på hur undermåligt och
respektlöst hela den här frågan har hanterats av de politiska partierna.
Regeringen – förutom kristdemokraterna – och oppositionspartierna har
bestämt sig. De skall till varje pris baxa igenom förslaget om så kallade
könsneutrala äktenskap utan hänsyn till att man då också kör över flertalet
religiösa samfund och sätter religionsfriheten på undantag.
Äktenskapet är en förening av man och kvinna till samhällets bestånd, för att låna uttryck från den gamla vigselordning som Svenska Kyrkan är i färd med att avskaffa. Och så har det varit länge och det av goda orsaker – samhällets bestånd, omsorgen om barnen. Det är förutom en rent juridisk konstruktion också en institution med djupt religiös innebörd för många, inte minst förstås för de religiösa samfunden (men tydligen inte för Svenska Kyrkan, som i sann statskyrkoanda är på väg att gå politikerna till mötes). Därför är det respektlöst att på egen hand ge sig på att ändra och definiera om något som är så grundläggande. Men nu vill politikerna alltså driva igenom ”homoäktenskap” över hela linjen. Visst så lämnar man en samvetsklausul öppen som gör att man inte kommer att tvinga enskilda präster att viga homosexuella par, men det kommer bara att få störst praktisk konsekvens i samfund som helt avvisar själva tanken, som exempelvis den Katolska kyrkan och de muslimska samfunden. Svenska Kyrkan har redan deklarerat att de välkomnar förändringen, och beslutet väntas klubbas i kyrkomötet till hösten. Visst kommer en del präster att få vägra, men i förlängningen kommer trycket att bli enormt. Utifrån kommer vi att få se olika diskrimineringsanmälningar liksom politiskt korrekta påtryckningar från samhället i stort. Inifrån kommer trycket från kyrkoledningen, som ju bejakat det hela, att vara stor, och i ett församlingsperspektiv så kan en nybliven präst anses mer svåranställd om vederbörande samvetsvägrar. Och så har kyrkan fått en ny decennielång schism på halsen, just när kvinnoprästfrågan i allt väsentligt är avklarad.
Inte ens kristdemokraternas förslag på att ta ifrån samfunden den juridiska vigselrätten – såsom det redan är i de flesta andra länder – och låta samhället sköta registreringen föll i god jord. Detta trots att förslaget fått stöd av ett inte föraktfullt antal liberala debattörer, samfund och humanister. Då skulle par, hetero- som homosexuella, kunna registrera sig i stadshuset och sedan hålla vilka privata ceremonier man vill. Då hade man också undvikit den statligt påbjuda språkliga omdefinitionen av ordet äktenskap. Nu skall det också sägas att även kd slirat lite genom att vilja kalla sin juridiska registrering för ”giftermål”, som ju är en ren synonym till ordet ”äktenskap”, varvid också de skulle gjort sig skyldiga till en omdefinition. På många språk finns ingen åtskillnad mellan dessa synonymer – engelskan skulle säga ”marriage” om båda. Nej, det bästa hade varit att utgå från kd:s förslag men istället kalla lagstiftningen för samlevnadsbalk.
