Biståndsviljan är fortsatt hög
27 december
Bara var fjärde person tror att levnadsvillkoren i de fattiga länderna har förbättrats under de senaste 30 åren. Men i verkligheten har det skett en kraftig utveckling. Allmänhetens bild är schablonartad och felaktig, konstaterar biståndsorganet Sida.
Publicerad: 2008-12-27 06:00
Foto: Hasse Holmberg/Scanpix [Förstora]
Slutsatsen hos Sida är att den miljardsatsning som skett på informationsarbete för globala utvecklingsfrågor inte har ändrat synen på fattigdomen hos svenskarna. Detta sätts på pränt i en skrivelse till regeringen, som uppmärksammats av tidningen Riksdag & Departement. Syftet från myndigheten är att redogöra för den informationsstrategi som skall gälla fram till år 2013. Mest negativ är bilden i dagsläget när det gäller Afrika, vilket knappast är överraskande för någon. Här är ju alltid inslagen i tv negativa och de får ett oerhört genomslag.
För övrigt har Sida inte det bästa rykte hos dem som känner till myndigheten. I flera fall har släpphänthet konstaterats när det gäller kontroll av att biståndet verkligen når fram till rätt mottagare. Journalisten Jan Mosander har haft flera avslöjande reportage bland annat i Dagens Eko genom åren. Sida har också beskyllts av kritikerna för att vara en vänstervriden myndighet och det var nog rätt att den var det på Olof Palmes tid. Idag har läget förändrats, men myndigheten får stå ut med att granskas kritiskt.
Däremot kan Sida förstås informera om våra biståndsprojekt och hur det går för dessa. Självfallet är det så att vissa projekt kan gå bra, medan andra slår fel. En rak och öppen kommunikation måste myndigheten bidra med, men låt professionella media sköta sin granskning för den behövs. När det gäller insatser i en region som Afrika så är det sunt att vara skeptisk och frågan är förstås hur mycket av den hjälp som sätts in som hamnar i orätta fickor eller rent av krigsledare.
Det talas också om
att inte ens varannan svensk känner till att Sida är en myndighet. Men trots detta tycks biståndsviljan hos svenska folket vara fortsatt hög. Ja, den beror nog på annat. Att Sida inte är välkänt är egentligen inget problem och för övrigt är det ganska naturligt. Biståndet bestäms ju av regering och riksdag och många tror förstås att det går direkt via UD, alltså utrikesförvaltningen. Den som framträder som frontfigur är oftast biståndsministern, som i Alliansregeringen är moderaten Gunilla Carlsson.För övrigt har Sida inte det bästa rykte hos dem som känner till myndigheten. I flera fall har släpphänthet konstaterats när det gäller kontroll av att biståndet verkligen når fram till rätt mottagare. Journalisten Jan Mosander har haft flera avslöjande reportage bland annat i Dagens Eko genom åren. Sida har också beskyllts av kritikerna för att vara en vänstervriden myndighet och det var nog rätt att den var det på Olof Palmes tid. Idag har läget förändrats, men myndigheten får stå ut med att granskas kritiskt.
Att den positiva
utvecklingen i flera av länderna i tredje världen inte är känd för många förklaras just av att kommunikationen ofta fokuseras på problem istället för möjligheter och att en rad korruptionsfall på senare tid fått stor massmedial uppmärksamhet. Nu står det också i skrivelsen att myndigheten framöver vill förändra eländesbilden av tredje världen. Men det kan inte vara myndighetens uppgift och det är inte till det skattepengar skall gå.Däremot kan Sida förstås informera om våra biståndsprojekt och hur det går för dessa. Självfallet är det så att vissa projekt kan gå bra, medan andra slår fel. En rak och öppen kommunikation måste myndigheten bidra med, men låt professionella media sköta sin granskning för den behövs. När det gäller insatser i en region som Afrika så är det sunt att vara skeptisk och frågan är förstås hur mycket av den hjälp som sätts in som hamnar i orätta fickor eller rent av krigsledare.
Sida konstaterar i
skrivelsen att myndigheten har låg trovärdighet och kopplar detta till att myndighetens informationsinsatser minskat kraftigt under de senaste fem åren. Låt oss vara tydliga här, skattepengarna skall gå till bistånd men inte till allmänna PR-insatser för Sida. Myndigheten skall utöva sin verksamhet på normalt sätt, men inte göra reklam för sig själv och sin förträfflighet. Sammanfattningsvis råder vi biståndsministern att vara mycket tydlig i ordergivningen till Sida och att noggrant följa upp dess aktiviteter.
Nöjen & evenemang















































































