;)
Den här insatsen
riskerar att göra Sverige till åtlöje, som den pensionerade översten och säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs skrev i Svenska Dagbladet häromdagen. Här har vi en styrka som kostar 380 miljoner och som i stort sett bara får åka ned och vända. Effekten man får ut av förbandet blir nästan noll. Men det är en logisk konsekvens av vårt försvarspolitiska haveri.Försvarsminister Sten Tolgfors (m) skyller ifrån sig på EU, och visst finns det all anledning att kritisera många EU-länder som inte varit villiga att ställa upp och som därmed försenat insatsen. Men det ursäktar väl inte Sveriges halvhjärtade engagemang! Sedan skyller han på vädret, att den regnperiod som kommer till sommaren försvårar en förlängd insats eftersom pansarfordonen då inte kan köra. Vill man vara elak skulle man väl kunna säga att ett amfibieförband nog borde kunna klara av lite regn.
Men försvarsministerns huvudinvändning är att det saknas pengar. Det skulle kosta 300 miljoner kronor extra med en förlängning och det är pengar som han inte har. Utan extrapengar skulle den nordiska stridsgruppen (NBG) hotas.
Med tanke på att
insatsen är behjärtansvärd och helt i linje med Sveriges uttalade målsättning att agera mer med trupp internationellt borde det väl vara en enkel sak att skaka fram de där 300 miljonerna. Överskottet i statsbudgeten är ju rekordstort och summan egentligen inget att bråka om. Men nej, Tolgfors säger att han inte alls har för avsikt att gå till riksdagen och begära förlängt mandat för styrkan och 300 miljoner. Varför kan man ju undra.Nu kommer också krav från både borgerliga och socialdemokratiska politiker att Tchadinsatsen måste förlängas. Så det breda politiska stödet tvärs över blockgränsen är det inget fel på. Det finns inga godtagbara skäl för regeringen och försvarsministern att i det här läget vägra en förlängning. Också EU-styrkans befälhavare, den irländske generalen Patrick Nash, har begärt att Sverige förlänger sitt deltagande.
– 
