En svensk Muhammedkris
1 september
Det började i Tälleruds hembygdsgård här i Värmland och nu så bränns svenska flaggor och dockor föreställande statsminister Fredrik Reinfeldt i Pakistan. Sverige har fått sin egen Muhammedkris sedan konstnären Lars Vilks ritat profeten Muhammed som rondellhund, och tidningen Nerikes Allehanda publicerat bilderna.
Publicerad: 2007-09-01 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:47
;)
Svensk flagga bränns i protest under en demonstration i den pakistanska staden Lahore i går.
Foto: K.M. Chaudary/AP [Förstora]
Foto: K.M. Chaudary/AP [Förstora]
Än en gång skallar de högljudda protesterna, än en gång bränns flaggor, än en gång utslungas dödshot och än en gång protesterar ledare för muslimska länder. Den här gången är det Sverige som står i skottgluggen. Förra gången det begav sig var det Danmark och man kan ju undra vilket land det blir nästa gång. För det kommer att bli en nästa gång. Det går alltid att gräva fram någon upplevd oförrätt för att få tillfälle att protestera, hota och fördöma.
Precis som för två år sedan är det uppenbart att många inte begripit vad det innebär med yttrande- och tryckfrihet, än mindre har förstått värdet av dem. Men de är hörnstenar i vårt fria och demokratiska samhälle som vi verkligen måste värna om, i synnerhet när de angrips på det hätska sätt som vi nu ser. Demonstrationen utanför Nerikes Allehandas redaktion i Örebro var visserligen fredlig till skillnad mot det hat som visades från Lahore i Pakistan, där man brände svenska flaggor och Reinfeldt-dockor och skanderade dödshot och att Sverige skall krossas. Men de har de gemensamt att de inte förstår yttrandefrihetens innebörd och betydelse.
I Örebro restes krav från demonstranter på att staten skall ingripa och straffa tidningskollegan. Liknande ingripanden har krävts av regeringsföreträdare i Pakistan och Irans islamistiske president Mahmoud Ahmadinejad har gjort våldsamma utfall och på sedvanligt manér anklagat judarna för att ligga bakom publiceringen.
Man borde kunna begära av våra ministrar att de är minst lika upprörda i sitt försvar för yttrandefriheten som kollegerna i den muslimska världen är i sina fördömanden av densamma. Vi borde helt enkelt ta och hälsa Ahmadinejad, Pakistans UD och den Islamiska konferensen att de skall avhålla sig från inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Istället skall en svensk diplomat i Pakistan ha mumlat fram några halvkvävda ursäkter. Ynkligt!
Det är nu, i prövningens stund, som vi tillsammans måste stå upp för vår yttrandefrihet. Dessvärre så finns det alltför mycket tendenser till att möta sådana här hot med undfallenhet och urskuldande. Oavsett teckningarnas innehåll och kvalitet så måste vi stå upp för rätten att de kan ställas ut och att de kan publiceras.
Man må tycka vad
man vill om Lars Vilks Muhammedteckningar, men det är inte det det handlar om, lika lite som det var om Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer. Det handlar om yttrande- och tryckfrihet – vår frihet här i Sverige och i den fria världen att få publicera också det som kan uppröra vissa personer eller grupper. Det är faktiskt den yttersta meningen med yttrande- och tryckfrihet. Om vi inte kan, får eller vågar publicera sådana saker så är dessa friheter inte mycket värda.Precis som för två år sedan är det uppenbart att många inte begripit vad det innebär med yttrande- och tryckfrihet, än mindre har förstått värdet av dem. Men de är hörnstenar i vårt fria och demokratiska samhälle som vi verkligen måste värna om, i synnerhet när de angrips på det hätska sätt som vi nu ser. Demonstrationen utanför Nerikes Allehandas redaktion i Örebro var visserligen fredlig till skillnad mot det hat som visades från Lahore i Pakistan, där man brände svenska flaggor och Reinfeldt-dockor och skanderade dödshot och att Sverige skall krossas. Men de har de gemensamt att de inte förstår yttrandefrihetens innebörd och betydelse.
I Örebro restes krav från demonstranter på att staten skall ingripa och straffa tidningskollegan. Liknande ingripanden har krävts av regeringsföreträdare i Pakistan och Irans islamistiske president Mahmoud Ahmadinejad har gjort våldsamma utfall och på sedvanligt manér anklagat judarna för att ligga bakom publiceringen.
Regeringen och
statsminister Fredrik Reinfeldt har varit alldeles för tysta och diplomatiska. Först igår yttrade sig statsministern till försvar för yttrandefriheten. Men från utrikesminister Carl Bildt har inte mycket hörts. Trots att Ahmadinejads utfall skedde redan i tisdags så finns det inget att läsa om det på Bildts blogg, där han annars flitigt skriver om vad han gör varje dag.Man borde kunna begära av våra ministrar att de är minst lika upprörda i sitt försvar för yttrandefriheten som kollegerna i den muslimska världen är i sina fördömanden av densamma. Vi borde helt enkelt ta och hälsa Ahmadinejad, Pakistans UD och den Islamiska konferensen att de skall avhålla sig från inblandning i Sveriges inre angelägenheter. Istället skall en svensk diplomat i Pakistan ha mumlat fram några halvkvävda ursäkter. Ynkligt!
Det är nu, i prövningens stund, som vi tillsammans måste stå upp för vår yttrandefrihet. Dessvärre så finns det alltför mycket tendenser till att möta sådana här hot med undfallenhet och urskuldande. Oavsett teckningarnas innehåll och kvalitet så måste vi stå upp för rätten att de kan ställas ut och att de kan publiceras.
Nöjen & evenemang
