Inför vårdnadsbidrag snarast
21 juli
Införandet av det kommunala vårdnadsbidrag som de borgerliga allianspartierna dyrt och heligt lovade innan valet ser ut att dröja. Detta trots att det skulle vara en ganska okomplicerad historia att ändra några lagparagrafer, och trots att reformen inte skulle kosta staten någonting.
Publicerad: 2007-07-21 06:00 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:40
;)
Foto: Hasse Holmberg/Pressens Bild [Förstora]
Det föreslagna kommunala vårdnadsbidraget har sina brister. Det är fortfarande begränsat till en viss summa och framförallt så är den inte nationell. Det innebär att det kommer att bli stora orättvisor mellan att vara förälder beroende på i vilken kommun man råkar bo i. Socialistiskt styrda kommuner (därmed också flertalet i Värmland) kommer inte att införa något vårdnadsbidrag, vilket drabbar de föräldrar som vill ha ökad valfrihet att själva bestämma om hur deras barn skall tas om hand.
I tisdags så skrev tre moderata kommunpolitiker från Tyresö, Sollentuna och Nacka en debattartikel i Dagens Nyheter där de krävde att regeringen snarast ser till att uppfylla vallöftet om ett kommunalt vårdnadsbidrag. Då skulle de slippa trixa på det sätt som gjort att de kunnat införa en variant av vårdnadsbidrag i sina respektive kommuner. De är oroliga över de signaler de möter från ministrar och departementen.
Men det är ingenting som säger att man måste genomföra alla familjepolitiska reformer samtidigt. Att en av dem dröjer skall inte tas som ursäkt för att skjuta allting på en obestämd framtid. Ändå är det precis det som regeringen verkar göra. Kristdemokraterna vill så klart sjösätta vårdnadsbidraget så snart som möjligt – till den 1 januari 2008 – men folkpartiet stretar ihärdigt emot.
Faktum är att alla undersökningar visar att de flesta politiska partier går i otakt med väljarna när det gäller familjepolitiken. En mycket stor majoritet vill själva bestämma om barnomsorgen, utan pekpinnar från stat och kommun. Trots det så är svenska partier, tyvärr också de som kallar sig borgerliga, märkligt ointresserade av att bryta upp det långvariga förmyndarskap som de satt svenska föräldrar i. Det är inte vackert att skåda.
Icke desto mindre vore
ett kommunalt vårdnadsbidrag ett steg i rätt riktning. Flera kommuner har redan drivit på för att kunna genomföra ett sådant. Folkomröstningar har hållits. I samband med valet 2002 sade en majoritet av de röstande ja till ett vårdnadsbidrag i Karlstad. Några kommuner har trots det generella förbudet kunnat kringgå bestämmelserna och infört en form av vårdnadsbidrag ändå.I tisdags så skrev tre moderata kommunpolitiker från Tyresö, Sollentuna och Nacka en debattartikel i Dagens Nyheter där de krävde att regeringen snarast ser till att uppfylla vallöftet om ett kommunalt vårdnadsbidrag. Då skulle de slippa trixa på det sätt som gjort att de kunnat införa en variant av vårdnadsbidrag i sina respektive kommuner. De är oroliga över de signaler de möter från ministrar och departementen.
Anledningen till dröjsmålet
kan stavas folkpartiet. För att överhuvudtaget gå med på ett vårdnadsbidrag så insisterade de på att man också skulle införa en så kallad jämställdhetsbonus – en ekonomisk morot för att förmå männen att i större utsträckning stanna hemma med barnen. Problemet med en jämställdhetsbonus (förutom de rent ideologiska) är att den är kostsam och krånglig att genomföra. Det kommer att bli oerhört svåra gränsdragningsfrågor som man måste ta itu med. Och så sent som på moderaternas ekonomiska seminarium i Almedalen sade finansminister Anders Borg att det inte i nuläget finns utrymme i statsfinanserna för denna reform.Men det är ingenting som säger att man måste genomföra alla familjepolitiska reformer samtidigt. Att en av dem dröjer skall inte tas som ursäkt för att skjuta allting på en obestämd framtid. Ändå är det precis det som regeringen verkar göra. Kristdemokraterna vill så klart sjösätta vårdnadsbidraget så snart som möjligt – till den 1 januari 2008 – men folkpartiet stretar ihärdigt emot.
Det är allt bra märkligt
att ett till namnet liberalt parti som folkpartiet skall vara så motsträviga i en sådan här valfrihetsfråga. Än märkligare är det att de ”nya moderaterna” inte längre verkar tycka att valfrihet i barnomsorgen är så viktigt. Nu handlar allt uppenbarligen bara om fler i arbete och sunda statsfinanser, förvisso viktiga saker men det blir en smula andefattigt i längden.Faktum är att alla undersökningar visar att de flesta politiska partier går i otakt med väljarna när det gäller familjepolitiken. En mycket stor majoritet vill själva bestämma om barnomsorgen, utan pekpinnar från stat och kommun. Trots det så är svenska partier, tyvärr också de som kallar sig borgerliga, märkligt ointresserade av att bryta upp det långvariga förmyndarskap som de satt svenska föräldrar i. Det är inte vackert att skåda.
Nöjen & evenemang
