Granska granskaren
Fallet med de missförhållanden som en flicka i Vetlanda fått utstå utan att de sociala myndigheterna har ingripit har inte bara satt själva sakfrågan om tvångsomhändertagande av barn i fokus. Också själva avslöjandet och mediarapporteringen har kommit att diskuteras.
Publicerad: 2007-04-14 05:02 | Uppdaterad: 2008-08-29 16:20
;)
Vetlanda kommuns belägrade socialchef Ola Götesson.
Foto: Mikael Fritzon/Scanpix [Förstora]
Foto: Mikael Fritzon/Scanpix [Förstora]
Det är en händelse som ser ut som en tanke att det samtidigt som Janne Josefssons Uppdrag granskning på Sveriges television berättat om grova missförhållanden vid socialtjänsten i Vetlanda, så har samme Josefsson attackerats av kollegan Lars Adaktusson, före detta programledare för SVT:s Agenda och numera på TV8. Oaktat de sakförhållanden som redogjordes för i Uppdrag granskning så är ändå Vetlandafallet ett exempel på det som Adaktusson kritiserar Josefsson för.
Men det kan stundtals vara svårt att ta Josefsson på allvar, och så också i detta program. Var det inte bara häromåret som samme Josefsson hängde ut en annan socialtjänst, då i Oskarshamn, för att de hade tvångsomhändertagit ett barn från sina kärleksfulla föräldrar? Först senare framgick det att dessa föräldrar faktiskt inte förmådde att ta hand om sitt barn på ett adekvat sätt.
Det här illustrerar att omhändertagande av barn alltid är en ytterst svår fråga. Det riskerar alltid att bli fel hur man än gör. Det blir inte bättre av att enskilda fall hårdvinklas och är svåra att ha uppfattningar om utan tillgång till all kunskap. Men det bekommer inte ”grävare” av Janne Josefssons kaliber. De är bara ute efter det där scoopet, helst kryddat med en skruvande och smygfilmad politiker eller tjänsteman som sedan tvingas avgå.
Med detta i baktanke är det då så märkligt att en del ifrågasätter den sortens grävande journalistisk som Janne Josefsson står för? I sig viktiga företeelser och missförhållanden som verkligen behöver granskas (som Vetlandafallet) riskerar att tas på mindre allvar bara för att den metod som en del granskare tillämpar inte inger förtroende. Ytterst drabbas hela journalistkåren. Är det då så konstigt att en seriös journalist som Lars Adaktusson reagerar? Är det då så konstigt att journalister hamnar lågt när opinionsinstituten mäter folks förtroende för diverse yrkesgrupper?
Det var en ohygglig
historia som målades upp i tisdags kväll, när en socialtjänst uppenbarligen inte skötte sitt jobb ordentligt för att skydda flickan ”Louise” mot våld, sexuella övergrepp och andra missförhållanden när hon levde med sin missbrukande far, som också tidigare varit dömd till rättspsykiatrisk vård. Med rätta har socialtjänsten i Vetlanda och tjänstemännen där satts under lupp.Men det kan stundtals vara svårt att ta Josefsson på allvar, och så också i detta program. Var det inte bara häromåret som samme Josefsson hängde ut en annan socialtjänst, då i Oskarshamn, för att de hade tvångsomhändertagit ett barn från sina kärleksfulla föräldrar? Först senare framgick det att dessa föräldrar faktiskt inte förmådde att ta hand om sitt barn på ett adekvat sätt.
Det här illustrerar att omhändertagande av barn alltid är en ytterst svår fråga. Det riskerar alltid att bli fel hur man än gör. Det blir inte bättre av att enskilda fall hårdvinklas och är svåra att ha uppfattningar om utan tillgång till all kunskap. Men det bekommer inte ”grävare” av Janne Josefssons kaliber. De är bara ute efter det där scoopet, helst kryddat med en skruvande och smygfilmad politiker eller tjänsteman som sedan tvingas avgå.
Av Uppdrag granskning
skulle man kunna tro att det var Janne Josefsson som räddade ”Louise”. Men hela historien rullades upp sedan flickan själv sökt hjälp. Rättegången i Eksjö mot fadern i höstas var föga uppmärksammad, utom av Dagens Nyheter som hade en stor artikel när domen föll den 20 november. Janne Josefsson grävande insats var att ha läst DN den 20 november, som han sedan snickrat ihop ett dramatiskt reportage kring, och som nu lett till demonstrationer i Vetlanda och avgångskrav.Med detta i baktanke är det då så märkligt att en del ifrågasätter den sortens grävande journalistisk som Janne Josefsson står för? I sig viktiga företeelser och missförhållanden som verkligen behöver granskas (som Vetlandafallet) riskerar att tas på mindre allvar bara för att den metod som en del granskare tillämpar inte inger förtroende. Ytterst drabbas hela journalistkåren. Är det då så konstigt att en seriös journalist som Lars Adaktusson reagerar? Är det då så konstigt att journalister hamnar lågt när opinionsinstituten mäter folks förtroende för diverse yrkesgrupper?
Nöjen & evenemang
