Avslagen debatt i halvtid
Om två år vet vi förmodligen om vi har en ny regering eller om statsministern alltjämt kommer att heta Fredrik Reinfeldt (M). Det är halvtid i politiken och det borde finnas mer att diskutera och debattera om.
Publicerad: 2012-10-09 07:30
;)
Björklund och Lööf fick synas mer när Reinfeldt trädde tillbaka. Foto: Anders Wiklund/Scanpix [Förstora]
Varför är amerikanska presidentvalsdebatter bra mycket roligare och intressantare än svenska partiledardebatter? I förra veckan var debatten mellan Mitt Romney och Barack Obama riktigt upplyftande, medan söndagens svenska partiledardebatt i SVT:s Agendastudio i mångt och mycket var rena sömnpillret.
Det handlar förstås delvis om skillnader i kultur och temperament. Vi är gärna lite mer återhållsamma och inte så yviga. Men då blir vi också lite tråkiga. Vår konsensuskultur gör också att åsiktsskillnaderna slipas av. Vi tycker förvisso olika i diverse sakfrågor, men egentligen så är det inte så värst mycket som skiljer blocken åt. Paradoxalt nog så har vi samtidigt hela åtta riksdagspartier. I Förenta staterna dominerar två stora partier.
Under debatten mellan Romney och Obama blev det tydligt att de står för två helt olika politiska visioner. Romney är för den mer klassiskt amerikanska frihetstanken, där den federala staten skall lägga sig i så lite som möjligt. Obama står för en politik där regeringen i Washington DC skall få större inflytande över såväl delstater som medborgare. Tänk om vi hade svenska politiker som på allvar ville och kunde artikulera den sortens mer djupgående ideologiska skillnader!
Nu befinner sig förvisso allianspartierna mer åt det frihetliga hållet än de fyra oppositionspartierna, men det är mer en grad- än en artskillnad. De talar om behovet av skattesänkningar (jobbskatteavdrag, bolagsskatt, rut-avdrag, sänkt restaurangmoms med mera) och mindre bidrag. Men fortfarande har Sverige världens högsta marginalskatter och ett av världens högsta skattetryck – efter sex år med en borgerlig regering!
Svensk borgerlighet har helt enkelt satt ambitionerna lågt och bryr sig ofta inte heller om att argumentera för sina reformer ur perspektivet att de ökar människornas frihet. Istället är det viktigaste att man sänker skatten för att fler kommer i arbete, vilket i och för sig också stämmer. Det var bara KD-ledaren Göran Hägglund som närmast i förbigående nämnde frihetsaspekten i partiledardebatten.
Överhuvudtaget så fick han tillsammans med Annie Lööf (C) och Jan Björklund (FP) ovanligt stort utrymme, vilket säkert var medvetet tänkt av Reinfeldt. De mindre allianspartierna måste få synas mer. Statsministern kan ändå luta sig tillbaka med siffror som säger att 63 procent av svenskarna är skickligare att leda än regering än S-ledaren Stefan Löfven, som fick 37 procent i en Skop-undersökning.
Löfven blev heller inte så värst mycket tydligare i debatten, annat än att det väntar en beklaglig återställare i sjukförsäkringen (och därmed ökat utanförskap) om han blir statsminister. Vi väntar ännu på att han skall sätta ned S-foten om vinster i välfärden. Jonas Sjöstedt (V) och Åsa Romson (MP) spretade åt sina håll, varvid frågan restes om vad de rödgröna är för regeringsalternativ egentligen. Jimmie Åkesson (SD) var ovanligt blek med sina solospel i sin eviga invandringsfråga.
Nej, spotta upp er och lär er av amerikanerna till näsat gång!
Hillringsberg: Hillringsbergs Folkets Park
Arvika: Arvika Konsthall Storgatan 22
....: Nysäters Buss AB
Munkfors: Munkfors Förenings och Konferenscenter
Skoghall: Karlstad Hammarö Auktionsverk
